Förra veckan skrev jag ned mina första tankar om världens största ölmässa – Great American Beer Festival (GABF). Kort och got kan man sammanfatta det med att jag vart riktigt imponerad över hur väl allting var organiserat in i minsta detalj, allt flöt på utan några direkta komplikationer. Idag tänkte jag fokusera lite mer på det som mässan trots allt primärt handlar om – ölen.

Cirka 4.809 öl är på något sätt inblandade på GABF, med “inblandade” menar jag att de antingen serveras på plats eller är med i själva tävlingen. Alla tävlande bryggerier har nämligen inte garanterats en plats på mässan, något vi fick information om att de kommer att ändra på till nästa år.

Av dessa närmare 5.000 öl hann jag på de 2 sessions vi var där med att prova 198 stycken, en hög siffra som i relation till mängden öl som ändå fanns i lokalen får anses vara rätt så fjuttig. Då bör man också veta om att jag och M2 var runt rätt fint hos de olika bryggerierna. På min 7-gradiga poängskala  (7 är en strålande öl som etsat sig fast i min ölsjäl medan 1 är en defekt och helt makalöst dålig öl) så blev genomsnittet 4.3, en siffra man bör vara medveten om speglas av att jag medvetet valde bort öl jag anade att jag inte skulle gilla samt att vi försökte hinna med att prova alla de öl vi redan på föhand visste skulle vara fantastiska. Då jag utgår från RateBeers klassifikationer samt deras klassifikationer av varje enskild öl vad gäller ölstil så vart jag förvånad över att mina provade öl täckte in hela 52 olika ölstilar – allt från gose till imperial pilsners och tjeckiska dunkels. 94 olika brygger hann vi också med att prova öl hos.

De öl som stod ut som sämst vart Carolina Brewery’s IPA Flaship IPA och Hamburger Mary’s specialty grain Sleeping Beauty som både fick underkänt. Utöver det fick 15 olika öl från totalt 12 bryggerier betyget “OK” (en rätt trist öl utan det minsta som står ut, men inte direkt defekt/fel/äcklig). Wiley Roots Brewing Company, North by Northwest Restaurant and Brewery och Smugglers Brewpub står ut med två öl vardera bland dessa.

Om man tar de bästa ölen så ser topp 3 ut såhär:
Funky Buddha Brewery Passion Fruit Berliner Weisse – 7
Port Brewing/Lost Abbey Duck Duck Gooze – 6.5
Funky Buddha Brewery Last Snow – 6.5

Därefter följer sex stycken olika öl som alla fick en 6’a (en öl som jag anser vara otroligt bra och gärna kan dricka om och om igen) i betyg. De som sticker ut här är Snake River Brewing Le Serpent Cerise, Cherry Street Brewing Cooperative Chief Sawnee’s Stash Coconut Porter och Round Guys Brewing Company Berliner-Weisster Weisster-Berliner medan New Belgium NBB Love’s Leopold, Almanac Beer Co’s Farmer’s Reserve No 3 och Pizza Port (San Clemente) Interstellar Overdrive får anses var öl från lite mer kända bryggerier. Totalt fick 55 av de 198 provade ölen ett betyg på, eller högre än 5 (väldigt bra, en öl jag gärna provar flera gånger igen). 39 öl fick ett betyg lägre än en 4’a (4 är en “bra öl”, en öl som inte behöver sticka ut men som är god och levererar något).

Ser man till trender ser ni ovan hur min topplista består av 5 stycken sour/wild ales, 2 berliner weisses och 2 porters, så jag skulle ljuga om jag inte sa att det är både vad jag gillar just nu men också vad som är “inne” i USA just nu. Dock provade vi bara runt 14-15 olika suröl på själva mässan. IPA och DIPA är fortfarande de vanligaste stilarna och nästan alla bryggerier försöker slå varandra när det kommer till humliga öl. Detta gör tyvärr att det är omöjligt att välja ut vilka som är bättre än andra, utbudet gör nästan att man drar alla över en kam om de inte sticker ut på något sätt. De bryggare vi pratade med under dagarna i Denver var inne på samma sak och att alla har sin IPA och DIPA men att det är få som försöker föra stilen vidare eller skapa någon form av variation.

Nu kanske man inte ska låta de öl jag provade på mässan generalisera hur det sett ut på GABF eller i USA i stort, men jag tror ändå att det ger en fingervisning av hur landet ligger. Av 198 öl var trots allt 44 öl IPA eller DIPA, med ett genomsnittsbetyg på 4.2 – med andra ord är nivån på humliga öl i USA rätt hög, siffan är dessutom rätt stabil och skiljer sig knappt när jag tar bort de 5 sämsta och 5 bästa (sett till mina betyg) inom stilarna. Noterbart är att Stone Brewing Co. har 4 10 bästa humleölen jag provade.

Det blir lite svårt att välja ut vilka bryggerier som var mest up-and-coming för när jag ser på de bryggerier som fick en 5’a eller högre är det få överraskningar annat än de jag nämnt ovan. Men ser vi lite bredare och väljer med öl jag provade på kring-events så skulle jag lyfta fram Coloradobaserade Trinity och MillerCoors ägda AC Golden. Väljer vi bryggerier som på olika sätt är tillgängliga i Norden så är Green Flash Green Bullet en favorit, New Belgiums surare öl och Stones alla humliga öl saker vi hoppas dyker upp.

Jag vill åter lyfta fram hur häftig upplevelse GABF är och att ni alla bör försöka med ett besök, om inte nästa år så någon gång framöver. Nu missade vi hela hembryggardelen, längan med små brewpubs och även vissa geografiska områden men går man runt med en eller ett par vänner hinner man med rätt mycket på de 3-4 sessions man kan välja att gå på.

Nästa gång vi ses och pratar GABF så kommer det att handla om Stockholm Beer and Whisky Festival och hur GABF skiljer sig, på gott och på ont. Tills dess får ni dricka god öl och förbereda er för Copenhagen Beer Celebration (CBC) som har biljettsläpp nu på fredag.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: