Igår kom så släppet med stort S, tillfälliga nyheter, oktoberfestöl och allt mellan T5 till T7 öl. Med andra ord en rejäl laddning öl som tog plats på hyllorna runtom i landet. Mycket verkar finnas kvar så att ni som inte har haft möjlighet att köpa vissa av T6-T7-ölen gå ned till ert lokala bolag imorgon och prova på att beställa dem.
Ett av ölen som släpptes igår i det tillfälliga höstsläppet var en av mina favoriter från bolagsprovningen i somras – Sigtuna Prince of Darkness. Ölet är en Black IPA/Cascadian Dark Ale på 8% och kostar 26.10 kr/flaskan vilket jag tycker är helt klart överkomligt – var den finns – här. I somras kan den inte ha varit mer än någon vecka gammal, sett till tappningsdatumet på flaskan, och smakade underbart av frukter, mörk malt och en bra sötma. Nu hoppades jag att den stillat sig något men att den fortfarande skulle ha den fina balansen och samma tyngd som den riktiga Prince of Darkness har. Nu har jag aldrig varit något värst stort Ozzyfan, men ett tips är att ni sätter på min favoritlåt med honom och sedan läser klart recensionen nedan, det är ju söndag så om ni inte redan har en PoD så måste ni ändå vänta tills imorgon för att köpa den.
Sigtuna Prince of Darkness
Utseende: Mörk brunsvart vätska med ljust chokladfärgat skum ovanpå som lägger sig som kletiga rester längs med glasväggarna och som kladdiga kvarlämnor ovanpå ölet.
Doft: Vid första doppet ned i glaset så uppfattas hårt rostad malt, karamell- och viss godissötma, hackade kaffebönor och viss fruktighet. Lite torrt gräs, choklad och gnutta grape finns där – alla rätt torra aromer. Vevar man runt glaset något för att frigöra alla aromerna så växer fruktigheten tillsammans med sockervadd. Hela tiden vilar en rostad, bränd ton med kaffechoklad över frukterna – som inte riktigt går att placera alltför tydligt. Nä, doftmässigt faller den in i en kategori jag gillar mer och mer – Dark Ale snarare än överjävligt sönderhumlad.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det börjar rätt måttligt med beskan som sedan kommer fram mer och mer i små stötar här och var men som till slut tar över den sötma som finns i ölet. Smak av karameller, eldkastade tropiska frukter, svett gräs och lite grape mot finishen. Bitter choklad och stark espresso och precis som i doften så balanseras det väldigt bra. Sakteligen dör den ut i lite aska, mörk malt och söt godisfrukt.
Betyg? – Bättre. Visserligen är den tydliga humlefruktigheten borta, men nu har den en bättre helhet och jag blev lika glatt överraskad nu liksom sist över att man inte har gått all in på det bittertorra sönderbrända. Den har potentialen att bli en favorit för många nu under hösten och jag ska lätt prova den till en marinerad köttbit i veckan för att se hur den gör sig med lite olika typer av mat.
