Premiär – Balder Spekulerar: Min kärlek till amerikansk öl

För några år sen lärde jag känna Manker och M2, och eftersom vi är ganska lika i sinnet så passade vi genast ihop och idag planerar vi mer än vad vi egentligen lyckas hitta på. Men när vi väl gör något blir det alltid succé!  Jag tror nog att alla som var på den legendariska kräftskivan kommer att bära med sig den i resten av sitt liv.

Tillsammans med de fagra herrarna har vi kommit på att jag ska skriva lite här då och då och de bad mig att skriva något om min kärlek till den amerikanska ölen. Eftersom detta är två pågar som inte bara är mina vänner utan två ölbloggare jag respekterar högt så bestämde jag mig för att jag självklart skulle göra detta.

Jag vet själv hur det är att bedriva en ölblogg, något jag har gjort sen några år tillbaka med Ölrådet.se om jag får göra smygreklam.

Precis som herrarna som styr denna blogg vill jag inte slänga ur mig några meningslösa och pretentiösa texter om en massa dravel. Det finns så många av dessa ”prettobloggar” redan. Här är det riktigt hårdrock och inte Sabaton, om ni förstår vad jag menar?

Förlåt glömde att nämna en sak. Jag inte är så politiskt korrekt, vilket ni kommer att märka, men det måste man inte vara. Tryckfrihetslagen är något jag väljer att utnyttja till dess fulla rätt.

Men här kommer nu en enkel saga om hur en bitter och trångsynt skånsk man föll för amerikansk öl och blev söt och öppeniynt.

För många år sen hade jag en teori om att allt öl amerikanerna gjorde var skit, smakade inget, luktade inget och var så där som Monty Pyhton en gång sa; Likheten mellan att ha sex i en kanot och amerikanskt öl. ”Fucking close to wather”. Budweisser, Miller, Pabst ja listan kan göras lång.

Men så var det “den där dagen i december”. Vi var ute ett par vänner på julshopping och vi gick förbi en av de ansedda pubarna i Malmöstad. Jag var, på den tiden, ett fan av de brittiska ölen man hade på kranarna. Men så hade jag alltid haft en förkärlek till de lite mörkare öltyperna och julölen kom i samma veva. I en liten gömd kyl stod ett öl som heter Warmer Winter, Winter Warmer.

Där föddes den stora kärleken till julölen på riktigt, jag snöade dock in på belgiska öl och tyckte att det var det bästa som fanns. Tappade de engelska mer och mer även om de gärna kom in i värmen lite då och då.

Det tog mig närmre två år innan jag kom fram till att Cigar City inte alls var från Storbritannien, det var ju från USA.

Något senare bokade vi en resa till New York. Jag och vännerna Röstlund och Ekström från Ölrådet och våra respektive. Innan detta hade jag påbörjat min resa mot de amerikanska humliga ölen. Men jag hade inte gått mycket längre än till Sierra Nevada Pale ale och en och annan Torpedo från samma bryggeri. Torpedon hade slagit sig in hos mig och gett mig men för livet, men det var bara början….

Det var en galen resa och den färska IPA som serverades på kranar i varje hörn fick vilken engelsk bitter att kännas lika meningslöst som Takida. Att på resande fot gå in i ett öltempel som New Beer Distributors eller Whole Foods Bowery Beer Room får vilken liten ölnörd som helst tro att man redan knackat på Sankte Pers dörr. För att inte nämna det som var i det närmsta en religiös upplevelse – Rattle n Hum, Baren i New York City som jag längtar tillbaka till vid nästan varje tråkigt tillfälle.

Den resan satte sina spår. Idag är man som en vildsint och brunstig oxe när man hör om något event som involverar färsk amerikansk öl.

Lösningen för mig är att vi har Belgien nära och med ett fint litet förråd med goodies från Belgien så får man amerikanerna att skita i byxan av lycka när dom får veta att dom kan få ölen. Såvida att jag får deras coolaste och bästa öler. Trading kallas det för och det innebär att jag får de öl jag vill ha av amerikaner i utbyte mot att de får öl av mig. Inte alltid de ölen jag vill ha, men jag har ofta dubbelt av dem redan (mer om det i en senare krönika).

Så jag simmar i amerikanska öler och med det sagt. Det är inte IPA som är min favoritstil – det är mitt svar på lagerdrickarnas Sofiero. Den tar man liksom bara när man är sugen på en öl. Det är av en imperial stout jag njuter. Det och av någon obskyr suröl eller ett maffigt barley wine.

Men vet ni, snart kommer julen igen och då dyker tomten upp igen! Men min tomte kommer redan den 15 november. En dag kanske han har med sig den där magnifika ölen från Cigar City igen. Då ska jag vårda honom ömt och tänka på den där dagen i december…

Balder

Balder - Beer Writer & Head of Bacon Wonders. Balder, aka pappa, har ett enormt intresse för allt som handlar om öl; Laga mat till, och med öl, brygga egen öl, byta öl, dricka öl, prata om öl, resa för att dricka öl och vad ni än kan tänka er. Vår man i Malmö med omnejd.

More Posts - Website

Follow Me:
YouTube

5 Responses to “Premiär – Balder Spekulerar: Min kärlek till amerikansk öl”

  1. MickeW says:

    Bra där!

  2. Mattias says:

    Bra skrivet =) ! Jag blir riktigt sugen att åka till New York nu !

  3. Ölpretto says:

    “Precis som herrarna som styr denna blogg vill jag inte slänga ur mig några meningslösa och pretentiösa texter om en massa dravel. Det finns så många av dessa ”prettobloggar” redan. Här är det riktigt hårdrock och inte Sabaton, om ni förstår vad jag menar?”

    Extremt tråkig inställning. Om det är något jag saknar i dom svenska ölbloggarna så är det bloggar som skriver mer än bara platta recensioner och resedagböcker. Våga mer! Och vart finns bloggarna Balder nämner? Jag har då inte hittat några än. Även om Anders and ale kvalar in rätt bra.

    Målet är väl att ha en blogg med intressanta och välskrivna artiklar? Eller?

    • Magnus "Manker" Björnstjerna says:

      Hej,

      Nu vill jag inte kommentera å Balders vägnar utan ska be han att besvarar detta då det är en fair fråga. Mycket riktigt är det ju sakliga, intresseskapande och aktuella inlägg, hemsidor, bloggar, tidningar m.m man är ute efter att läsa och att de ska frodas så att fler kan upptäcka hur gott och kul öl och ölvärlden kan vara. Men och är det det man är intresserad och vill ta del av eller skriva om så är det ju inget som ska likställas med överpretentiöst utan snarare intressant. Så tror inte att det var så Balder menade det, men ska be att han svarar.

Trackbacks/Pingbacks

  1. […] ni ihåg min förra krönika? Den handlade om en dag i december då mitt tycke för riktigt bra öl skulle […]


Leave a Reply to Mattias