MankerBeer.com

Ja det var ett tag sen nu. Vi har dock spelat in en ny film till er som var… intressant. Lär ta pågarna ett tag att klippa allt råmaterial.

Idag, på MankerBeers 5-årsdag så bjuder er på en annan film ur arkiven och förklara hur det egentligen går till när MankerBeer ger sig ut på sina upptäcktsfärder. Detta är en sann historia sett från insidan, utan att spoliera sanningen om vad som verkligen hände den där dagen den 25 augusti 2012.

Det var med andra ord en sensommar för två år sen. Manker och M2 satte skutan nedåt till Skåne och ett par hus i Sveriges Monaco, Vellinge. Bjuder på en exklusiv bild från inspelningen till SBWF 2012 års video, på tal om video.

Vi var ett par som samlats för att inmundiga kräftor och lite trevlig öl. Det tog ungefär 10 minuter innan snapsvisorna var utbyta mot grova bröl till Joddla med Siv och allmänt bonnigt beteende. Den högt limiterade tradeölen varvades om vartannat och efter ett tag började det regna flaskor och kräftor, främst från en av Mankerskribenterna (numera med ett uttryck för denna grad av berusning).

Klockan fyra (ja klockan 16.00) var misären total när den hemmakryddade snapsen kom fram. Överdrivet torrhumlad av Manker och naturligtvis mer lik en grön sörja, det var det eller en annan Skånskt hemkryddad snaps med naga chili som fick folk till tårar. Att den senare skulle jämföras med några flaskor Sink The Bismarck gjorde det inte bättre. Att gästskribentfyllot (undertecknad) naturligtvis bestämmer sig för att halsa en flaska gjorde att han föll bort bara timman senare, för att sen likt Jesus återuppstå tillsammans med en Cantillon Vigneronne från 2005. Se själva.

Här gick det än mer utför. Manker härjade och krossade glas, M2 härjade än mer och kastade mat och flaskor (ett par månader senare upptäcktes de sista flaskorna), Balder däckade, Henning spelade luftrumor likt en besatt, Jonas Stroh grät (tårar av lycka säger vi..), Röstlund hälsade på vasken, Almryd gick på makrolagern och ett par stycken åkte hem innan klockan var åtta. Efter detta är det bara en ända stort svart hål, ingen vet vad som hänt.

Vi vaknar på morgonen, Manker och jag började städa och likt två zombies letar vi föda. Vilse, min älskade och då gravida sambo, kom hem öppnade dörren, vände på klacken och gick. Öppnade dörren igen och sa, ”Balder, jag åker hem till mina föräldrar ett tag och du det ligger någon i svinstian”.

Där har ni det, mycket kortfattat om hur det verkligen går till när Sveriges bästa ölblogg ger sig ut på tur. Med andra ord, man kan lita på dem, för ölen har de druckit…

Hej.

Jag, Manker och Titte (M2) satt och skrattade åt mitt inlägg om Shipyards Applehead för några veckor sen. Det gick ut på att jag tog denna vedervärdiga dryck och försökte modifiera den. Vi skrattade åt inlägget som ni hittar här.

Vi kom fram till att det är dags att vi åter tar upp hur kul man kan ha med öl så jag ska nu ha en ny roll som lekledare. Efter varje krö(ni)ka får ni hitta på vad jag ska göra härnäst, även om nästa redan är klar. Så går det, utmana mig! Idag börjar vi lite lätt med att prova öl med sugrör. Vilka öl passar sig bäst att dricka ur sugrör.

Valet föll på pilsner, Black IPA, Berliner Weisse, DIPA, Milk Stout och en suröl. Först ut var att prova en pilsern från Tyskland.  Det var dagens törstsläckare när jag passade på att bygga om lite i hemmet. Gilde Ratskeller från Hannover i Tyskland. Först och främst är det skillnad på pilsner och pilsner, detta är ett mindre tyskt bryggeri som man sällan ser utanför Niedersachsen. Pilsnern och dess ganska tunga kolsyrehalt gör det inte extremt behagligt att dricka ur sugrör men fortfarande så att man släkte törsten ordentligt. Betyg Pilsner: 2/5

Jag fortsatte med en svart IPA i form av In the Name of Suffering från stencoola Three Floyds. Den rostade smaken som man annars känner i ölet tappade en del och det blev mer bittert än vad man annars brukar känna. Annars så gjorde sugröret inte ölet sämre. Betyg Black IPA: 3/5

När det kom till Berliner Weisse så plockade jag fram den legendariska Werner & Werner. Ett öl som många har hört om men få har smakat. Efter att ha korkat upp flaskan så satte jag ner sugröret och började dricka. Det tog två klunkar för att inse att veteöl ska INTE drickas ur sugrör. Det kom inte alls till sin rätta och innehållet dracks tillslut ur glas istället. Betyg Berliner Weisse: 0/5

Dubbel IPAn som jag på förhand hade lite föraningar som en ren katastrof visade sig vara dagens utropstecken. Surly Abrasive Ale är ju som många vet en riktigt bra öl sen tidigare. Ja inte trodde jag att det faktiskt skulle bli bra. Man märkte inte någon markan skillnad även om maltsötman inte var lika påtaglig och att det istället blev ordentligt bittert och man kände lite av alkoholen. Betyg DIPA: 3,5/5

När det var stout dags valde jag att ta fram det hypade bryggeriet Pipeworks milk stout Hyper Dog. Det var ett lyckat drag. För det blev som en riktigt god drink. Inte så trögflytande som jag först trodde utan alla smakerna höll sig väl mot hur det var att dricka den ut glas. Ett minis var att ölet kändes lite platt med sugrör. Betyg Milk Stout: 4/5

Sist ut var en suröl och vad bättre än att använda Cantillon Mamouche. Flädersaft ur sugrör är ju fantastiskt gott. Vet ni vad, det är Mamouche också. Herregud, det var nästan ingen skillnad alls. Den underbara syrligheten möter fläderns smak och vis balanserande sötma möts i en ren symfoni. Det var helt klart bäst. Jag kunde inte vara mer nöjd då Mamouche är min favorit suröl. Betyg Suröl: 5/5

Ja barn, då vet ni det. Att vinnaren av sugrörstestet är lambic. Bara att gå hem och prova själva. Men då kommer frågan. Vad ska jag göra i fortsättningen? Kom med förslag, laga mat med öl, ha konstiga saker i öl, bäst att dricka uppochner osv.

Förra helgenvar det trippel-dejt för mig (M2) nere i Skåne, en helg full av ölglädje och matlycka! Först spritprovning av torrhumlad sprit och destillerad Mikkeller Black på Mikkeller bar på torsdagen, sedan Beer Makers Dinner med Menno Olivier från De Molen på restaurang Gastro i Helsingborg anordnat av Fredrik Johansen på fredagen och sedan ner mot Djurslöv för att önska bröderna Ek på Brekeriet lycka till med sitt nyöppnade bryggeri. Och såklart galet mycket obeskrivbara upptåg med våra vänner från Kornmalt & Humlekottar, Ölrådet och Anders And Ale. Det sistnämnda håller vi nog för oss själva men vi kan avslöja att vi hade Stoutskägg Challenge 2012, vad det är lämnar vi åt fantasin.

Men här tänkte jag mest berätta för er om BMD’n på Gastro som den alltid så gladlynte Fredrik Johansen dragit ihop och lyckats få hit den karismatiske holländaren Menno Olivier från De Molen, vars öl både jag och Manker älskar högt. Gastro som klassas som Helsingborgs absoluta topprestaurang, ligger även i toppstriden nationellt. Jag försöker alltid smita in på en bit mat i bistron här när jag besöker hemstaden såklart.

Jag och Fredrik Balder från Ölrådet samt Johan “Blafa” Blasberg möttes någon timme innan middagen och tog ett par för-öl och snackade olika typer av ål, spettekaga, mårten gås, rapsfält och annat skånst klyshigt. Eftersom Balder håller på med någon slags vansinnesrekord i att dricka fler olika julöl än någon annan så tog jag med en som han inte hade druckit, en Goose Island Christmas Ale 2011 och han själv bjöd på 3 Fonteinen Straffe Winter och Blafa missförstod allt och plockade upp en Stone Old Guardian 2010, som visserligen var min favorit av dessa tre.

Efter att ha korkat upp och avslutat en brygd av ännu ett fenomenalt italienskt bryggeri – B Space Invader från Birra Toccalmatto så släppte vi Edvard Persson sing-alongen och begav oss i ett regnigt och såklart blåsigt Helsingborg bort mot vår hemvist för kvällen där Fredrik mötte upp och skickade fram en De Molen öl i näven på oss per omgående – Lief & Leed, en sour ale med massor av fruktiga fina smaker. Ganska snabbt gled Mr De Molen själv upp och började diskutera öl med alla oss och stämningen var såklart på topp.

Efter det obligatoriska och alltid lite stela (innan ölen runnit nedför strupar i valfri utsträckning) välkomsttalet glider servitörerna och servitriserna in och levererar den ena godsaken efter den andra, allt är såklart i absolut toppklass utan att för den sakens skull bli krystat konstlat. 2 ölsorter till varje rätt gäller ikväll, precis som det ska vara!

Vi njuter av råstekt hummer med bläckfisk och panchetta ragu och parmesanskum, picklade lökar, majs och zuchini tillsammans med en Jaar & Dag, en saison som på ett elegant sätt lyfter hummer ett par snäpp och kompletterar sältan i ragun kanonbra. Här har ni folk som kan para öl! Vi fick även prova den välhumlade Bohemian Pilsner som även den funkar riktigt bra, men den lyfter inte maten som saisonen.

Varmrätten består av en helt makalös hjortrygg med en selleripure, brysselkål, lite trattkantareller, svartrot och en härligt mustig rödvinssky som hjältarna i köket fått tyngd i genom att tillsätta kakao.
Här fick vi testa två olika skolor – först en rejält torrhumlad variant av De Molens IPA Vuur & Vlam och sedan den makalösa Imperial stouten Haver & Gort. Båda ölen ger olika karaktär till maten såklart, IPAn med sin beska kompletterar de söta smakerna medan stouten ger såsen en helt ny dimension.
När det gäller dessa eviga “&” namnen på De Molen ölen så berättar Menno att “It’s a Dutch thing, I’m convinced you do that in Sweden as well”. Nja, eller? Han kanske menade Rom & Cola eller 4 Bugg och en Cooca Cola, eller nåt.

Anyway, när jag frågade vart han får inspiration till alla sina öl, så får jag det ganska oväntade svaret “I often wake up in the middle of the night screaming”. Vi lämnar det och glider in på desserten istället tror jag..

Ost, du ljuva gåva till folket. Vad vore vi utan dig? In kommer en rejält lagrad comté, kraftig Roquefort, Brillat Savarin och lite skön lokal ost i form av osten Lina från Vilhemsdals gårdsmejeri som får sällskap av havtornsgele. Det är en skön blandning av olika osttyper och såklart olika smaker – det är därför kul att se hur en enda öl kan passa riktigt bra till samtliga, men kanske framförallt till storebrorsan i gänget – Roqueforten. Weer & Wind är en rejäl Barley Wine vars sötma ger osten det komplement den kräver.

Vi tar lite kaffe på det och då släpper Menno fram ännu en imperial stout till oss, Barrel aged Bakker Wort Brouwer Bowmore. Här snackar vi muskler som Frithiofsson uttrycker det. (Å andra sidan är han ju packad kl 9 på morgonen på lådvin, fast han är ganska skön ändå.)

Jag, Balder, Blafa, Fredrik fortsätter kvällen på Bishops Arms rakt över gatan med Menno som berättar historer, det är vid det här laget ganska högt i tak oss emellan och vi avslutar kvällens rapportering med citatet “If you don’t have the nuts, De Proef have the guts”

Over and out

/M2

Så var ännu en helg gången och ännu en helg utan att man känner att man gjort större nytta för världen än att göra sitt bästa för att minska antalet öl ett par dagar. Efter att i höstas ha stämt träff med våra Skånska ölkollegor och vänner i Ölrådet så kunde vi inte hålla oss utan styrde gemensamt upp en träff nere i Malmö följt av en helgdag i Köpenhamn. Jag som inte varit i Malmö och druckit öl tidigare och inte “gjort Köpenhamn” på det sättet man kanske borde tyckte så klart det var ett ytterst bra tillfälle att lära mig mer om hur ölsverige faktiskt ser ut. Redan på Ölbloggarträffen på SBWF i höstas så klickade vi och Ölrådet (och övriga Skånemaffian) då vi delar lite samma smak och ölfilosofi men också har en bra personkemi. Öl ska vara roligt som fan och gott och ölkultur går att sprida på så många sätt men görs lämpligen i grupp – så det är inte omöjligt att vi kan få se lite roliga samarbeten bloggare emellan i framtiden.

Efter ett försenat flyg ned till Malmö kom vi så ned och möttes av två glada skåningar då Balder och Henning från ovannämnda Ölråd mötte oss med flaggor och tysk pilsner – kan man få en bättre start? Det bar direkt iväg hem till Balder som skulle vara vår gäst under helgen där fler från Ölrådet samt ett par av deras respektive befann sig (för att fyllas på med än mer skånska ölfantaster). Korvar från Korvhuset och ost från Möllans ost åkte fram och i ölväg bockade vi av en hel radda goda öl (mer om dessa framöver) där väl främst Avery stoltserade med Meretrix, Margerethe och Rumpkin. Avery får nog lyftas fram mer när man pratar om bra amerikansk öl då de håller en galet hög standard på sina saker. Balder har en speciell kärlek till deras IPA som alltid finns i hemmet och efter att åter ha fått den i ett glas jag befogar över så kan jag bara konstatera att det inte är någon WOW-IPA utan snarare en IPA man vill ha hemma. Den är lättdrucken, lagom och jäkligt god vilket passar till så många tillfällen när du inte vill nörda loss eller att ölen tar över, du vill bara sitta ned och njuta av en god öl. Fick även prova en av Balders hembrygda öl, en julstout med Tomahawkhumle vilket också blev min 2000e öl vilket är lite kul. Andra minnesvärda öl var t.ex. hembryggarna Rüdbryggers maffiga dubbel-IPA Homerun IPA – en otroligt humlad IPA som hade grym balans för att ha så mycket humle i sig. Ser lovande ut, men mer om den och mer om samma gängs Snöman (Yeti-klon) senare i ett separat inlägg). Även Nøgne øs Sunturnbrew lades sig högt på kvällens topplista och den rökiga ölen som lagras riktigt bra passade utmärkt till de frasiga smörkringlorna från Snyder’s med senap och honung (Balder är tokig i dem, numera vi med).

Den stora överraskningen och sedermera en av kvällens mest minnesvärda öl var något som Henning kommit över – flasktappad Slättöl och The New InternationAle från Närke. Som ni vet så tappas inte deras öl (förutom Kaggen! och Stormaktsporter) på flaska så det var oerhört gott att få prova på detta och attans vad Slättölen var bra. Humlig så in i helsike och fräsch så det sipprade ut humletårar ur en. Närke visar att de är ett av, om inte landets bästa bryggeri. Efter denna ljuvliga gåva så bjöds det på mer fräschheter som den fina Orchard White från The Bruery och De Molen/Midtfyns X-Porter, även det fina saker som också finns/har funnits att tillgå via privatimport och eller via Systembolaget.

Vi skulle träffa Bröderna Ek från Brekeriet på Bishops Arms Savoy var planen vi satt upp på förhand, men med all öl och en stämning långt över vad som borde vara möjligt efter en lång arbetsvecka så blev det lite försenat. Förlåt säger vi men kul att ses får vi också säga. För till Savoy bar det och Ek’arna träffade vi. Det var intressant att se hur ölutbudet och ölpriserna skiljer sig mellan städerna, särskilt då Malmö ändå är en storstad (dock med närhet till ‘Ölmeckat Köpenhamn’). Utbudet var inte alltför olikt om än att det fanns betydligt mer dansk öl, men även lite annat som vi i exempelvis Stockholm haft slut på en längre tid. Beer Here Fat Cat (aj vad jag gillar) och en Thomas Creek River Falls Red Ale (skön rish red ale som dock började få lite gråa hår) avnjöts medan Brekeriet fick berätta lite om deras nya spännande bryggeriprojekt. Det hela kommer bli oerhört spännande med en tydlig inriktning på saisons och med tanke på deras lycka med Brekeriet som ölimportör så finns det stor potential.

Efter lite “nattaöl” med den ypperligt välbalanserade (nästan 15% alkohol) Det Lille Bryggeri 200, Sierra Nevada Bigfoot och Brooklyn Chocolate Stout (missa den inte på bolaget nu snart!) så var det lämpligt med lite sömn. Imorgon kommer mer om vad som gjordes i Köpenhamn och lite mer om fredagen i Malmö då jag fortfarande är lite trött efter alla trevligheter, så bare with me.