MankerBeer.com

Sverige var under lång tid hopplöst långt efter USA, landet vi älskar, när det kom till craft beer. Ölen som bryggdes här var ofta ganska tråkig, menlös och “svensk” i sin framtoning. Jämförelsen med USA är relevant då muricah’ är mästare på att tänja gränser och utan tvekan kliva av den bekväma stigen och avvika och experimentera.

För kanske 5-6 år sedan så låg svenska bryggerier säkert 10-15 år efter USA i utveckling, men varje år efter det så märkte jag och Manker, främst under våra resor till ölmässor, att gapet minskade exponentiellt varje år. Det finns definitivt en skillnad nu också men Sverige har fått ett par bryggerier i absolut världsklass och alla bryggerier här håller klart högre standard än för ett par år sedan. Bryggarna blir bättre, man våga experimentera mer och man märker att många vill göra det som amerikanarna gör.

I Sverige har vi en ganska trist ciderkultur, vilket är lustigt då vi har helt fenomenala äppelodlingar här. Mjödhamnen har banat vägen för någon form av ökat intresse för mjöd (med t ex sin collab med Omnipollo!) och de är riktigt duktiga på det de gör. Men Slim Pickens Cider and Mead är nu här för att rita om kartan, om man får tro initiativtagaren och grundaren Todd Strauss.

Todd har varit inblandad i ett otal instutioner i USA, bl a Cigar City, Cigar City Cider & Meadery, B. Nektar, Angry Chair och så vidare, besöker för tillfället Sverige för att utveckla Slim Pickens Cider & Mead.

Slim Pickens arbetar tillsammans med Beer me och Brewski för att utveckla sina grejor. Just nu så jäser en äppelcider gjord med färskpressade skånska äpplen från Kullamust och passionsfrukt i tanken, som enligt plan ska vara klar strax efter nyårsafton.

Både Marcus Hjalmarsson på Brewski och Todd blir som små barn när de provar cidern som enligt utsago ska vara helt enastående, mycket tack vare kvalitén på äppelmusten man fått fatt i. Inom kort ska man börja experimentera mer med mjöd och andra cidersmaker, det kommer förmodligen att hända oerhört spännande saker här inför våren och sommaren!

Premiärfatet av Slim Pickens första cider kommer med största sannolikhet att serveras på BrewDog Bar i Göteborg den 9 januari och därefter på andra krogar. Man siktar på lansering på Systembolaget i April om allt går som det ska!

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

Copenhagen Beer Celebration is closing in faster and faster and is finally less than two weeks away. In 7 days I will be in Belgium, drinking beer with Russian River, Cantillon and Allagash but first thing Friday morning we depart from Brussels heading for Copenhagen. These last couple of days are full of beery activities and we will give you the latest info on where and when to be in Copenhagen next week as there will be a lot of pre-events happening. We won’t leave you without at least one more pre-CBC interview and with names like Henok Fentie (Omnipollo) and Jonathan Buford (Arizona Wilderness) we have set the bar high, but in tribue to our great friend Kristopher at Kornmalt & Humlekottar and his popular reviews and articles on mead we wanted to highlight one of the breweries we both are exited to see – B.Nektar. As the name suggest this is not your typical beer brewing company but an all mead brewery widely popular and luckily for us now somewhat more common on the shelves. They have 5 meads on RateBeer’s top-25 best mead list,well, 6 if you consider the famous Ken Schramm Signature Series – The Heart of Darkness now being produced under Ken’s own brand, of which Cherry Chipotle ranks as number 5. They will undoubtely really offer something extra to CBC and as Brad hints below they might offer something extra if they are invited back next year, which I really hope that they will be.

MankerBeer (MB): You went from a homebrewer to a meadmaker, for those who yet haven’t been over to the states or who are into trading and haven’t heard about B.Nektar, what is your story?
Brad Dahlofer (BD): I started homebrewing beer in 1998 after my taste for better beer started taking a sizable chunk out of my wallet. I started building my own equipment and getting into brewing as many styles of beer as I could. It was a great way to experiment with different flavors and tastes. My mom is an amazing cook. At a very young age, she taught me to use my imagination when cooking. She taught me things like balancing sweet, sour, salty, spices, etc. Anyway, while learning to brew beer, I had read about mead in the back of a homebrewing book. It took me many years to getting around to making some. When I did, it wasn’t very good. It irritated me that I could make good beer, but this mead thing was evading me. So from my early failures, my obsession started. I’m kind of obsessive about things until I get them right. Around that time, my wife and I were planning our wedding. We decided to do a toast with mead instead of Champagne. So I had to come up with a good recipe, and quick. The wedding mead turned out okay, but the obsession persisted. About a year after the wedding, I was getting pretty good and it, and then my wife got laid-off from her job. We’re from the Detroit area. I’m guessing you’ve heard that the economy isn’t that great in Detroit. 🙂 Well, she’s drinking some of the mead I just bottled and said, “You’re getting pretty good at this. Screw finding another job, let’s sell this!” So, that’s how it all started. We were just going to start a nights-and-weekend small business. But then before we were about to open, (and just after the birth of our first son), I was laid-off from my job. We talked, and decided that going all-in was what we really wanted. So we did it, and we’ve never looked back.

MB: You make mead with everything from pineapple, tea, cocoa nibs and cardamom to ginger – compared to brewing beer, are you guys just crazy or aren’t there any limitations to what to brew mead with?
BD: There really are no limits. The only limits in our way are the US Government and their heavy handed definition of alcohol styles and taxes. For instance, we were licensed as a winery, so until very recently (we just got our brewing license), we weren’t allowed to use any grains in our meads. So that means no Braggots.

As far as mead ingredients; if it’s edible, it’s fair game in my opinion. I also think beers and ciders can be this way, too. I look at beer, mead, cider, and I just think, FOOD. It’s all about flavors, and how they work together. But it also has to be drinkable. Most meads I’ve had from other people are just too cloyingly sweet for my tastes. I really prefer something that I can drink a lot of. The honest truth is, we really don’t know what we’re doing. We just get inspiration from many different places and say, “Hey! I wonder if this combination would work.” And then we give it a try. Experimentation is a major part of our culture here at B. Nektar.

MB: Compared to other well-known meaderies you have a wide distribution with about 18 states. How much will you be able to grow without taking a toll on quality or limiting production on the most sought after meads?
BD: Quality is always at the top of the list of challenges we facing when scaling our products for distribution. Just about everything starts out as a small batch that we release only at the meadery. I have a bit of background in process engineering, so we’re very, VERY methodical about how we approach scaling up recipes and production volumes. Nothing leaves the meadery without passing our very rigid standards. We have been very successful at this and it shows in the quality of our products. I can honestly say that we have the procedures and methods in place to scale our meads to a global scale, and very quickly. But financing is a limiting factor. There will always be small, limited size batches we do. Not that we can’t scale them, but usually because they require a huge up-front investment. At one point, all of the meads in our line-up were limited.

MB: Going back to the varierty of possible flavors for a mead, what are the most common missconceptions of mead and meadmaking?
BD: The biggest one I get is that meads are undrinkably sweet. It’s true that most are going to be on the sweet side. I’ve only had a small handful of dry meads that I thought were any good. But they don’t have to be cloying. And the sweetness should be balanced with either acid or bitterness from other ingredients. It’s the same reason that beers use hops or other spices to balance the malty sweetness.

Also, most people think that making mead is easy. I hear it often. “You just mix honey and water. Then add yeast.” While this is technically true, it won’t make good mead. Making good mead is much harder. And making great mead is even more difficult, but that’s what we try to achieve here at B. Nektar.

MB: What has been the craziest mead yet and do you have any idea for a mead that you really, really would like to try to create?

I think the craziest thing we’ve done to-date, was our collaboration with Cigar City in Tampa, FL. Both Wayne and I were in uncharted territory on that one, and we were playing with a LOT of money in ingredients. At that time, it was their most expensive batch to-date. We were using a rediculous amount of honey in the recipe, and all we had were some theories about how it work ferment and where the body and flavors would be after fermentation. We worked on that recipe for over a year. I still can’t believe they actually let us brew it. But Wayne and the other people at Cigar City are absolutely brilliant, so in the end it all worked out. We’re working on another project with them. I really want to talk about it, but we’re too early in the planning stages. It will be epic!

MB: How is the American/International mead scene? Is there a strong mead community or any epicenter for mead?
BD: I think the scene is growing. For us, we’re trying to grow it from within the craft beer market. I think that’s where most of the growth is coming from. That, and the foodie culture that’s growing. Which is great from my perspective, because that’s what we’re into. I know a lot of other people find mead through other channels. Some through fantasy shows or books. But for me, mead is in the food category like any other beverage. It just has a long, and bad reputation. As people rediscover good quality food, and explore what’s out there, they will eventually find mead.

MB: Are there any mead specific trends right now, except for the hilarious names of your meads?
BD: I think there is a trend in lower alcohol mead that’s about to explode. Drinkable is key. Getting on draft in local bars is critical. I see that as the future. At least, I’m betting the company on it. I think the branding/labels is just something we like to do. My wife and I work on those together. Someone will come up with a clever name or concept and we just go with it. Sub-pop/anti-pop culture has always been something I’ve been attracted to. We embrace that because we embody that culture. We’re the rejects. The freaks, geeks, and nerds of the industry.

MB: Personally, for you, which is the best mead you have tried, and why?
BD: That changes with the seasons. Really everything we’re releasing becomes my favorite for a time, until it’s not. Maybe that’s why we make so many different things. We’re just on this never ending mission to explore flavors. But if I had to name a few, I’m drinking an awful lot of Kill all the Golfers lately. It’s our new half-and-half style (also known as an Arnold Palmer). It is a blend of honey, black tea, and lemon juice. It’s sweet and sour with a good amount of tannin from the tea. It’s going to be awesome to drink this throughout the summertime. If only we had a canning machine.

MB: What meads will be poured at CBC?
BD: We’re bringing the draft mead line-up. Most people have never had anything like them, so I wanted to start out (on our first time attending the festival) focusing on regular line-up. The one limited edition we will have is the Dwarf Invasion. It’s inspired by a sweet and tart cherry lambic. It’s made with an earthy wildflower honey, really tart Balaton cherries, and dry hopped with Styrian Golding hops.

If we’re invited back next year, our products will have already been in the market for a while, and then we can start bringing the uber-crazy stuff. But really this happened so fast (us getting invited, and beginning distribution in Denmark) that we didn’t have time to plan anything just for the event.

Session 1 (Zombie Killer and Necromangocon)

Session 2 (Black Fang and Kill all the Golfers)

Session 3 (Dwarf Invasion and Zombie Killer)

Session 4 (Zombie Killer and Kill all the Golfers)

MB: Finally then, what are you looking forward to the most with CBC?
BD: I’ve never been overseas. So I’m mostly looking forward to experience the Copenhagen culture, people, food and architecture. I’m also really excited to be sharing and drinking beers (meads) and making friends with some of the most talented brewers in the industry.

We thank Brad for taking some sugary sweat time to give you some more of B.Nektar! we are really looking forward to see them at CBC and I am certain that they will be among the most exiting breweries on site!