I Farmville (japp, så heter det..), North Carolina ligger enligt egen utsago specialisten på mörk öl – The Duck-Rabbit Craft Brewery. Bryggeriet gör lite över 20 olika öl och de flesta tämligen mörka öltyper och trots att man säljer sina öl främst i de närliggande delstaterna så lyckades jag finna dryga 6-8 stycken på Ölbutikken i våras. Roligt och Amerikanskt tänkte jag, dumt tänkte min medpassagerare. För inte ser de mycket ut för världen med sin “duck-rabbit”-logga och rätt menlösa label (som dock har fina färger, alltid något). Bryggeriets grundare Paul Philippon brukade vara en filosofilärare och gillade Wittgensteins Philosophical Investigations där bilden på “duck-rabbit”‘en fanns. 2004 gick han från hembryggare och rullade igång bryggeriet och såhär långt känns det väl som om bryggeriet har en rätt avslappnad attityd till sig själva, eller?
When we brew, we’re happy and we dance. During fermentation, we sing softly to the yeast
Även fast ambitionerna verkar väldigt höga så är det just den avslappnade stilen till att göra enkel men god öl som verkar drivande, alla vill ju inte göra dubbel-IPAs som spräcker ljudvallar och smaklökar. USA är ju också ett land som har bra mycket fler bryggerier än större delen av Europa, så allt är ju inte bra – men är det charmigt så kan det vara kul att prova det. Så prova det gjorde jag, var det bra då? I första delen provar vi deras milk stout och amber ale, två rätt tråkiga öltyper som kan vara en bra indikator på bryggeriets lägsta nivå.
The Duck-Rabbit Milk Stout
Utseende: Brunsvart vätska med litet skum som rätt fort försvinner ned och lämnar en liten ljusbrun häxring kring glaskanten.
Doft: Rätt typisk doft av snabbrostad malt, gräddig sötlakrits och lite kaffe. Förtjänstfullt dyker även aromer av bär och choklad upp om man ger glaset en vrickning.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra som fizzar till sig i munnen. Munnen fylls av en snäll stoutsmak med lätt gräddighet och lite torr rostad smak. Både variationer på lakrits finns liksom en lurig chokladsmak. Smakar som förväntat men ändå lite nedtonat och liksom övriga Duck-Rabbit-öl känns det som bra öl att börja sin bana in på “riktiga öl” med, även om de sedan i sig inte är mer än halvroliga. Den här står dock ut lite med att faktiskt vara en rätt trevlig stout som dock är något lättare i kraft gällande smak och doft om man jämför med t.ex. Left Hands Milk Stout.
Betyg? – Bra. Jag gillar den, trevlig lättdrucken stout som har lite av vad den bör ha; lite gräddig malt, den rostade finishen och både en näve choklad liksom kaffe. Ingen superb stout att gråta floder för när man druckit upp den men likväl en enkel ren stout.
The Duck-Rabbit Amber Ale
Utseende: Något mer rödstrimmig orangegyllene färg med poröst och bubblande skum som väller ut ur flaskan.
Doft: Karamell och kola, väldigt maltig med den där söta likörtonen som annars lite lagrade belgiska öl brukar ha. Ja, det är väl det om man är krass.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt platt men trots det med en rätt direkt smak av kola och karamell. Rätt okey på något förlåtande sätt. Det här påminner om en bättre öl i det lägre segmentet.
Betyg? – OK. Mnjae. För lätt. Smaker finns det, men det saknas kropp och ja. Det går helt enkelt inte. Ingen ide att försöka förklara. Det var kul så länge det varade.
