Tag Archive | "J.Wakefield Brewing"

Wakefield kettle

MankerBeer Meets: J.Wakefield Brewing, en dröm som blev sann

Det gamla slumområdet Wynwood i Miami har kanske mest varit känt för droger och kriminalitet men under de senaste åren har något hänt. Likt Bedford Avenue i Brooklyn och klassiska The Heights i San Fransisco har en bohemsk population slagit rot. Borta är nu enstaka graffitimålningar och sönderslagna rutor och istället ser vi mur på mur av de vackraste målningarna. Husfasaderna skyltar om allt från hippa caféer till butiker med lokalt producerade smycken och möbler och här och var finns restauranger med den senaste fusionmaten. Mitt i allt detta finns också ett par bryggerier, det mest kända kanske J.Wakefield Brewing.

wakefieldtaplist

Namnet i sig kanske inte får vanliga öldrickare att höja på ögonbrynen, men för de med ett nyfiket öga mot USA är Johnathan Wakefield ett underbarn som efter år som hembryggar och spökbryggare på bland annat Cigar City nu äntligen har öppnat eget. Framförallt är det öl som Dragon Fruit Passion Fruit Berliner Weisse och Miami Madness som han har skördat framgångar med och man kan nog säga att han är fadern till det som idag kallas Florida Weisses. Alltså rejält fruktiga och färggranna Berliner Weisses. I brist på eget bryggeri och framförallt bryggarlicens lånade han plats hos andra och släppte sina öl i form av samarbeten innan han 2013 kom på den geniala iden att låta andra hjälpa till. Genom en rätt så lyckad crowdfunding fick han inte bara ihop nog med pengar för att nå målet utan nådde högre än så.

 

Wakefield kettleTyvärr skulle det komma att dröja mer än två år innan alla tillstånd var på plats. Florida är som sagt en lite konservativ delstat och i många städer är de rätt hårda med vilka som får starta bryggeri och i vilken form. Men sedan någon månad tillbaka så står bryggeriet uppe och man har redan hunnit med flera ölsläpp och events på bryggeriet. Produktionen idag är inte så stor som den kan bli och det finns utrymme i brygglokalen för fler tankar och allt är egentligen draget så att man bara kan ta och ställa in dem. Likaså finns det mer plats för fler träfat för olika lagringsexperiment, något som han liksom frukter och bär har experimenterat fritt med.

Vi ser exempel på hans påhittighet i öl som La Nada, en egentligen rätt enkel Imperial Stout men som han provat olika smaksättningar på. Vi hade turen att få en undangömd growler med La Nada smaksatt med choklad, havssalt och karamell – en helt underbar skapelse med balans och smaker man inte trodde fanns i öl. Vi kunde inte låta bli att jämföra med vad vi har närmast till hands i Sverige, Omnipollo Yellow Belly och tyvärr får vi nog se oss besegrade. På frågan om han använder tillsatser eller andra knep för att få fram så uttrycksfulla smaker och dofter svarar han kort – aldrig. Tvärtom är hans enda knep de absolut bästa råvarorna och vad vi tror oss vara en otrolig nördighet. Det känns som att han går ned på molekylnivå för att se hur smakerna fungerar och hur de kan bygga upp varandra.

Ett annat exempel på detta är nämnda DFPF som är världskänd för sin smak och framförallt färg. En rosablå skapelse som osar ljuvligt av frukt. Likadant här, genom ett par knep som får fram frukterna och sötman utan att använda något sött får du en fyllighet i smakerna som få andra Berliner Weisses kan mäta sig mot. När vi provar själva grundölet till hans Berliner Weisses, STUSH så märker vi inte av vare sig någon direkt syra, laktoosande yoghurtkaraktär eller matta bär. Tvärtom är det balans mellan syran och lakton och här är han tydlig och lägger en syrlig pik, det är inga som riktigt klarat av att göra det han gör. Jag kan faktiskt hålla med, i mitt tycke är stilen ofta synonym med öl som antingen går all in på syran, yoghurtkaraktären eller frukten – sällan når de perfekt balans. Det gör inte på något sätt ölen dåliga, men det är en stor skillnad mot JWBs öl och ett tecken på att det finns mycket inom stilen att lära.

Wakefield HateradeDet ser vi också i svaret på alla hatare han möter – HATERADE. Det tog tid att starta bryggeriet och det var många som har varit lovade öl och svar på när resultatet av investeringen skulle komma. Så mycket att många öppet har kritiserat och till och med ordentligt skällt ut bryggeriet. Men mot dessa suckar Johnathan och säger att det alltid kommer att finnas såna där ute, såna som inte går att göra nöjda. Bryggeriet tog tid att öppna och tyvärr kan man inte göra mer än vad man gör. Av samma anledning får man se hur man hanterar den klubb som vissa av de som var med på crowdfundingen, OG Society. Åter till ölet då. De flesta känner till sportdrycken Gatorade och dess säregna smak som drar åt surt, sött och salt på en och samma gång, med en tydlig nästan artificiell fruktsmak. Just detta ville han åt, en öl som ger kraft åt alla haters – men likaså smaken. Tro fasiken också att ölet smakar exakt som en Gatorade, du har en syrsyrlig men ändå söt och väldigt läskande Berliner Weisse med smak av röda tropiska frukter. Helt galet hur man kan få fram den smaken utan tillsatser.

 

Samtidigt får man inte glömma att allt inte handlar om extrema öl och han har både en Oktoberfestöl liksom vanliga IPAs och en riktigt bra veteöl i El Jefe. För även om vi i Sverige, eller för den delen i Europa ser på många bryggerier utifrån deras häftigaste och mest kända öl så är det mer en regel än undantag att de har en rad klassiska öltyper. Exempelvis är Funky Buddhas storsäljare tillsammans med en IPA deras Hefeweizen. Eller nya Angry Chair Brewing (mer om dem inom kort!) som släppte en otroligt god Berliner Weisse som en av sina första öl, men sedan dess gjort lika många Red Ales och veteöl vilket är lätt att missa. Tyvärr är det lätt att missa det här vilket nog kan göra att förväntningarna på många nya bryggerier som hypeas efter någon grym suröl blir för stora. Just Wakefield gillar nog förväntningarna som sätter lite krav på dem och deras öl. Han ser inte heller ut att slappa av på experimenterandet utan fler fat är på väg in och redan nu har han allt från lönnsirapslagrade Imperial Stouts till fat från både den ena och den andra spritsorten.

För oss svenskar lär det nog dröja innan vi får se Wakefields öl här i Europa på en någorlunda temporär basis. Dels för att man just har öppnat och för att man knappt kan brygga mer än vad man säljer i grannskapet och dels för att efterfrågan i övriga Florida och för den delen i USA är så extremt stor. Men vi fortsätter hoppas och kan under tiden glädjas åt att vi i fjol fick se lite av ölen på All In Beer Fest, där vi med lite tur även kanske får se något enstaka gott även i år. I annat fall är det inte alltför dyrt eller jobbigt att ta sig till Miami, det är det värt. Inte bara för J.Wakefield Brewing.

MankerBeer Wakefield

Posted in MankerBeer Meets:Comments (0)

wakefieldtaplist

MankerBeer Meets: Floridas nyväckta ölscen – En översikt

Under de senaste fem åren har jag och M2 vid fyra av åren gjort en gemensam ölresa till vårat älskade ölland i väst, USA. Vi har farit runt i Colorado, bilat ner till Delaware från New York och bilat längs såväl väst- som östkust. De enda egentliga öltäta områdena vi har missat har varit Chicago och Florida. Därför föll det sig väl att Shelton Brothers, en av USA’s största ölimportörer la sin årliga ölfestival i just Florida, närmare bestämt i St Petersburg just utanför Tampa. Vi tänkte hålla oss både smalt och brett vad gäller våra upplevelser under vår vecka där och jag tänkte väl främst introducera Florida som delstat för öl och framöver gå in mer på de olika bryggerierna, själva festivalen och de samarbeten som gjordes då vi, Brekeriet och Brewski reste runt tillsammans.

wynwoodart

Florida har länge varit en rätt död delstat när det kommer till craft beer och det var först mellan 2000-2010 som delstatens lagar skulle komma att ändras vilket gynnade möjliga bryggerier. Vipps öppnade bryggerier som Cigar City, Cycle Brewing och Funky Buddha upp och med dem fler och fler mindre och kanske något mer okända bryggerier. När vi inför Copenhagen Beer Celebration tog upp just Floridas ölscen med Doug Dozark från Cycle Brewing och Wayne Wambles från Cigar City så var de båda i en uppbyggnadsfas. Sedan dess har båda bryggerierna växt något och medan Cigar City har gått till en produktion på runt 8 miljoner liter om året så är Cycle fortfarande i en fas där man har gått ifrån bryggpuben för att arbeta med ett något större produktionsbryggeri som i framtiden kan komma att växa än mer.

cigarcityciderandmeadmankerbeerMycket tack vare att fler och fler pubar vågar satsa på craft beer i en annars rätt varm delstat där en 14% imperial coffee stout inte säljer så bra, så kan vi nu se en förändring. Bryggerierna börjar få ut ölen lokalt och med det har många av dem kunnat växa. Förutom nämnda bryggerier så har exempelvis Ryan Sentz och Funky Buddha växt ur deras gamla bryggpub och vid vårat besök på bryggeriet i förra veckan så var man i full gång med att bygga ut bardelen för att kunna ta emot ännu fler ölälskare. Jämfört med andra regioner som haft mer gynnsamma lagar så är man fortfarande något steg efter i produktionen för att kunna möta den enorma efterfrågan som finns på de bästa bryggerierna i Florida. Cycle, Cigar City och Funky Buddha skulle utan problem kunna sälja sin produktion till endera delstat i USA eller någon av de större ölländerna i världen.

Andra bryggerier har nått en nästan direkt succé och exempelvis Cigar City har avlat av sig genom Cigar City Cider & Mead där Jared Gilbert idag gör mjöd och cider på sitt lilla bryggverk. Det är inga enorma kvantiteter, ibland bara ett gäng fat av varje men framförallt ciderdelen ser man ut att kunna expandera med då äpplen är lättare att finna än honungen samt att den görs till must på annat håll för att sedan behandlas på bryggeriet. Nere i Miami ser vi så till slut också ett av de mest efterlängtade bryggerierna på länge, wakefieldtaplistJ.Wakefield Brewing som i år slog upp portarna efter ett par år av crowdfunding och byggande. Nu står det lilla bryggeriet uppe och direkt har man det trevliga problemet att ha en efterfrågan som är större än tillgången. Men det finns utrymme att expandera, åtminstone i de första faserna, sedan lär det bli som för många andra bryggerier som slagit igenom – man får försöka växa störst och snabbast möjligt.

 

Åker vi tillbaka till St Petersburg så hittar vi inte bara Cycle Brewing utan en kortare promenad från dem Green Bench Brewing Company. Man har redan varit igång något år och själva bryggeriet med kringliggande område för en underbar biergarden och lagringsutrymme kommer att kunna växa något mer på nuvarande plats. Förutom att man fått hem två stycken foeders vilket möjliggör en helt annan typ av surölsprojekt premierade man nu i veckan deras satsning på cider och mjöd, Green Bench Mead & Cider. Så liksom det Jared gör för CCCB kommer Brian Wing enbart att fokusera på smakrik cider och mjöd med spännande kryddningar.

Slutligen hittar man lite norröver i Tampa ett bryggeri som jag på förhand verkligen var sugen på att besöka alltsedan jag och Balder fick möjligheten att prova deras Berliner Weisse 3 Little Birds, Angry Chair Brewing. Tyvärr har namnet på bryggeriet ingen annan koppling till Alice In Chains som hade en hit med samma namn annat än att alla på bryggeriet såklart gillar gruppen. Tvärtom så är det nyöppnade bryggeriet stöpt ur en passion för öl och ett avbrott från tidigare 9-till-5-jobb där man sitter och nöter ut stolen tills man blir galen (thus, en angry chair). Även fast den första ölen råkade vara en riktigt fin Berliner Weisse så gör man allehanda ölstilar och ser försiktigt på framtiden. I dagsläget butteljerar man inte så värst mycket utan det mesta rullar ut från bryggeriet på fat.

Vi hoppas att ni redan nu börjat bli lite nyfikna och hänger med på våran resa. Som vi tänkte börja nere i Miami hos J.Wakefield Brewing.

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer NewsComments (0)