Ja det var ett tag sen nu. Vi har dock spelat in en ny film till er som var… intressant. Lär ta pågarna ett tag att klippa allt råmaterial.
Idag, på MankerBeers 5-årsdag så bjuder er på en annan film ur arkiven och förklara hur det egentligen går till när MankerBeer ger sig ut på sina upptäcktsfärder. Detta är en sann historia sett från insidan, utan att spoliera sanningen om vad som verkligen hände den där dagen den 25 augusti 2012.
Det var med andra ord en sensommar för två år sen. Manker och M2 satte skutan nedåt till Skåne och ett par hus i Sveriges Monaco, Vellinge. Bjuder på en exklusiv bild från inspelningen till SBWF 2012 års video, på tal om video.
Vi var ett par som samlats för att inmundiga kräftor och lite trevlig öl. Det tog ungefär 10 minuter innan snapsvisorna var utbyta mot grova bröl till Joddla med Siv och allmänt bonnigt beteende. Den högt limiterade tradeölen varvades om vartannat och efter ett tag började det regna flaskor och kräftor, främst från en av Mankerskribenterna (numera med ett uttryck för denna grad av berusning).
Klockan fyra (ja klockan 16.00) var misären total när den hemmakryddade snapsen kom fram. Överdrivet torrhumlad av Manker och naturligtvis mer lik en grön sörja, det var det eller en annan Skånskt hemkryddad snaps med naga chili som fick folk till tårar. Att den senare skulle jämföras med några flaskor Sink The Bismarck gjorde det inte bättre. Att gästskribentfyllot (undertecknad) naturligtvis bestämmer sig för att halsa en flaska gjorde att han föll bort bara timman senare, för att sen likt Jesus återuppstå tillsammans med en Cantillon Vigneronne från 2005. Se själva.
Här gick det än mer utför. Manker härjade och krossade glas, M2 härjade än mer och kastade mat och flaskor (ett par månader senare upptäcktes de sista flaskorna), Balder däckade, Henning spelade luftrumor likt en besatt, Jonas Stroh grät (tårar av lycka säger vi..), Röstlund hälsade på vasken, Almryd gick på makrolagern och ett par stycken åkte hem innan klockan var åtta. Efter detta är det bara en ända stort svart hål, ingen vet vad som hänt.
Vi vaknar på morgonen, Manker och jag började städa och likt två zombies letar vi föda. Vilse, min älskade och då gravida sambo, kom hem öppnade dörren, vände på klacken och gick. Öppnade dörren igen och sa, ”Balder, jag åker hem till mina föräldrar ett tag och du det ligger någon i svinstian”.
Där har ni det, mycket kortfattat om hur det verkligen går till när Sveriges bästa ölblogg ger sig ut på tur. Med andra ord, man kan lita på dem, för ölen har de druckit…