Categorized | Ölrecensioner

Ölrecensioner: S:t Eriks Påskale 2014

“Med hopp om vårsol och spirande grönska” börjar S:t Eriks Bryggeri sin beskrivning av sitt fjärde påsköl vilket i år har blivit något så otraditionellt som en Amerikansk Pale Ale. Påskale 2014 är en 5.5% alkoholstark APA som har humlats med den Australiensiska Galaxyhumlen men som med all sannolikhet lär ha bryggmästare Jessica Heidrisch karaktärsfulla renhet och maltbaserade sötma. Vissa brukar kritisera Jessica för att hålla igen för mycket och att ölen är lite för rena vilket ibland kan uppfattas som karaktärslöst. Om än att jag kan förstå dessa argument så tycker jag tvärtom att ölen oftast är väldigt lätta att ta till sig och när jag bjuder vänner och bekanta på dem så är det få som suckar och påpekar att de inte vill ha mer än 10cl av ölen – något de annars tenderar att göra när jag ställer fram lite mer krävande och kanske mer spännande öl. Ölen är dessutom oftast prisvärda, påskölet kostar till exempel 19,20kr för en flaska på 33cl och så är de lättillgängliga och brukar finnas i nästan alla mer välsorterade Systembolag. Visst är jag ölnörd och gillar extrema saker och att vara kaxig och kräva mycket, men samtidigt får man inte glömma att den stora skaran ölfantaster i landet inte är de få procenten ölnördar utan det är de som dagligen börjar sin egen ölresa och får upp ögonen för craft beer. Det är de som kanske får prova en av årets påsköl, ser att de smakar bra mycket bättre än deras Kung, Arboga eller Åbro och därefter vill prova vidare. Dock är det viktigt att hålla isär på den biten och huruvida en öl är fantastisk eller inte bara för att den är lätt att ta till sig, ölet måste ju ändå leverera trevliga dofter, smaker och får gärna vara attraktivt att se på.

Nog med svammel nu, här ska årets första påsköl provas.

 

S:t Eriks Påskale 2014

IMG_20140415_185209

Utseende: Ren äppeljuicefärgad vätska med litet vitt skum som försvinner ihop med få rester i glaset.
Doft: Söt karamellkola, citrus och gröna frukter – inte alltför kraftig doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det första som slår mig rent smakmässigt är att ölet trots att det är lika rent och strukturerat som Jessicas övriga ljusa, lätthumlade ales har en tydlig amerikansk touch. Kanske är det att malten och jästen inte mattar ut humlen och bara släper fram citrus eller så är det att humlen nu på ett annat sätt tillåts ge ifrån sig lite rivigare humlekottar, viss persika, mango och lite mer tyngd. Det är inte superbeskt men det är en markerad beska. Bra maltbas med lite kladdigare karamellkola som påminner om “amerikansk APA som rest över Atlanten liter för långsamt”.

Betyg? – Bra(+). Bland det roligare vi har sett från S:t Eriks om man jämför med annars oftast väldigt rena och lite anonyma öl. Kanske att humlen känns som att den kommer dala rätt fort och ibland får jag lite tankar om småtrött amerikansk APA. Men tydliga smaker från humlen och en maltighet som lämpar den utmärkt för smakrik påskmat gör ändå att den för syftet fungerar väldigt bra. Till mina lammkorvar med rosmarin fungerade det utmärkt – en öl som passar alla och känns påskig men modern.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply