Categorized | MankerBeer Talk

En liten kärlekskrönika för och om The Rover

IMG_20130807_164156 Nu ska jag vara sådär genomnaivt fanboy-aktig och skriva om en krog som av en slump vuxit till att bli mitt favoritställe i Sverige – Göteborgskrogen The Rover. Ni som följer MankerBeer på Facebook ser att det har varit rätt många besök och hyllningar till dem under de senaste två åren. En stockholmare i Göteborg låter kanske lite exotiskt? Inte alls, har man ett jobb som ibland gör att man “bara måste” åka västerut för ett par dagars jobb så tackar man och tar emot. Det har gett mig möjligheten att besöka några av stadens alla inspirerande ölkrogar och få prova på stadens alla nya spännande bryggerier. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Göteborg och Malmö har varit de mest spännande ölstäderna det senaste året.

Första gången jag var på The Rover var innan deras ombyggnad som blev klar nu för bara någon månad sedan och som gör att de kan inhysa fler middagsgäster, dubbelt så många fatkranar och har kunnat få en mer öppen planlösning. Innan var det härligt pubdunkelt och lite trängre vilket gjorde det lätt att hamna i konversationer med övriga gäster om ditten och datten. Sedan dess har det blivit rätt många besök, vissa dagslånga, andra bara över en öl eller lite tjôt. Vad som hållit nivån under hela tiden jag varit besökare på krogen har varit maten, något jag redan gett ett erkännande som Sveriges bästa krogmat. Med varierande rätter som dagens kött, fisk och burgare har man alltid kunnat få vällagad mat som inte bara varit oförskämt billig utan där allt från sallad till pommes och kött har varit tillagad på plats och med så mycket mer kärlek och omtanke än vad du brukar få. Att varje dag servera “dagens” burgare, kött och fisk som kan vara allt från pulled pork-burgare till lyxiga älgklämmor visar inte bara på påhittighet utan även att man ska kunna kika förbi bara för lite god mat, ölet måste inte vara i centrum. Att man sedan serveras pommes med tryffelolja är bara syndigt, och oerhört gott. Tyvärr satsar på krogar på riktigt bra käk utan det är för vanligt att man slänger fram upptinade och snabbfriterade pommes frittes med en sunkig tillredd och upplagd sallad där köttet saknar smak eller där de vegetariska alternativen består av en ostbit eller bara en sallad. En bra rätt och en välsmakande öl för under eller runt 200 kronor bör vara målet för alla krogar som vill få återkommande middagsgäster. Jag skyller också eventuell temporär viktuppgång på The Rover.

IMG_20130807_163857Med det nya köket har man nu kunnat bredda både utbuted av mat, numera kommer man kunna satsa mer på kallskuret och mindre rätter, men även utbudet av fatöl. 32 stycken kranar fyllda med allt från cider, tysk pils, svensk pale ale och amerikanska stouts bådar inte gott för leverns välstånd men desto bättre för alla de som vill ha någonting gott att dricka men som ibland tycker att krogar är för nischade. Här finns det något för alla och flera gånger har jag kommit in “lite på salongen” efter en kväll med några glas saft och då funnit att jag inte är sugen på “det häftigaste” eller “något speciellt”. Att då ha en 5-6 alternativ med hederlig öl såsom Nynäs Bedarö Bitter, en tysk lager eller en helt vanlig pale ale är faktiskt mer ovanligt än vad det låter. Idag har många krogar ett par kranar med “lättare” öl men ofta består de av Falcon, Guiness eller annan öl jag hellre byter bort mot högkvalitativ vardagsbira. Flasklistan har bantast något vilket jag vet att flera har ställt sig negativa till men för min del så ser jag hellre kvalitet med öl som kan stå lite och som inte kommer på fat, såsom Lost Abbey, vissa Hoppin Frog etc. än att humliga eller andra öl som inte lämpar sig för lagring får stå och bli gammal. Variationen och priserna på fatölen gör det också rätt lätt att finna ett gäng öl man kan tänka sig att dra igenom under kvällen varpå man snappt glömt det där med flasklistor. Då kan man istället gå snett över gatan till Ölstugan Tullen med sitt breda utbud av svensk öl eller till början av Andra lång och Jerntorgets Brygghus som har öl från hela världen i sina välfyllda flaskkylar.

Det enda som är lite negativt med The Rover är personalen. Antingen är de omöjliga att förstå då man förväntar sig en bred göteborgska men får höra stockholmare förklara att de satt upp ens nota i namn som inte lämpar sig i skrift eller så tävlar de hellre i godisätning. IMG_20130807_163839Vill du ha tips på bra bourbons (utbudet är ruggigt välbotaniserat) så får du genast lite tips på vad du kan komma att tycka om, likaså om du vill ha en hederlig cider – personalen gillar cider. Ser man förbi detta så sluter sig krogen snarare sig till den skaran krogar runtom i landet som ger känslan av att komma in på Cheers där alla vet ditt namn och det är “inga konstigheter”. Jag går faktiskt ut rätt sällan nu för tiden men när jag gör det försöker jag finna min väg till restauranget och krogar som känns familjära, det blir lugnare helt enkelt. Jag älskar nörderier men likaså att kunna koppla av och bli lagom dyngberusat tillsammans med några mindre ölintresserade vänner, som trots deras (än så länge) bristande intresse ändå känner att de kan ta ett par öl på krogen jag tar dem till. Sådana ställen finns det rätt få av och jag tror att nyckeln ofta ligger i personalens bemötande snarare än utbudet av drycker, lokalen eller liknande faktorer. Vissa krogar vill ibland ha en viss attityd eller stämning vilket tyvärr kan gå ut över  “vanliga” gäster. Tar man åter närliggande Jerntorgets Brygghus så känns det oftast mer som när man var 16-17 och just började slinka in på krogen för att ragga på tjejer man hade noll chans på och dricka fulgroggar än att komma till ett ställe med väldigt bra ölutbud. Detta ser jag som något positivt. Man kan nörda öl på “minde fina” ställen men man kan inte gå all in och festa på i eget tempo på de “finare”.

Göteborg är tillsammans med Malmö de hetaste städerna i landet just nu vad gällerIMG_20130807_170558 hantverksbryggd öl och intresset ser bara ut att växa. Malmö har börjat konkurera rejält med Köpenhamn och Göteborgarna visar upp ett enastående engagemang vad gäller att organisera event och informationsdelning på internet, något Stockholm är långt efter med. Gräsrotsengagemanget tror jag kan lägga en oerhört stark grund för vidare spridning av bra ölkultur och med de krogar som finns och poppar upp i staden lär det inte ta lång tid innan vi ser flera bryggerier ta för sig även på den internationella ölscenen. När jag snart åter åker till Göteborg, då för All In Brewings stora ölfest så lär det bli ännu ett Roverbesök, för trots att jag vill upptäcka mer i staden i mitt hjärta så är det svårt att inte gå hem till Rover, ta sig sin burgare och öl, lägga upp fötterna på bardisken och bara vara.

Så tack till Niklas, Tobias, Lina, Johan, Kongo och Jonas, numera på exil hos Ölrepubliken samt alla andra för att ni låter och har låtit mig och M2 hållas.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply