Ibland på julen händer det att man dricker en 4-5 öl, ibland är det barn och gamla närvarande och då kanske det bara blir en öl och då gäller det att man kan finna fram en riktigt god en. Bland årets julöl har jag funnit ett par guldkorn men när jag nyligen kom att prova nedan öl för första gången så utsåg jag den direkt till årets julöl, såklart med reservation för ändringar i takt med att jag provar igenom än fler. Det är en rätt otippad julöl som bryggts för men då snäppet starkare och här i Europa hos De Molen. När Jeppe Jarnit-Bjergsø nu flyttat sitt lass till USA och Brooklyn så kom det inte som någon överraskning att han också har flyttat mer av sin produktion till USA. Därför bryggs Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room hos Two Roads Brewing Co. i Stratford, Connecticut. Receptet har tweak’ats något, så även etiketten men i stort är det samma tänk – ölet ska vara en kraftig och lite mystisk stout som ska stilla dinna sinnen.
Något jag haft problem med hos många av Jeppes starkare öl är att de blivit just för starka, alkoholen har ibland kommit fram för tydlig, de har varit lite kletigt söta och vart rätt svårdruckna. Gemensamt för dem är att de har bryggts hos De Molen eller på Fanø Bryghus så när jag nu provar hans öl från ett nytt bryggeri vart det intressant att se skillnaden i hur bryggteknik, utrustning och tänk kan ge sin effekt på slutprodukten.
Ölet släpps med de andra julölen den 15/11 och kostar då 29.90 för en flaska, det är den värd!
Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room
Utseende: Mörk brunsvart till färgen där skummet är chokladbrunt och fint fram tills dess att det dör ihop med lite kvarlämnor på topp.
Doft: Jordig kakao med djup av chokladpraliner, lite vanilj och lagrade fattoner. Inslag av kryddig humle get variation utan att det blir stickigt, snarare är de lite peppriga och örtiga.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En skön fyllig imperial stout som direkt smeker munnen med len choklad och fruktiga och söta inslag av kaffe. Fyllig kropp med skön len chokladsötma och mörk sirap som ändå möts med lite bittra örtiga humlenoter och välrostade maltpuffar. Viss antydan till fatlagring trots att man gjort rätt och skippat faten. Till skillnad de tidigare ölen jag nämnde tidigare så kommer alkoholen här fram först mot slutet och ger längd i smaken och ger dig en eftersmak som sitter kvar och bränner till i munen sådär härligt julepassande.
Betyg? – Bättre+. Det här är bland det bästa Jeppe har gjort tänkte jag första gången jag drack ölet, när jag nu provar ölet för andra gången är jag belåten med att stå fast vid det. Balansen finns där, de chokladiga, ibland krämigt lena smakerna finns där och den värmer gott i ölsinnet. Sättet humlen märks av är också väldigt genomtänkt och man undviker fällan med att gå mot stickhiheten i en mörk IPA eller välhumlad imperial stout.