MankerBeer.com

Efter en heldags dömning tillsammans med Mattias Hammenlind (CAP) och BrewDog Bar Stockholm kunde vi häromveckan utse inte en utan två vinnare i barens hembryggartävling. När vi nu sitter tillsammans på väg ut till platsen för CAP’s kommande bryggeri för att göra en första provbatch av vinnarölen är det rätt glada miner, trots att man skulle kunna anmärka på tiden – men det tar tid att brygga öl och är inte så glamoröst som vi “icke-bryggare” nog kan tro, det får vi snabbt lära oss.

Ute i en skog mitt i ingenstans ligger så de baracker som skall bli CAPs bryggeri och dit Mattias själv kommer att flytta såklart allting står klart. Just nu pågår arbetet med de sista birarna av lokaluppbyggnaden varpå bryggverk och annat maskineri snart skall få flytta in. Trots att bryggeriet inte står helt klart har man redan garderat sig för framtida expansion genom att gjuta extra tankutrymme på baksidan av brygghuset. Efter en kortare frukost är det dags att brygga den första vinnarölen, en härlig mörk IPA med habanero. Rohan Brewery Black Magic Woman var en av alla domarnas favorit för sin välbalanserade hetta men tydliga kraft även från humlen och rostade malten. Vi undrade lite nyfiket vad som ger balansen och komplexiteten i hettan och habanerosmaken och en halvan bakom ölet, Roger Svensson ger oss svaret när så habaneron senare ska i – mixen av färsk och rostad habanero, det ger en fruktighet och bredd i stinget jag verkligen gillar.

Mattias låter bryggarparen själva gå loss på bryggverket, likadant som det som en gång för första gången monterades ihop av Sam Calagione på Dogfish Head men ger då och då små råd och förslag på förbättringar på recepten eller hur man kan tänka. Exempelvis tar han upp hur humleration påverkar slutresultatet när man skalar upp ett recept och föreslår att man håller tillbaka lite på humlen i Black Magic Woman för att ölet inte ska bli på tok för beskt. Det hela flyter på otroligt bra och innan ölet åker ner i jästankarna så smuttar alla med rätt belåtna miner på vad som kommer att bli en riktigt trevlig kick till öl om några veckor.

Tanken är att bägge ölen ska serveras på de båda BrewDog Bar-krogarna efter att Göteborgskrogen har slagit upp portarna och förhoppningsvis att man kan ha fler liknande tävlingar framöver för att lyfta fram alla grymma hembryggar ute i landet. Inte bara ger det hembryggarna en chans att få brygga sin öl i komersiell skala utan de får också på ett helt annat sätt lära sig mer om själva bryggprocessen och alla de steg och faktorer man som komersiell bryggare behöver ta i beaktning.

För det är lite av en klyscha men ändå så sant – bryggning handlar nästan mest om rengörning och väntan. Det jag och M2 trodde skulle ta en 5-6 timmar tog en heldag och efter åtskilliga koppar kaffe och djupa samtal i solen om allt från fisöl (TBA) till varpor så känns planerna på att ta steget till att bli bryggare rätt avlägset. Jag imponeras enormt över de som har drivet och passionen att följa sin dröm och som spenderar nästan hela sin vakna tid vid bryggverket. Mattias brygger idag en 2-3 testbatcher om dagen och sätter nog huvudet på spiken när jag och M2 tar upp tristessfrågan – blir man inte trött på all rengöring och väntan. Nu förstår jag bättre hur passionen och tänket på ölbryggning så är varje litet steg, varje sifferkoll och varje humlegiva och val av jästsort är en bit av det man älskar att göra. På samma sätt som du målar en tavla så är det skapandeprocessen, tänkandet och slutresultatet du kommer att ta med dig – kanske mindre av att stå och borsta bort humlerester.

Dagens andra öl, Wollmar Rocks Headhunter Blonde var  ett öl jag först var småskeptisk till när det dök upp på mitt domarbord, men efter varje utslagsrunda så stod den kvar där. Så ren, så enkel men så otroligt välgjord och trevlig – en öl som på många sätt behövs och en öl som snabbt blev en av mina lågoddsare för finalbordet. Många av dagens moderna belgoöl letar sig ibland för långt bort från vad de från början var, men här har vi ett öl som med mild men existerande humleprofil, vissa estrar och sköna inslag från jästen känns modern och frisk men ändå väldigt ursprungstypisk. Niklas Arugård berättar att han och hans flickvän bara har bryggt öl i ett par månader och inte mycket mer än 5-6 stycken olika öl men att det snabbt lett till något han spenderat oerhörd tid på, läsandes böcker om ölbryggning och annat inspirerande. Inte helt otippat var det Omnipollo Brygg Öl som satte det frö som nu några månader lett till att de står med oss andra och får brygga sin första komersiella öl. Även under bryggningen av Headhunter låter Mattias bryggarna hållas och det är först vid tillsättningen av jästen som hans leende skiner upp lite extra och han frågar om de är intresserade av att prova på en annan jästsort. Istället för torrjäst har Mattias lite undangömd jästslurry han gärna delar med sig av, vilket också blir valet för ölet.

Även det andra ölet prickar sina värden på pricken och det ska bli kul att se hur de båda ölen tas emot då de på många sätt är varandras motpoler – en ren, ljus och fräch belgisk blonde och så en het, mörk och rivig mörk IPA. Ying och Yang, Alpha och Omega eller bara Headhunter och Black Magic Woman. Om någon vecka får vi se hur det faller ut och vad öldrickarna i Stockholm och Göteborg tycker om ölet.

I helgen skulle en vinnare väljas ut i BrewDog Bar Stockholms Hembryggartävling. Från mer än 120 (!) insända bidrag skulle en domarpanel bestående av Magnus ‘M2’ Svensson (BrewDog Bar/MankerBeer), Mick Doyle (BrewDog Bar), Mattias Hammenlind (CAP) och jag väljda ut en vinnare som redan nästa helg ska få brygga sin öl hos CAP varpå den sedan kommer att serveras på BrewDog Bar Stockholm.

På grund av den stora mängden bidrag valde vi att följa en mer amerikansk uteslutningsmetod vid bedömningen. Fyra stycken bord med 30+ plus per bord sattes upp och en dommare per bord lottades fram. För varje bord skulle sedan 4 olika öl väljas fram, samt eventuella wild cards om det var en väldigt hög andel högkvalitativa öl. Tanken var att sikta på 2 ljusa och 2 mörka öl per bord men då ölen var uppelade utifrån inlämningsdatum så kunde andelen mörka och ljusa öl per bord variera varpå det var mer utav riktlinjer än krav. Av dessa finalister skulle vi sedan stegvis gallra oss fram till ölet som vi kunde enas om var bäst.

Det intressanta och roliga att se var att andelen humliga öl var något lägre om vi jämför med exempelvis Omnipollos hembryggartävling och för den delen vad vi föväntade oss. Istället var det allt från chiliöl, smaksatta saisons och mörka lageröl till helgalet smaksatta öl och ett och annat försök på en suris. Väldigt kul att se och också något som gjorde bedömningen lite trevligare då vi lättare kunde följa direktiven vi hade fått gällande vad vi skulle försöka hitta. Förutom att vara välbryggt, snyggt och gott fick ölet skulle gärna sticka ut på något sätt, det behövde inte vara galet men det skulle inte vara ännu en vanliga American Pale Ale med Amarillohumle. När ni ser vinnarna lite längre ned kan ni som tycker att det låter orättvist se att det var en öl som “stack ut” men som ändå var väldigt enkel som vann.

Ölen provades inte blint av den enkla anledningen att vi bedömde utanför ölstilar och då vi ändå skulle ha en finalomgång där samtliga domare skulle betygsätta ölen så ansåg vi att det tog mer tid än vad vi kunnat vinna på det. Sett till slutbedömningen så var vi också såpass överens om de flesta finalisterna att jag känner att vi lyckades vara objektiva och gallra fram de bästa och sen den bästa ölen utifrån vad vi letade efter.

Jag kan redan nu stolt säga att vinnarölet kom ifrån mitt bord och jag är riktigt imponerad över finalfältet som var både varierat och spännande. Om vi ska generalisera över ölen vi provade så var det många mörka öl som hade lite för mycket syra och jag tror att närmare 30% av ölen på mitt bord gushade. Något vi märkte var att vissa öl kunde gynnats av mer renlighet både vad gäller bryggprocessen men också att ha större jästuttag för att få en renare och klarare öl. Trots det var det ett par mörka öl som verkligen stack ut och bjöd på smaker som du annars bara finner i väldigt bra öl, ett tecken på att många ute i landet sitter både på bra recept men också bryggarkunskaper i övrigt. Av mina öl var det allt från välhumlade saisons till en riktigt stiltypisk och god Tripel och allehanda humlade öl. Jag vill också lyfta fram den mörka påsklager som stod på mitt bord och som kom långt i finalrundan, ett öl samtliga domarna menade var riktigt gott och välgjort, men som kanske inte nådda hela vägen fram i jämförelse med andra ölen. Oavsett så var det kul att se ett lageröl vara med och också att den kom så långt med så höga slutpoäng.

I själva finalrundan hade vi valt ut 18 öl där vi hade kylt den andra av de två flaskor alla bidrag hade skickat in och sedan provade vi igenom dem utifrån färg snarare än ölstil. De betygssattes utifrån doft och smak på en skala mellan 0-10 där totalsumman räknades ihop och summerades för alla dommare. I stort sett var samtliga domare överens om nästan alla öl och det var nog bara en 2-3 öl vi inte hade med i toppen på våre respektive listor. Bland de 4 slutfinalisterna, 2 mörka och 2 ljusa diskuterade vi om tanken bakom receptet, potentialen ölet hade och vad bryggaren ville få fram. Detta då vissa bidrag verkligen stack ut på ett bra sätt med riktigt fina smaker men där vi inte kunde avgöra om det var på grund utav receptet eller om ölet hade kommit att utvecklas lite annorlunda än vad som var meningen. Genom att rätt snabbt välja vissa finalister som var bättre och/eller stack ut på rätt sätt mer än andra kunde vi också stegvis få mer klarhet i vilka bidrag det slutligen skulle handla om.

Slutligen valdes en vinnare – Wollmar Rocks! Belgian Golden Ale. En öl som verkligen kändes belgisk med rena smaker, en fin fräschör i både doft och smak. En perfekt öl en vår- eller sommardag och också något vi ser rätt sällan, en schysst belgoale som håller sig ren och snygg och sticker ut genom sin enkelhet. Jag var ärligt talat lite förvånad att de andra domarna gick på samma linje som jag i mitt tänk om vad som gjorde det här ölet så trevligt, men det kändes bra och rättvist. Lika rättvist var det att låta en av de andra slutfinalisterna få stå som delad vinnare – Rohan Brewery’s Black IPA, Black Magic Woman Habanero med Habaneropeppar var verkligen underbart balanserad och full med rostade toner, kaffe och en nätt hetta som kändes medvetet balanserad. Här var en öl som stack ut men som ändå inte gick all in och blev tokigt, men vi kunde alla hålla med om att ölet var så välbalanserat att det hade vunnit på komplexitet men också då just för att det verkligen sticker ut. Mattias tyckte helt enkelt om den för mycket för att den inte skulle få en chans att bryggas, vilket vi andra bara kunde hålla med om.

Grattis som fan till vinnarna och ja, vi lär ses nästa vecka vid bryggandet av ölen – något jag såklart vill vara med och fånga.