Tag Archive | "belgofilerna"

2015-04-21 10.10.01 kopia

MankerBeer Meets: Druvlambics från Cantillon – Del 1

Vi tjatar och tjatar, men är inte det en del av passionen? Det är lite som att vara nykär. Man slutar tänka på det en sekund sedan ser man en spik, tankarna snurrar runt i huvudet, och sedan pang är man där igen. Vart hamnar vi då? Jo Cantillon, Cantillon och Cantillon.

För att beskriva kärleken till drycken och till just det här bryggeriet så kommer vi att berätta mer om en av de sakerna som tar Cantillon till det allra heligaste rummet – Det är experimentlustan. Jean Van Roy har genom åren gjort många olika lambics med druvor. En del har gått ut till marknaden medan andra aldrig når längre än att bli experimentbatcher. Vi tänkte börja med de mest välkända samt ett par specialvarianter för att i del 2 köra vidare på ytterligare speciallambicer med druvor.

 

2015-04-21 10.10.01 kopiaDe två mest självklara lambicsen att nämna i sammanhanget är  St Lamvinus och Vigneronne. St Lamvinus är en druvlambic, lambicen har tillsammans med merlotdruvor lagrats på merlotfat, en fantastisk öl att lagra men även att dricka färsk! Otroligt komplex i glaset, ofta lite lila-skimmrande till färgen när den är färsk, men nästan “gueuze-gul” när den har legat några år. St Lamvinus har också gjorts i ett par olika varianter. 2003 gjordes den på portvinsfat vilket ger ölen en annan karaktär, samtidigt som mycket av den tydliga fatkaraktären försvunnit med åren. Numera nästan legendariska svenska ölkrogen Akkurat har även de haft en special med Cabernet Sauvignon-druvor istället för de klassiska Merlotdruvorna. Tyvärr tror vi att de numera är slutsålda.

Vidare till Vigneronne som man kan kalla vitvinsvariationen av St Lamvinus. Som ni förstår är den gjord med vitvinsdruvor, närmare bestämt Muscatdruvan, vilket också står för fatlagringen. Även här finns det en specialvariant som är gjord till Akkurat 2004 och där Muscatdruvorna byttes ut mot Chasselasdruvor. Även denna är lagringsbar men inte i samma utsträckning som St Lamvinus. Personligen uppskattar vi det här ölet mer färskt än de lagrad, den brukar enligt oss peaka efter en 2-3 år. Där någonstans har du kvar tydliga inslag av druvan men känner också mer av den mustiga smaken av lagrad lambic. Cantillon

 

2015-04-17 09.33.54 kopiaDå är det dags att kika vidare bland de lite mer okända och kanske enligt vissa mer intressanta ölen som tillverkas nere i Bryssel. Först ut som en liten blänkare kommer vi direkt att tänka på det väldigt okända ölet Cantillon Chardonnay. Det är en lambic som har legat med druvmusten från Chardonnaydruvor (till skillnad från själva druvorna) från en belgisk vingård nära den franska gränsen i väst. Ett första experiment som Jean har gjort som han lät oss Surisar och Manker prova när vi varit på plats. En lite tjärv gräsaktig smak som dekanterades av Jean för att den skulle öppna upp sig. En ovanlig sak att göra i ölvärlden, även om många öl faktiskt tjänar på att luftas, framförallt lagrad öl och kanske i synnerhet lambic. Väl luftad har den ändå kvar lite bittra, kryddiga toner som först är något obalanserade men som sedan börjar ta sig, men då jämför vi också med andra druvlambics. Detta är inte den första lambicen Jean har gjort med druvmust utan redan 2011 gjorde han en experimentell batch med must från Gewürztraminer som tillsattes en gueuze – Gueuzetraminer. Det finns bilder på flaskorna men vare sig vi eller någon vi känner har sett, eller för den delen provat en.

Vidare finns det en fantastisk öl som heter Cantillon Vin Jaune som vi fick äran att prova. För en ära är det. då ölet egentligen bara har serverats på en särskild mat- och dryckesfestival samt på en speciell provning i USA. Vin Jaune är ett vittvin från östra frankrike i distriktet Jura, eller snarare ett gult vin som namnet på franska betyder. Om du gör en lambic med ett vin som är så bra och komplex, då kommer resultatet att bli helt fantastisk komplext! Jean själv verkligen älskar den här typen av vin och berättade passionerat om hur, när och var han brukar besöka Frankrike för att kunna prova på vinerna. Just förståelsen för den här typen av vin är vad han önskar att fler ska ha och särskilt de som föräras att få prova på lambicen. Hur är den då? Var ska man börja? Oerhört komplex i både arom och smak. Det var som att gå runt i en labyrint och varje gång du hittat en ny korridor kommer nya smaker och/eller dofter.  När vi först fick varsitt glas i handen från Jean så började Ludvig analysera och först senare försöka förstå alla dofter. Det var rå selleri och fänkål, stjärnanis, svartpeppar, mandel, högalkoholer, spiskummin, muskot, sötlakrits. Smaken innehöll de flesta av komponenterna ovan nämnda men med tonvikt på selleri och fänkål. För doften skulle jag säga att en vanlig “curry” är den bästa förklaringen. Visst låter det som en kryddblandning på något Indiskt hak på hörnet, men vi enades om att detta är en av de smak- och doftmässigt komplexa öl vi någonsin fått prova.

 

Som ytterligare exempel på druvlambics så tycker jag att man ska nämna Drie Fonteinen Druiven Geuze, delvis för att det inte är Cantillon och delvis för att den är makalöst häftig som öl. De har haft denna öl på Akkurat och den har inmundigats både en, två och tre gånger av oss. Ölen är föregångaren till Drie Fonteinen Malvassia Rosso, men ska enligt vad jag förstått vara annorlunda, men detta är inte bekräftat och det finns olika källor till vad som är sant. Hursomhelst smaken och doften var mycket subtil och detta troligtvis på grund av att den var så pass gammal när den förtärdes. Vilket gjorde att det smakade mer åt en vanlig geuze än en druvlambic som den faktiskt är. Det fanns nästan lite sötma kvar i smaken, även om detta nog mest var inbillning då det nästan är omöjligt att det fanns någon sötma kvar. En godissmak som blandades med lambicen, det var en del russin i doft och smak som troligtvis kom ifrån druvorna. Ett lysande exempel på hur annorlunda lambic kan vara.

Vi tackar för oss för nu och återkommer med del 2 som går igenom öl som Cantillon Bourgogne, Goldackerl, Riesling, Don Quijote med fler.

Posted in MankerBeer Meets:, SurisarnaComments (0)

foundersrubaeus

MankerBeer News: Exklusiva Ölnyheter på Systembolaget, 5 juni

Juni må vara månaden då svenskarna börjar ta ut sin semester, dricka markant mycket mer rosevin och äta en och annan unken flintastek. Men det är också då månaden då vi laddar upp ölkylarna inför sommaren. Juninyheterna som släpps nu på fredag den 5e brukar gå åt snabbt då ölfantaster törstar efter god öl och vill passa på att bunkra upp på lite specialsläpp innan högsommarens klor och fram till juli, som mycket riktigt numera har ett eget släpp.

För en lista på alla butiker, öl och vart som finns var rekommenderar jag som alltid Systembevakningsagenten!

 

Siren/Hill Farmstead Love Of Work (Storbritannien 34,90 SEK 33 cl)
En frisk och örtig arom med inslag av nötskal och omogen frukt. Balanserad beska och väldigt behaglig att dricka med smak av gräs, örter, grapefruktsskal och nätta toner från tropisk frukt. Enda negativa är att den är rätt dyr, i övrigt en väldigt bra och föredömligt balanserad Session IPA.
Betyg: – Bra+ (högre om priset varit lite lägre).

BrewDog My Name is Little Ingrid (Storbritannien 26,90 SEK 33 cl)
Liksom “vanliga” Ingrid kan ölet behöva värmas upp lite för att öppna upp sig med doft och smak. Du har vid det här laget lärt dig att känna igen hjortronen som jag tycker kommer lite i skymundan. Mild beska, gräs och grön frukt mot en mjuk maltbas. En god öl och en helt okey Session IPA, men jag tycker att den saknar hjortron.
Betyg? – Bra.

Brasserie De Blaugies Saison d’Epeautre (Belgien 69,90 SEK 75 cl)
Doftar som en vårvarm sommarstuga, lite inpyst och med en krans eller två av torkat hö. En rik variation på traditionella Saisondofter med torkat grä, torr humle, örter och torra ljusa kakor. Vissa syra och lite estrar i munnen, vilket livar upp med smak av apelsin, torkade blommor och örter. Ett bra pris för en väldigt trevlig Saison!
Betyg? – Bra+/Bättre-

Brasserie De Blaugies Bière Darbyste (Belgien 69,90 SEK 75 cl)
Intressant syrlig doft av barnleksaker, fruktkompott och stall. Smaken har inte lika tydliga inslag av just fikon men du anar något lite vinöst och juice’igt i bakgrunden, vilket växer ju längre ned i flaskan och mot jästen du kommer. En trevlig och prisvärd öl som fungerar bra till sommarens fräschare måltider eller som sällskapsdryck.
Betyg? – Bra+/Bättre-.

Dugges Black Currant (Sverige 24,90 SEK 33 cl)
Härlig doft med Dugges laktosura Berliner Weisse-doft som myser ihop med jordgubbar, vinbär, sursyrliga krusbär och ett runt slut. Om deras tidigare Berliner Weisses var rätt snälla så är syran här betydligt mycket rivigare och det uppskattar jag. Inte för mycket lakto och mjölkighet, inte heller för mycket bär eller juicesmak utan en väldigt bra balans och oerhört drickbar. En av de bästa, och renaste ölen i sin stil i Sverige!
Betyg? – Bättre.

spontbasilMikkeller/Lindemans SpontanBasil (Belgien 139 SEK 75 cl)
Unkna rester av en pesto och basilikapizza. Låter det gott? Sådär, men det är ditåt det doftar. Myckret basilika som går förvånansvärt bra ihop med den unkna, örtiga och småfisiga doften av lambic. Hög syra med smak av skön stallighet och gammal källare och som tur är (beroende på hur du upplever den) mindre basilika i smaken. Väldigt intressant och ett öl jag tror man kan experimentera vilt med i köket. Varför inte en grillad tonfisk eller en kycklingwok?
Betyg? – Bättre.

Siren/Omnipollo/Niklas Johansson Life Is A Peach (Storbritannien 39,90 SEK 33 cl)
En ren och örtkryddig arom med toner av citrus och torr humlekrydda följt av ett lite fruktigare slut med mer mango och persika. Snäppet varmare öppnar smakerna upp sig enormt och du känner mycket persika, runda juicesmaker, lite melon och lekande humlekottar, med en väldigt bra maltbas som håller upp smakerna. Beskan är lagom och du kan utan problem dricka en 2-3 stycken utan att smakerna mattas ut.
Betyg? – Bättre

Hanssens Experimental Raspberry (Belgien 89,90 SEK 37,5 cl)
Hanssens strålande syra finns här, som alltid men nu ihop med rikligt med hallon. Det är len hallonkräm, bittra hallonkärnor, mörka hallon, småkryddiga hallon och hela tiden en citruspräglad syra och tydliga inslag av träfat. Du får inte den komplexa smaken som i De Cam eller Cantillon utan här är det all in med skön syra och mycket hallon! Ännu en smarrig Hanssens!
Betyg? – Bättre.

Ffoundersrubaeusounders Rübaeus (USA 31,90 SEK 35,5 cl)
Doft av hallonkorn, lemonad och aningen för utspädd hallonjuice, i en mix av sött och surt. Smaken är trevlig, rätt rund och läskande men förvänta dig inte rena hallonsmaker så som i en lambic eller för den delen en Berliner Weisse. Jag gillar att den är aningen söt med en mild syra som livar upp och mattar ditt sötsug. Ta bort vissa lagerliknande dofter och du har en väldigt trevlig hallonöl att dricka i sommarsolen.
Betyg? – Bra+.

Valeir Extra (Belgien 65 SEK 75 cl)
En underbar “belgisk IPA” med lite frän, smått syrlig humle med doft av mandariner, godis och tuggummin man alltid fick med leksaker till. Fräsch, fruktig smak av tropiska frukter, lite belgisk kryddighet och blommor. Tänk dig mer en upphumlad belgisk ale än belgisk IPA och jag tror att du lär älska den. Väldigt bra pris och en grym öl att ha hemma till sommarens bjudningar.
Betyg? – Bättre(+).

Zundert Trappist (Nederländerna 49,50 SEK 33 cl)
I doften lite bränd karamell, nötkross och rätt mycket jäst. Smaken har lite toner av syrlig jäst jag inte riktigt uppskattar men i övrigt är det torkad, örtig humle och mycket kandisocker. Den är lättdrucken och rätt finstämd i smakerna men jag vet inte om jag helt uppskattar den eller om jag vill ha den lite mer.. elegant? Oavsett vilket en trevlig Tripel att prova på.
Betyg? – Bra.

Innis & Gunn White Oak Wheat Beer (Storbritannien 26,90 SEK 33 cl)
Om jag säger ekfat, sötma, vanilj och mer sötma så lär ni humma igenkännande. Doft och smak av vitt trä, sötma och ja, gillar du I&G lär du gilla denna. Slutar också i lite grape och intressanta, parfymerade kryddor. Likaså kan jag se den fungera väldigt bra ihop med mat, men för sig själv är den för söt för min smak.
Betyg? – OK (+).

BrewDog IPA Is Dead (Storbritannien 119,60 SEK 132 cl)
Chinook
Doftar BrewDog IPA, smakar likaså. Bra beska, inte fullt lika söt och rund som vissa IPA is Dead har varit tidigare utan här är det så som en bra IPA ska vara. Lite rivig, lite kryddig och rå.
Betyg? – Bättre.

Ella
Inte lika stickig som Chinook’en utan smått mer syrlig och nästan mer örter och blommor i doft och smak. Mer grönhumle och just blommigheten när den möter beskan går hem hos mig.
Betyg? – Bättre.

Mandarina Bavaria
Mildare i doft och smak och aningen tvåligare ihop med toner av mandarin, klementin och gröna frukter samt örter. Igen, väldigt bra!
Betyg? – Bra+.

Pioneer
Mild blommighet och den av de fyra som sticker ut minst. Mycket citrus och hög rivighet sett till munkänsla. Lite träbitter.
Betyg? – Bra.

 

SBC_bottles_BB_KindestFindSmuttynose Kindest Find (USA 90,70 SEK 65 cl)
Värmande alkohol, eldig humle och fina dofter av torkad frukt, mörkt socker och te. Smaken är av lite bränd malt med skön kick av den värmande humlen och du får både mörk kola, russin och träbitter sirap och citronskal mot slutet. Gillar du humleriv och sting av alkohol är det här en perfekt öl för dig. Den har allt du vill ha i en Imperial Red Ale.
Betyg? – Bättre

Baladin Elixir (Italien 89,90 SEK 75 cl)
Doftar rätt så “typiskt” av Baladin med karamell, mörk frukt och nästan vinös elegans. Rätt tunn men ändå mjuk, len men samtidigt tjock och söt. Rätt lurig då mycket av doft och smak kretsar kring socker och subtila inslag av trä.
Betyg? – OK+/Bra-

LoverBeer BeerBera (Italien 99,90 SEK 37,5 cl)
Murket trä, peppriga röda druvor, hallon och nästan lite rökighet i både doft och smak. Otroligt komplex utan att vara kraftig eller svår. Utan det är snarare att smakvariationen av allt från druvorna till kryddig trätunna och milda bär lyckas samsas vilket gör att det blir ett plockepinn av smaker. Syran är måttlig så är du rädd för suröl behöver du inte oroa dig alltför mycket.
Betyg? – Bättre-

De Molen Vallen en Opstaan (Nederländerna 59,90 SEK 33 cl)
Lite halvtunn oljig Imperial Stout med nätta smaker av rökt skinka, vanillin, vört och torv. Trevlig och lättdrucken trots alkoholstyrkan på 9.3%.
Betyg? – Bra+.

 

Posted in ÖlrecensionerComments (2)

derankexxbitter

De Röda Djävlarna: Surisarna – De Ranke XX Bitter, å ljuva dryck

När man pratar om begreppet “Belgo-IPA” blir man lite konfunderad om man är stiltokig som vi ölfantaster har lasten att kunna vara. Det går emot ganska mycket att kalla en öl för Belgo-IPA, samtidigt som vi i dessa moderna tider har ett behov av att skapa nya stilar för allt möjligt. Jag har svårt att tro att någon på 70-talet trodde det skulle komma en ölstil som heter Oak Aged Imperial Stout with Berries, nu är det ingen stil men ni fattar poängen.

Men när man nu pratar Belgo-IPA så är vad man menar oftast en Belgisk Ale som humlats mer än vad traditionen bjuder. Samtidigt är det inte en India Pale Ale då den håller sig mer åt de klassiska ljusa belgiska alen, den lägger sig lite mittemellan. Därför fungerar ändå begreppet Belgo-IPA för att samla medvetet mer upphumlade ljusa belgiska ales. Annars riskerar man att ha dem i samma grupp som vanliga ljusa belgiska ales utan direkt humlekryddning.

derankexxbitterFör vår egen del, när vi pratar om den här typen av öl så håller vi De Ranke XX Bitter som måttstock. Märkligt kanske vissa av er tycker, då det inte ens är en fullvärdig IPA. Nej det är en Belgian Ale, men för oss är det ändå definitionen av en ren och smakrik Belgo-IPA. Denna dryck som har passerat vara strupar mången gång, har en balans som bara enhörningar på 1700-talet hade. Ett perfekt möte mellan jäst och humle. När vi är ute och svänger på stan och XX Bitter finns på fat, då är valet enkelt! Vi väljer XX Bitter före de flesta andra ölen. Den är så balanserad att man kan dricka den om och om igen. Även om den är lite väl stark för att vara en session öl så har den balans i allt vilket gör att man bara vill ta en klunk till.

Om man går in lite djupare på vad som gör XX Bitter så perfekt, känns det smart att börja från början. Tittar man på färgen ser man att den är ljus och skummet fluffigt, så som skummet bör vara i en belgisk öl. Vi Surisar älskar trots allt ljusa humliga öl, vi kan finna att den karamelliga smaken som finns i vissa ipor hämmar ölet (vi är knäppa vi vet). Går man sedan vidare till aromen finner vi där blommiga härliga toner som möter den belgiska jästen i en fantastisk symfoni. Nu kanske det viktigaste av allt; smaken. En klunk och du hamnar i 7:e himlen. Ölet är så rent och så vackert. Du tar en klunk och vätskan åker sakta ner i halsen och ditt väsen fylls av kärlek och behag. Bitterheten är så lagom balanserad att du känner alla de där smakerna som finns i en Belgisk Blond Ale samtidigt som den är perfekt torr och bitter att du alltid vill ta en klunk till.

De välkända belgoölsfantasterna Danko och Skrubbe håller som välbekant Westmalle Tripel som väldens bästa öl. På grund av att de alltid kan dricka den och den alltid är lika bra. XX Bitter är vårt val av samma typ öl, den har sina nackdelar med att den kan bli gammal och tappa i humlen. Samtidigt är inte humle, jämfört med en IPA det viktigaste, så dess livslängd är betydligt bättre. Hur som helst så håller vi den högst (visst är det sjukt att det inte är en suröl)!

Bra alternativ som finns på hyllan i vissa eller de flesta bolag är Nils Oscar Belgo Pale Ale som ett svensk alternativ på en belgisk stil. Men vi har hört att det kommer mera från andra bryggerier i sverige. Hommelbier Nieuwe Oogst Limited Edition är ett fantasiskt alternativ till XX Bitter som också går att finna inom monopolets gränser.

Posted in MankerBeer Talk, SurisarnaComments (0)

lh12

De Röda Djävlarna: Surisarna – Resan slutar med Cantillon LH12

lh12Efter en intensiv vecka i Belgien med flera besök på Cantillon och så såklat Quintessence var det tyvärr dags att åka hem. Först väntade dock ett avslutande besök på Cantillon för oss Surisar då de andra redan hade begett sig till Köpenhamn för Copenhagen Beer Celebration. Kvällen innan hade vi på den fantastiska krogen Moeder Lambic försökt köpa en öl vi länge velat prova, Cantillon LH12. Ölet är en lambic lagrad hela 5 år på cognacsfat. Namnet kommer ifrån att alla fat på Cantillon märks med två bokstäver och ett nummer, och just detta fatet hette förstås LH 12. Tyvärr fick vi beskedet att den inte gick att köpa längre utan vart slut sedan en tid tillbaka. Det var med sorg i hjärtat och glädje i plånboken vi lämnade Moeder Lambic i besvikelse.

Det skulle dock visa sig att vi skulle få prova den tillslut. För inte långt efter vi anlänt till Cantillon frågar Jean oss om vi inte skulle vilja prova denna unika lambic, då han hört att vi inte hade lyckats köpa den kvällen innan! Lyckan var total!

Ut kommer denna vackra flaska med en sliten etikett. Doften är elegant med toner av cognac och en snygg komplexitet. Då ölet är en oblandad lambic saknar den kolsyra. När vi smakar slås vi av likheten med ett bra vin. Tydliga ektoner utan att bli för mycket vilket är imponerande efter 5 år på faten. Syran är välbalanserad och ölen har en elegans över sig som är fantastisk. Ölet är tanninrikt som förstärker elegansen i smaken och likheten med ett vin förstärks. Cognacen leker i gommen i eftersmaken. Smaken av Cognac är väldigt subtil och snygg. Det som slår oss båda är att man skulle vilja servera denna till en bit ost. Allt som allt en underbar öl som vi gärna skulle vilja dricka igen.

En perfekt avslutning på en fantastisk resa. Nästa resa till Belgien har redan börjat planeras!

Posted in MankerBeer Talk, SurisarnaComments (0)

friendship

De Röda Djävlarna: Surisarna – Cantillon/Russian River/Allagash Quintessence

IMG_20140501_191846Igår kunde ni läsa om vårat besök på bryggeriet Cantillon där vi berättar lite mer om bryggeriets historia och bakgrund. Manker har redan intervjuat legenden Vinnie Cilurzo från Russian River om det eventet, Quintessence, som var ett av målen med vår resa så läs gärna den för att få reda på mer om det vi skriver om här nedan. För vår del var det inte ölen från Allagash eller Russian River som stod i centrum utan istället var det kvällens höjdpunk – Wild Friendship Blend (Assemblage de l’amitié) som vi längtade efter.

Efter våra första besök på Cantillon hade det nu äntligen blivit torsdag och dags att besöka Quintessence. Quintessence är ett årligt event på Cantillon där de alltid brukar presentera en specialbryggd. I år var Quintessence ett samarbete mellan Cantillon och de nämnda amerikanska bryggerierna Russian River och Allagash. Förutom många sina egna öl serverades även samarbetsbrygden blandad med Cantillon lambic och två spontanjästa öl från Russian River och Allagash. Jean berättade tidigare i veckan för oss att han har skickat samma mängd av sin lambic till Allagash som han använde i blenden sm gjordes på Cantillon och tanken är att göra åtminstone en blend i USA hos Allagash. Med all sannolikhet kommer Jean själv att åka över för att se till så att den blir bra och även för att få lite semester, något han inte är alltför bortskämd med.

Dagen var uppdelad på 14 pass och 60 personer släpptes in varje halvtimme, har du någon gång varit på Cantillon och vet hur litet det är förstår du nog varför. Det är trånga gångar och flera små rum, så att ha tusen personer samtidigt hade varit omöjligt. Ölen var utspridd över olika stationer i olika rum kring hela bryggeriet och tanken var att du skulle börja på station 1 där pappa Jean-Pierre själv stod och hällde upp en väldigt god Jonge Lambic (en lambic mellan 0-12 månader gammal, ofta lite disig och med högre restsötma) enligt ratbeer.com så ska den ha restsötma för att få kallas jonge. I entren fick du förutom ett speciellt Quintessenceglas ett häfte som gav en rätt att hämta ut en var av de 25 ölen. Vid stationerna serverades även små tilltugg som var anpassade för att passa till ölen. Dagens fullträffar var Rosé de Gambrinus med tryffelost (!!) och Lou Pepe Kriek med en fantastisk paté. men det som kanske passade bäst var ändå rökt makrillröra på en bit bröd tillsammans med Brouscella grand cru.

 

På förhand var vi oroade för både köer och att ölen skulle vara slut när vi kom, det var länge oklart exakt hur upplägget var och om man kunde prova mer av varje öl eller inte. Men allt detta var smart löst i och med häftena. Även om det var lite väl mycket folk här och där måste vi säga att det ändå gick rätt bra. Sedan att det blev lite tight om tid att hinna prova allt innan de stängde och då hade vi inte ens sista passet var ett minus. Sen är det dumt att klaga när man kan stå och dricka fantastiska lambics och eller Pliny The Elder med några av världens bästa bryggare och samtala med andra lambicfantaster, men att inte ha hunnit med 25 smakprover på mer än 2-3 timmar får vara ett tecken på att det var mindre om hype och “tickning” och mer om kärleken till ölen, inget CBC i Belgien inte.

Hos Allagash kunde man hitta fantastiska suröl som var imponerande bra och komplexa. Allagash är ett av få bryggerier i USA som har riktiga coolships och brygger lambic enligt traditionen, men då de inte bryggs i Pajottenland har man respekten att inte döpa dem till “lambic”. Istället har man en Coolship-serie där man hade med sig ett par av ölen, favoriten var Resurgam, en geuzeliknande öl som består av en blend av spontanjäst öl av åldern 6 månader, 1.5 år och 2 år. Ölet var riktigt snyggt med bra komplexitet och väldigt fin syra för att vara amerikansk. Lätt funkig med smak av citronskal, viss smörig lakto och ett torrt slut. Bryggeriets variant på en fruktberikad lambic, Coolship Red var även den trevlig men föll i jämförelse med Cantillons alla öl. Ölet, en 2-årig spontanjäst öl har fått ligga med hallon i 4 månader för att slutligen blendas ut med lite “jonge” (se längre upp vad det betyder) innan man satt ölet på flaska. Att Allagash håller sig så nära traditionen som möjligt visar på stor värdighet i hantverket men ölen höll inte riktigt samma klass utan saknade den rena belgiska komplexiteten.

friendshipI nästa rum fann vi Russian River där vi såklart hittade många fina öl. Favoriten där var Beatification som är blandad av 3 årgångar Sonambic som även använts för att blanda Friendship brew. Ölet är en riktigt favorit i vår bok och har en väldigt snygg syra. Jämfört med den första batchen av ölet som var en Blond ale som fått ligga på träfat från New Blegium har Beatification sedan Vinnies tur till Belgien 2006 bestått av just Sonambic, deras twist av ursprunget i Sonoma och lambic. En annan favorit var Supplication, en Brown ale som lagrats på Pinot Noir-vinfat i mer än ett år tillsammans med sura körsbär och en kombination av Brettanomyces-jäst samt Lactobacillus och Pedicoccus-bakterier. Mörk och fruktig med komplexa smaker av träfat och syra, men även här tycker vi att ölet fallet platt i jämförelse med Cantillon. Det är en klar skillnad mellan framförallt Cantillon och de amerikanska försöken på lambic. Däremot är det viktigt att påpeka att Vinnie (Russian river), Rob (Allagash) och många andra i USA som gör den typen av öl aldrig påstått att de gör ens liknande öl. Mycket är nog upp till var och ens personliga smak och den är som vi vet olika.

Slutligen, Cantillon. Att Cantillon skulle leverera var väl föga förvånande för oss. Dagens höjdpunkt var en Cantillon Geuze från 2002 som lagrats otroligt fint. Mjuk och elegant med en syra som inte var för stark, en fantastisk årgång måste vi säga. Vi fick jämföra den med en som bara var ett år gammal och det var en stor skillnad, vilket inte var någon överraskning. Huvudnumret då? Njae för att vara en Cantillon sådär. Väldigt amerikansk i stilen och Russian River’s tydliga brettighet tar över lite för mycket vilket gör att Cantillon lambicen inte riktigt skiner igenom. Vore otroligt intressant att se hur den utvecklas i framtiden då Cantillonlambicen med tiden kanske tar mer plats. Jean själv tyckte också att ölet måste få stillas lite och menar att det redan på några få månader har ändrats något enormt och att just brettigheten mildras lite för varje månad. Samtidigt ger det en väldigt unik produkt och vi ser fram emot att förhoppningsvis få prova den amerikanska versionen. Sedan hade de även tagit fram Lambic de Haute Densité och det är ju också en väldigt intressant öl, high gravity, som det heter på engelska, är det som gör ölet speciellt. Ölet har en alkoholhalt på ca 10% alkoholstyrka vilket ger en anourlunda smak i lambicsammanhang, lite toner av russin och självklart sötma. Lite som om man blandar ett bra engelskt barlywine med en Cantillon Iris. Spektakulärt. för er som har provat Zwanze 2013 har ni smakat på delar av den ölen, då den tripeln de bryggde blandades ut med Haute Densité.

Allt som allt ett otroligt roligt event som vi definitivt inte vill missa nästa år igen!

Posted in MankerBeer Talk, SurisarnaComments (0)

IMG_20140430_112147

De Röda Djävlarna: Surisarna – Vi besöker Cantillon

IMG_20140430_095240Från det att vi blev frälsta av lambicens fantastiska värld har vi alltid pratat om att tillsammans resa till Belgien, lambicens moderland och där finna våra drömmars stad Bryssel. Förra året träffade vi Cantillons egna Jean van RoyAkkurat i samband med att nya batchen av Soleil de Minuit skulle släppas och efter ett längre samtal om vår delade passion så bjöd han helt sonika ned oss till Cantillon. Det skulle ta nästan ett år innan vi båda kunde slå våra påsar samman och också lura med oss Manker ned, men nu var det dags och det var perfekt timing då Cantillon annordnade Quintessence tillsammans med två av USAs bästa bryggerier Russian River och Allagash (mer om det senare). Vi tänkte dela med oss av våra intryck, lite historia kring bryggeriet och några av ölen vi kom att prova men tycker att det vore på sin plats med en kort historielektion om Cantillon.

Cantillon grundades av Paul Cantillon år 1900 men det var inte förrens 1937 som det började bryggas lambic på Cantillon. Innan dess var man enbart blandare som använde andras lambic. Den egna bryggningen kom att starta av att Paul’s söner Marcel och Robert köpte ett begagnat bryggverk och startade bryggningen. 1967 gifte sig Jean-Pierre Van Roy sig med Claude Cantillon, dotter till Marcel Cantillon och fick samma år en son, den för många mer kända Jean Van Roy. 1969 fick den tidigare läraren, Jean-Pierre Van Roy frågan om han ville ta över bryggeriet som Marcel annars hade planer på att lägga ned. Som tur var ville han föra tradition och fantastisk öl vidare så han tackade såklart ja.

IMG_20140430_095307Jean-Pierre som inte ska misstas för Jean Van Roy, som numera är bryggmästare, hade många tuffa år då lambic inte alls var populärt och många bryggerier fick stängas ned. Detta dels på grund av de nya sötade varianterna som började dyka upp och dels för makrobryggeriernas framsteg. Under ett par år var det knappt att Cantillon överlevde men som tur var kom det en vändning och idag är efterfrågan extremt stor, till den milda grad att vissa av Jeans bra kunder knappt får någon öl – något han själv också uttryckte var hemskt tråkigt. Sedemera lämnade Jean-Pierre helt över bryggeriet till Jean som redan hade jobbat där under många år och lärt sig av sin far, även fast Jean-Pierre ofta fortfarande är på bryggeriet och står i shoppen och hjälper till på bryggeriet. Idag är Cantillon det sista överlevande bryggeriet innanför Bryssels stadsmur och är också det officiella gueuzemuséet. Produktionsmetoden är exakt den samma idag som 1937 även om man sedan 1999 gått över till organiska råvaror.

 

IMG_20140429_163322När vi anlände till bryggeriet så möttes vi av en leende Jean Van Roy och vi hann knappt komma innanför dörren innan han hade jäktat iväg och hämtat en flaska varpå vi snabbt hade ett glas i handen. Ölet som hälldes upp är bryggt som en hyllning till Jean’s son Florian som fyllde 18 år i dagarna (3:e maj) och består av Iris Grand Cru (Iris som legat tre år på ekfat och inte torrhumlats) men i Cuvée Florian har ölet torrhumlats med Bramblig Cross och sedan har man tillsatt 120g/liter körsbär. Jean har alltså dragit ned på körsbären jämförelsevis med deras vanliga kriek vilket gör den väldigt fräsch. Ölet utvecklas mellan varje glas först är det lätt och fruktigt för att sedan övergå i en häftig pepprighet likt rosépeppar. Det märks att ölet är gjort med kärlek och Jean pratade stolt om den, ölet är ju gjort till hans son… Det “nya” ölet skiljer sig mot det öl som tidigare också kallades Cuvée De Florian men som då var ett alias för en lagrad Geuze. Än så länge är detta en testbatch som man inte säljer i större upplaga men Jean verkade gilla ölet och vem vet om och hur det kan dyka upp i framtiden..

IMG_20140430_111845Efter ännu en testbryggd kom vi fram till ett öl vi bara tidigare hört ryktet om – Menu Pineau en lambic buteljerad 2009. Ölet var en testbatch inför Zwanze 2011 men där valet sedan föll på Pinot d’aunis, en testbatch som bryggdes 2009. Menu Pineau är en druvsort man bara hittar väldigt lokalt i Loire-dalen och är därför en otroligt sällsynt druva. Ölet i sig påminner väldigt mycket om Reed Muscat som är gjord för Akkurat fast utan den skarpa syran. Druvorna framträder tydligt och ger ölet en vacker fruktighet. Smaklökarna dansar av lycka och detta är en riktig topp öl. Enligt Jean har ölet mognat det senaste året från att vara en något udda öl till att ha blivit makalöst bra. Nu när vi fick äran så var den i absolut världsklass med riktigt bra smak och komplexitet.

Det som är så härligt med Cantillon är att det trots sin status som ett av världens bästa och mest eftertraktade bryggerier ändå är väldigt jordnära. Under vårt första besök kom busslaster med pensionärer för att ta en rundvandring på bryggeriet och köpa och njuta av lambic. Det är svårt att inte le lite extra när man ser en 80+ årig tant sitta med trre flaskor lambic bredvid sig. IMG_20140430_112147Förutom dem så var det allt från besökare från Asien, USA och Italien i åldrar mellan 7 och 77 som kom, vissa för ett längre besök och andra mest av nyfikenhet. Det var svårt att inte se bryggeriets historiska värde.

Vi avslutade med att dricka några glas lambic som tappats direkt från faten och Zwanze 2012 som är ett öl gjort med rabarber för att sedan bege oss av mot Moeder Lambic för att avsluta kvällen med att dricka lite mer Cantillon, något det skulle bli mer av de kommande dagarna.

Värmen och den familjära känslan som finns på Cantillon är oslagbar. När vi gick därifrån hade vi alla ett fånigt leende på läpparna, äntligen hade vi åter igen hittat hem.

Posted in MankerBeer Talk, SurisarnaComments (2)