Under vintern har det tisslats och tasslats om vad som sker nere i Danmark på Amager Bryghus. Det började med en kommentar på Facebook och har nu slutat i en samarbetsöl mellan svenska Omnipollo (Henok Fentie) och danska Evil Twin (Jeppe Jarnit-Bjergsø). Eller vad sa jag nu, en samarbetsöl? För det är helt fel – det som ölfantaster klurade om visade sig inte vara en öl, utan två. Den ena en “vanlig ljus IPA” medan den andra är en svart IPA. Precis som med ett spel av Russian Roulette kommer du inte kunna särskilja dem då flaskorna är märkta med samma etikett. De är dock bryggda under samma dag men där Henok skött om den ljusa och Jeppe fostrat fram den mörka – så det blir lite som ett lotteri i lotteriet.
Vi tycker det här samarbetet är både intressant och oerhört spännande av flera orsaker, där kanske den främsta är att det inte är så ofta vi ser svenska bryggare göra sådana här projekt överhuvudtaget. Jag frågade Henok om samarbetet under en träff i vintras och han berättade då att han redan första gången han drack Jeppes öl 9th Symphony (en vitvinslagrad Belgisk strong ale) föll för den och insåg hur lik den var hans egen Leon (belgisk ale med champagnejäst och lite mer humle än vanligt). Henok berättar vidare att han varit med om många balla ölsammanhang runtom i världen med att dessa 48 hektiska timmarna i Köpenhamn troligen slår det mesta. Vi låter honom här “kort” själv berätta om hur bryggprojektet genomfördes, vilket nog får oss alla att vilja säga upp vårt vanliga jobb och satsa på ölsvängen istället.
Efter nästan ett års planering åkte jag tillslut ner till Köpenhamn. Jag möts av Jeppe (världens 52:a bästa bryggare och en av de mest gästvänliga människor jag känner) på Kastrup. Efter ett obligatoriskt besök på Mikkeller bar kommer vi hem till Jeppe. När jag hänger av mig i mitt rum blir jag varse om att jag ska sova bredvid ölkällaren. Eftersom att jag en gång har tillhört den typ av ölnörd som spanat på folks ölkällare på youtube ber jag prompt att få kika. Föreställ er att ni hade tillgång till en stor del av mikrobiraflödet som kommer in i Europa under 10 års tid, och att ni har möjlighet att ställa undan ett par flaskor varenda gång någonting extra kul kommer in – då har ni Jeppes ölkällare. Öl jag hittills bara haft möjlighet att läsa om korkas därefter upp på löpande band.
Kl 6.30 morgonen därpå beger vi oss till Amager Bryghus (världens 58:e bästa bryggeri) och brygger ett öl var, en ljus IPA och en kolsvart. När vi är färdiga har det gått 17 timmar. En av anledningarna till att det tog så lång tid är att Amager precis har installerat ett nytt bryggverk och RR blev 15/16 brygd i turordningen (samma bryggverk som Ölvisholt har, Mankers note).
Om jag är nöjd med resultatet? Återigen med risk för att få en round kick av Jante. Tillsammans med Hökarängen IPA från Pang Pang höjer Russian Roulette ribban för vad en svensk IPA är. Ljus som kiss, besk som klorofyll men ljuvlig som en första kyss. Skål!
Ölet släpps officiellt imorgon runtom i landet då krogarna kommer börja servera den, vilket firas med en liten get together på Bishops Arms Linnégatan i Stockholm där vi kanske får se både Henok och lite andra bryggare och ölfolk dyka upp och prova ölet. Ryktet går även att Stockholmarna kanske borde avlägga en visit redan under kvällen, om inte för att det är ett riktigt bra ställe med prisvärd gastromat så för att de har “riktigt bra öl” ikväll. Men nog med snack och historia nu, ölen är ju vad det hela handlar om…
Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (ljus)
Utseende: Citronljuicegul något disig vätska med rent vitt skum med minimala bubblor och en mjäll topp som glänser vackert i solen innan det sakta lägger sig som ett litet skyddande lock ovanpå vätskan.
Doft: Superfräsch citus och söt grapearom, kanske också blodapelsinen som ligger däremellan med lite sötare sursyrlig arom. Ört- och ljust kryddig arom av det vita från citrusfrukterna och mer grape (mer åt sweety och blodgrape) men också en gräsig arom som påmminer om en annan grön kotte.. Eller så är det vad som blir med ljus citrus, grape och en ljus kryddig malt. Doftar lika gott oavsett.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Wow, kanske är det solen som skiner in på mig medan jag dricker, kanske är det ölet. Men det här smakar sommar-IPA av bästa sort. Beskan är dessutom rätt torr med samma citrusbetoning som doften hade och det stramat åt väl i efterbeskan, men inte på det överhumlade fruktbeska sättet utan mer på det syrligt torra – vilket jag har börjat falla helt för. Det strama i munnen sitter kvar en stund och först kring mitten av munnen man avslutar längst bak, vilket lurar dig att tro att den är snällare än vad den är. Håller du kvar ölet i munnen runt 10-15 sekunder försvinner sakteligen citrusen och lite fruktig och mer blommig smak dyker upp, som straff får du dock läder som insidan av munnen.
Betyg? -Bättre(+). En fräsch och balanserad IPA med en lagom, ljus, maltbas som ger extra kryddighet åt humlens gräs- och citrussmak. Det här är en vår- och sommaröl som är snäll men ändå krävande med dess beska och torra stramhet. Jag gillar och tror att det är fler än jag som kommer tycka att den är riktigt fin, föredrar du mer tydligt beska tropikbomber är den kanske lite annorlunda, men ändå något du kan tycka om.
Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (mörk)
Utseende: Första tanken är att jag häller upp en stout med dessa chokladfärgade och till synes rätt tjocka chokladbruna skum. Den mörkt lervälling brunsvarta vätskan spär på det och allt påminner om choklad. Men skummet försvinner och lämnar rester längs glaskanterna.
Doft: Doftar friskt om rostad och bränd malt, eldade gräsplättar och mörkrostat kaffe men också kryddig humle, precis som i den ljusa. Halvmörk choklad och svedd humlekåda. Överlag en balanserad arom jämfört med vissa (ofta) amerikanska black IPAs som går mer all in och som rätt ofta förlorar på det.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Choklad och bränd malt, bränt gräs och eldad humle. Oljig humlekåda (den brända black IPA-typen) med citrus och den kladdiga beskan jag brukar tycka dessa öl kan ha. Även här sitter efterbeskan som är en mer traditionell citrusbeska kvar länge, långt inne i munnen. Den har en mörk torr citrussyrlighet istället för den tidigare ljusa diton och även här passar det sig väl till ölet.
Betyg? - Bättre. En stabil bra black IPA som inte tar i för kung och fosterland och än viktigare – har tydlig koppling till föregående ljusa IPA. Den känns inte för mörk eller för bränd utan det är med väl avvägda avvikelser från den ljusa RR som resultatet blir en potent men ändå balanserad mörk IPA som nog kan fungera bra som instegs öl bland mörka IPAs.Spontant tror jag vissa kommer bli lite besviken på främst den mörka IPA’n som inte är lika extrem som många amerikanska ditos, men där den som provar ölen missar att det är den ljusa IPA’n med med lite modifikationer och inte “vilken black IPA som helst” – lite Dr Jekyll och Mr Hyde.
Under hela tiden jag provar de båda ölen sitter jag med lite gruyere, en ost som lämpar sig ypperligt till IPA då dess fetma parerar beskan väl och släpper fram fruktigheten från humlen. Nu vet jag inte om det är för att jag har en stundade förkylning eller för att den ljusa RR är lite mer citrusblommig, men jag tycker nu den mörka RR passade bättre till osten där det kom fram fina rostade smaker från mötet. De båda ölen är välhumlade med Centennial, Citra och Simcoe och karaktären (kryddigt gräs, citrus och grape) är verkligen vad som tydligt sticker ut, med andra ord har de fått ut precis rätt egenskaper av humlen.
Det intressanta med Russian Roulette är inte att det är två olika öl – utan samma, men mörk och ljus och det känner man och jag tror att mycket av det receptmässiga pusselläggandet gick ut på att ta fram ett recept som kunde leda fram till detta. Det är nog det jag imponera mest av, att du fått fram Jag avslutar det hela med att göra en Yin och Yang (blanda ölen 50/50) vilket ger mig en än mer blommig och ljus mörk IPA, prova det med de sista slurkarna – jag tyckte det funkade bra.
Det räcker nog med lite koll på vad som finns på marknaden idag vad gäller dansk öl för att man ska veta att det finns ett märke som heter Mikkeller, och troligen också att mannen bakom det – Mikkel Borg Bjergsø har en tvillingbror, Jeppe som även han brygger öl men då under namnet Evil Twin. Jeppe flyttade i fjol från Danmark till USA för att bosätta sig i Brooklyn och för att från andra sidan Atlanten försöka bygga upp båda sitt eget märke men också för att komma närmare de bryggerier som hans importföretag Drikkeriget har. Det har gått rätt bra och på Rate Beers lista över världens bästa bryggerier kom han i år på en förvånansvärt bra placering – 10′a.
