När man tänker bär och öl så är det troligen körsbär, hallon och jordggubbar som fått jäsa öppet någonstans i Belgien och som brukar vara både sura, eftertraktade och himmelskt goda som dyker upp. Sedan finns det flertalet fina öl med allting från hjortron, havtorn och blåbär men en vacker torsdag fick jag ändå infallet att prova lite ovanligare “bäröl”. Som tur var befann jag mig på Pressklubben i Stockholm, hem till troligen flest belgiska öl i Sverige. Genom att helt enkelt plocka en av de bäröl som fanns tillgängliga och utgå från att den fulaste flaskan åtminstone borde vara rolig (Schelderbier ‘t Schoenlappertje till vänster på bilden) så hade jag ena ölet klar, det andra fick jag på rekommendation och ärligt talat så är den rätt ful till utseendet den med. De två ölen var båda från 2007 och hade således runt 5 år på nacken vilket jag hoppades skulle ha gett dem lite komplexitet mer än att de blivit en blaskig röra.
Nämnde Schelderbier ‘t Schoenlappertje från Scheldebrouwerij i Belgiska staden Meer är en belgisk fruktöl brygd med svarta vinbär som har blygsamma 2.8 i genomsnittsbetyg på ölratingsidan Rate Beer. Ölet skulle jämföras med en bosbier, en öl med blåbär från Brouwerij Sint Jozef som även den inte verkar vara en alltför omtyckt öl om man ska tro vad folk har betygssatt den med (2.7). Nu var det inte vad andra tyckte om dessa öl som var det som intresserade mig utan hur svarta vinbär och blåbär skulle göra sig i ölen. Jag har druckit många amerikanska fruktöl och nästan alltid blivit besviken över att de har haft ett väldigt dåligt grundöl som de sedan har smaksatt i tron om att det ska ge någon form av existensberättigande till ölet, vilket det inte gör. De blir lite för blaskiga och saknar “mervärde”, kanske skulle dessa belgare då kunna visa sig vara desto bättre?
Sint Jozef Bosbier
Utseende: Grumligare disig mörk orangebrun vätska med litet rosa skum.
Doft: Sviskon, drottningsylt, mörka kladdiga torkade plommon. Rätt “fyllig” arom med ‘sött klet’.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Börjar rätt stort i munnen men visar sig vara en lagom och något mindre kropp. En stor smak som helt går i linje med vad vi som gillar denna typ av smak uppskattar. Plommonkompott, sviskon, slånbär och blåbär. Först är det en tydlig sötma men den lägger sig fort.
Betyg? – Bra+. Älskar den här typen av kletiga mörka bär och i ölet blir det bra, i mitt tycke, medan jag kan förstå om andra skulle tycka att den smakar som sviskonsmakande “hälsodryck”.
Schelderbier ‘t Schoenlappertje
Utseende: Något mörkare orangefärgad klar vätska med ett smutsigt skum.
Doft: En något övervintrad syrlig svartvinbärssaft med vissa inslag som inte direkt går att plocka ut då de snarare känns som rester från ett lite tradigt ljust öl. Man får väl ändå ge det lite plus för att det trots allt doftar bra av bären och inte alltför artificiellt.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Även smaken har en tydligt syrlig saftvinbärssaftskaraktär. Kanske blandas bären upp med andra blåa bär och en gnista av något som ger aningar om att vetemalt har använts märks av. Sedan blir det tomt och inte mycket mer händer.
Betyg? – OK+/Bra-. Tyvärr drar den lite för mycket åt utspädd saft. Den är inte på något sätt dålig, har inga skumma bismaker eller något som avslöjar att den inte har bryggts på ett okey sätt. Däremot blir den för tunn och som summering tycker jag att den saknar något, men iskall på en varm sommardag?
Slutsats då? Det blir väl att det precis som annat var grundölet som stjälpte Schelderbier ‘t Schoenlappertje som var lite för tunn och saknade något som lyfte upp smakerna på ett bra sätt. Sint Jozef Bosbier hade en fylligare kropp och mer sötma vilket gav en helt annan grund till ölet. Det var däremot väldigt kul att prova två såpass lagrade fruktöl och se att de inte hade förlorat alltför mycket med åren.
