I samband med att jag och M2 blev inbjudna till ett helt fantastiskt trevligt och gott julbord på Sjätte Tunnan i Gamla Stan så fick vi också chans att se hur det enorma ölintresset tillsammans med passionerade ölälskare blir en bra kombination. För de som inte har varit på Sjätte Tunnan kan vi berätta att den tioåriga krogen ligger i lokaler med ursprung från 1600-talet och är känt för sin rustika, tidsenliga mat och fokus på mjöd. 
Jag var där första gången för säkert 8-9 år sedan och minns mest husets egna mjöd, att man fick äta utan bestick och att de hade bra prissatt starköl. När vi nu stegar ned i grottan är mycket sig likt, men ändå inte.
Tobias som möter oss berättar hur hans eget ölintresse tillsammans med faktumet att närliggande Akkurat har gjort att flera av de anställda kommit allt mer in god öl. Idag har man 3 välmatade kylar med ett noga utvalt sortiment från Wicked Wine, Galatea och Brill. Man har inte allt men har det som passar in, allt från Sierra Nevada Hoptimum till Mikkellers Spontanserie och Pizza Ports nyinkomna öl på burk. Att de har närmare 10-talet öl från Omnipollo visar också att de har koll på vad som är gott och går hem hos folk. Med alla de öl som går att få tag på har de också en rätt sund inställning där man vill servera IPA färsk varpå man hellre bestället in mindre, lagom mängder åt gången men ser till att hela tiden ha en uppdaterad öllista. På så sätt slipper du få gammal öl eller att man får öl som bara står i konkurens med hundratalet flaskor som finns. I “storflask”-kylen finns större och lite dyrare flaskor och trots min bild av krogen från förra decenniet så är det nu annorlunda. De har bra rull på flaskorna och har många bra kombinationer till sina rätter.
Just rätterna, anledningen till att vi är där är något helt annat. Julbordet som består av 4 serveringar plus kaffe, knäck och nötter tar nästan död på oss – på ett bra sätt. De första två serveringarna består av julskinka, sill, korv och allt annat man kan tänkas förknippa med julen. Allt rustikt och tidsenligt tillagat, det ska inte kännas som att miljön är en gimick mer än ett genomgående tema. När vi så provar rätterna i den tredje sittningen så dör jag av lycka när fatet med rejäla racks med medaljonger på vildsvin, lamm och hjort kommer in. Som om inte det vore nog så får vi en tallrik med enorma älgköttbullar med kantarellgräddsås till. Utsökt enbärskryddning och en saftig sås som man skulle kunna dricka. Till racksen serveras rotmos, surkål, rådkål, grönkål och brysselkål med en långpepparsky. Köttet smakar kött och man har sparat på de moderna kryddningarna, här är det kött och gott kött. Medan vi glatt mumsar vidare bjuds vi både på skönsång (nåja..) och gycklarupptåg som mer lättar upp stämningen än känns överdrivet.
Till maten väljer vi att hellre prova på husets utbud av mjöd än öl. Mjöd är något vi ser på alltfler ställen och när vi nu ser mjöd från B.Nektar, Mjödhamnen och till och med Samuel Adams på krogarna så känns det som en dryckestyp som börjar fråntas sin delvis mossiga stämpel och kännas modern. För just som ett bra öl eller vin kan mjöd anpassar väldigt mycket. Den första mjöden är egentligen Mölska, det vill säga mix av öl och mjöd som Helsinge har bryggt till dem. Mölskan har kryddats med ingefära vilket ger den fräschör utan att ta över smaken. 
Just över 4% stark och en rätt rå men mild smak av honung, fungerar genomgående mot maten. Därefter provar vi Korzenny som är en vinmjöd med fina toner av småsyrliga vita druvor. Aningen mild tillsammans med maten, då är annars ett mjöd som gjorts till krogen bättre. Orlí har runt 40% honung och är lite mörkare till färgen med smak av bränt socker och mörka torkade frukter. Sötman från honungen och den lite knäckiga smaken fungerar väldigt fint med de rena köttsmakerna. En av mina favoriter är Mazurski trójniak, en till mjöd med högre honungsgrad, de 13%’en alkohol märks av och ger en värmande känsla vilket blir fint med desserten, en himmelsk saffranspannkaka med knäckigt skal och en saffransvaniljsås på. Otroligt gott och när vi plötsligt får in en liten skål av min absoluta favoritmjöd, Apis Póltorak Jadwiga. Den 16% starka mjöden görs med hela 720 gram honung per liter, vilket gör att man förstår att det här var en dryck som förr serverades enbart till påven och roms kejsare. Komplex sötma med viss blommighet. Bland all polsk öl fick vi också chansen att prova amerikanska Mountain Meadows Honeymoon Nectar. 11%’en värmer på rejält och smaken är något mildare och inte lika härligt honungskletig men mjöden ger ändå fina smaker av vårblommor och friska fruktighet.
Mätta tar vi en kopp kaffe och frågar igen hur man egentligen lyckas med all öl, man skryter ju inte riktigt om sitt ölutbud. Både priserna och utbudet borde vara lockande för många så det vore inte fel att sticka ut med det, man ligger trots allt i ett område med allt från Pubologi, 19 Glas, Flying Elk, Bishops Arms och Monks – så området har en stark ölkultur. Det är dessutom glädjande att se hur ställena man för något år sedan inte förknippade med god öl numera stolta visar upp ett rejält utbud sprunget från passion och intresse mer än för att det verkar vara “inne”. Jag skulle nog vilja påstå att craft beer nu verkligen slagit igenom och med passionerade öldrickare som Tobias så blir det fler och fler som driver krogar som tar sitt eget intresse och väljer att byta ut mer av massproducerat till förmån för det småskaliga och goda. Nästa gång ni rör er kring de delarna av Stockholm, tveka inte att kika förbi eller om ni redan nu är sugna på ett riktigt bra julbord, Stora Nygatan 41-43 i Gamla Stan.
