Nyligen presenterade jag Jackdaw Brewery, det uppsalabaserade hembryggargänget med stora planer för framtiden. Nu har så turen kommit att prova det första av deras två öl och inte alltför otippat föll valet på Cicouté, deras hjortron-IPA. Jag gjorde helt enkelt som i Manker Beer and Food TV med Hello, My Name is Ingrid och slängde ihop ett rotfrukter-och-potatismos med lite nedriven gruyere (passar himmeslt med både hjortron och IPA) och till det ett par rediga “riktiga” korvar som låg och puttrade en stund i pannan. Nu var korvarna något starka och moset skulle nog baseras på enbart potatis med lite extra smör men i övrigt var det riktigt gott.
Ölet då? Baserat på BrewDogs Hardcore IPA och Ingrid, men med lika många möjliga skillnader som hjortron i ölet så är det svårt att göra en rak jämförelse. Däremot hade man till skillnad mot Ingrid inga hjortron i själva vörtkoket utan de tillsattes tillsammans med en sockerlag i sekundärjäsningen. Sista dygnet innan buteljering är ölet dessutom oskamset torrhumlad med Amarillohumle. Från början var ölet tänkt som en bröllopsgåva till en av bryggarnas jämtländska kusin härstammar, ett landskap där hjortron är synonymt med fest. Killarna själva rekommenderar ölet tillsammans med feta ostar av Brie-typ, gärna från Annas Ost från Oviken i Jämtland, men jag fick ta vad jag hade vilket blev en bit gruyere.
Jackdaw Brewery Chicouté
Utseende: Mörkare disigt brun persikofärgad vätska med fint skum med minimala till små bubblor och en gräddig topp.
Doft:En blommigt fruktig arom där Amarillohumlen är tydlig och än tydligare vilket jag imponeras mest av är att hjotronen verkligen känns av – något Ingrid inte lika välvillig till. Hjortron och söt dov humleklibbiga doft går verkligen underbart ihop och förutom bären så är det tropisk mix av passionsfrukt, persika och grape.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nästan lite syrlig bärsmak med en i början metallisk beska som sedan rättar till sig innan den tar en plats i munnen den inte kommer att lämna förens eftersmakerna är ett minne blott. På grund utav beskan så får hjortronen kämpa mer för att stå ut och det lyckas de med, dock kanske jag hade önskat snäppet tydligare fruktighet och kanske också lite rundare kropp. Då hade beskan balanserats snäppet mer och hjortronen hade fått samma utmärkta smakvänner som i doften. Det metalliska jag anar brukar ibland hittas i riktigt humlade öl men också från jästen i många hembrygder, nu hade ölet fått stå ett tag och hälldes upp rätt varsamt så det är svårt att finna en klar faktor. Men varför bry sig, Ingrid mötte just sin kusin från Uppsala.
Betyg? – Bättre(-). Doften är på topp, beskan och efterbeskan är precis så som man önskar att den är men i mitten av smaken så är det lite för bittert och kanske hade den behövts rundas av lite? Lite sötare och en aning mer humlefruktig och vi hade gift oss, nu “kilar vi bara stadigt”. Beskan tog som sagt över lite men det är skönt att se hur man vågar ta ut svängarna med ölet utan att skämmas. Behöver jag ens säga att det blev en hit med gruyeren?
