Samarbetsöl är något jag alltid har haft en förkärlek till då det är något visst med inte bara ett bra bryggeri utan flera som gör en bra och ofta spännande öl. Det är ju sällan 2-3 toppbryggerier gör en måttligt god lager utan ofta vill de ta ut svängarna och göra något roligt där alla ger sin egen touch (t.ex. alla de collabs Stone gör). Så när tre av Danmarks främsta bryggare slår sina maltsäckar ihop så slår det gnistor om den elektriskt laddade uppfinningsrikedomen och påhittigheten som inspirerat dem. Vidare skämtas det vidare på flaskan att det är röken som uppstått av de gnistorna som gett rökkaraktären i ölen. Bakom ölen står Nørrebro Bryghus gamla skapare Anders Kissmeyer (numera bakom egna Kissmeyer Beer), Mikkel (Mikkeller) och Amager Bryghus (där ölen också brygdes). Rök, gnistor och danskar – kan bara resultera i en rökig Baltic Porter på 9,8%, döp den till Drei Von Dänen och du har konceptet klart. Men bara för att göra lite extra så mixas rök- och rostad malt med engelsk lakrits, honung och muscovadoråsocker. Vill du ha tag på en flaska så kom de nyligen på Systembolaget, det finns några kvar – kolla här var.
Amager Drei von Dänen
Utseende: Mörkt, mörkt brunfärgad vätska med brunt skum med mimimala till medelstora bubblor.
Doft: Rökig arom med lika delar choklad, charkuterier, lite mer kaffe och så den där gräsigt stickiga humlen. Både humle- och kaffebitter doft med sötma, aska och här även bitterhet som håller sig mot sötman. Finns ett djup av bär och lite lakrits vilket ger längd, bredd och djup bland aromerna istället för enbart söta charkuterier och kanske en hand kaffe
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tjock kraftig kropp, fyller ut bra i munnen. Smaken vattnas inte ut och mattas av utan bryter av till en bra kaffe- och rökdoft. Tycker den är väldigt balanserad i doften och uppvisar lite drag från porter- och stouthållen. Det kommer mer sötma efter en stund och lite kaffebär möter kaffebitterhet. Inte alls så enkelspårig som öl av den här öltypen kan vara. Åter till smakerna då? Hittar även lite aska mot slutet så överlag får jag nog tycka att det är en rätt så smakvarierad öl. Det är en blandning av kaffebitterhet och rökighet i slutet som stannar kvar medan sötman finns kvar vilket änns en gnutta, onödig?
Betyg? – Bättre. För att vara en baltic porter har den både lite och mycket av allt – rök, sötma, chark, bär, kaffe och choklad. Ändå är den inte så fantastisk som en collaboration-öl mellan dessa tre bryggerier skulle kunna vara. Missförstå mig inte, det är en skitgod öl om man får använda lite smutsigare ord, men just att den rör sig i gränslandet mellan baltic porter, stout och porter gör den lite osammanhållen – samtidigt som den ändå rör sig i en begränsad hage. Den har komplexiteter utan att vara komplex, mångbottnad istället för… ja, något åt det hållet. Man ska inte stirra sig blint på ölen som står framför en utan tänka på vilka som gjort den – för här känner man lite Kissmeyer, Mikkeller och Amager, alla har gett sin touch och fått fram en gemensam ide på hur ölen ska vara. Kanske är det därför den är så bred i sina uttryck och smaker?
