Jag är Cantillonfrälst. Det tog mig lite tid, men liksom vissa först har problem med vissa humlesorter eller den stora beskan i många DIPA’s, medan andra har svårt för hur lagers smakar, så hade jag problem med syran och de “underliga och bitvis hemska” smakerna i suröl. Men en dag föll poletten ned och allt blev grönskande hagar, unkna källare och sura fransoser – Manker började gilla suröl. Så efter glas på glas av Cantillon, 3 Fonteinen och andra godsaker så blir det mer och mer en rolig utmaning att finna och prova öl jag tidigare inte provat från surölskungarna.
Så nere i Köpenhamn där både Saint Lamvinus och Vigneronne från 2005 fanns att tillgå på fenomenala barley wine fick jag ett surölsfix som ökat på min kärlek till suröl. Gårdagens öl, Saint Lamvinus, butteljerad 2005 var en perfekt gåva till mig själv efter en vecka av kaos och elände på jobbet men som nu hade avtagit (trodde jag). Så det blev att ltua sig tillbaka i soffan, hälla upp dölen och njutningsfullt drömma sig bort till surölens ompa-lompaland.
Ölet, en druvlambic med druvor från Libourne i Frankrike (där Saint Emillon och Pomerol görs) varpå man gjort denna samarbetsbrygd med vinmakarna i området. Man har använt Merlot och Cabernet-Francdruvor som sedan legat i Bordeauxfat med två och tre år gammal lambic. Ölet blendas alltså i tunnorna och inte efteråt. Rödvinsgottigt och syrligt fint låter det i min värld, var den så bra som jag önskat mig?
Cantillon Saint Lamvinus 2005
Utseende: En lätt blårödare vätska, vackert dovt gyllene med ett skum. Eller skum och skum, det blir lite fizz ovanpå vätskan som snabbt försvinner för att lämna den fina plana ytan.
Doft: Mild arom av syrlig citrus, unken trätunna och en viss vinositet med röda frukter och bär. Finstämd, mild men bestämd – så som de Cantillons med lite år på nacken jag provat varit. Anar lagom med syra under den eleganta aromen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey fizzig kolsyra, dock lite mindre än vanligt. Inte lika spruttlande som yngre lambics kan vara utan ölet uppvisar en “köttigare” munkänsla med rundör och lenhet. Citrus och unken trätunna även i smaken som följs av lite köttigt rött vin med lite blommighet, röda frukter men också av rödvinsfat. Rätt mycket, men väldigt välintegrerad, funk som nog förtydligas av köttigheten. Det torras ut mer och mer i munnen och det som först kändes lent, fint blir mysigt torrt i munnen av syran från ölet.
Betyg? – Bäst. Inget att tjaffsa om, ännu en gudomligt god öl som jag skulle vilja prova i en yngre skepnad. Tror den gottat ihop sig på ett ypperligt sätt där köttigheten från rödvinet kommer fram mer och där de fräsht unkna citrusaromerna och smakerna ger vika åt mörkt trä, röda bär och infekterade träbåtar. Jag vill ha mer, mycket mer!
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
