Efter jul och innan nyår är man sådär lagom på att dricka stora mängder öl och sitta och skriva inlägg hela dagarna, men lite får man orka med för det är ju attans så kul. Men M2 klurar på lite kul och jag sitter och humlefilosoferar så lite mer lär hända framöver, och ledighet, det är vi väl värda lite av ?
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg om Marin Brewing så är Marin Brewing och Moylans till mycket två separata men relaterade bryggerier, eller för att ta hela citatet:
I staden med det lätt lustiga namnet Larkspur i Kalifornien ligger ett litet, litet bryggeri med namnet Marin Brewing Company. Bryggeriet som egentligen är en brewpub öppnade i början av april 1989 då bland annat Brendan Moylan fick igång det hela (med hjälp av Craig Tasley). Moylan undrar ni, ja det är samma Moylan som i bryggeriet (och restaurangen där med..) med samma namn. Moylan där även Chelsea, Brendans dotter, jobbar som servitris. Så det är ett famileföretag på många sätt och det är klara band mellan Moylans och Marin Brewing vilket jag faktiskt uppmärksammade då man har info om Moylans och lite av deras medaljer på Marin Brewing-flaskorna. Brendan brygger ölen med den troligen norskättade Arne Johnson som blev head brewer 1995.
Nu är det då dags för två av Moylans egna brygder, dels scotch ale’en Kilt Lifter Scotch-Style Ale men också deras barley wine Old Blarney Barleywine. Barley wines gillar jag, gärna med balanserad men bra beska och med viss sötma och sälta, men de kan också vara mer av det ena än det andra. Scotch ales tycker jag däremot är rätt svåra med viss karaktär som jag har svårt för, ofta en något tunn gräddkolaspritig smak. Men bra brygerier brukar kunna överträffa mig och Moylans har gjort bra IPA’s och Marin Brewing gillade jag ju så att vi tar väl och provar även dessa två.
Mer Moylans:
Onsdagsöl: Marin Brewing Mt. Tam Pale Ale
Moylans Kilt Lifter Scotch-Style Ale
Utseende: Knäckfärgad vätska med ett nougatfärgat lätt kompakt skum.
Doft: Gräddig knäck och tydlig malt med vissa ‘våta’, och andra torra maltrelaterade aromer
Smak: Lätt till medelstor munkänsla i god scotch ale-anda, gräddig med lätt aning av alkohol trots bara 8%. Lite rostat kaffe och sedan ytterligare kaffe och gräddlikör på det. Tycker det finns vissa lite underliga bismaker, inte dålig men ingen höjdare.
Betyg? – OK+. Mnjae det är vare sig övertygar eller får mig att bli kär i scotch ales, med andra ord – inte den här gången heller. Ett par scotch ales tycker jag står ut men annars är de flesta lite liknande med någonting som står ut på ett lite blaskigt, kolaspritigt sätt.
Moylans Old Blarny Barley Wine
Utseende: Varm kolagyllenvarm vätska med minimala bubblor i ett kompakt tjockt skum.
Doft: Kolakarameller och söta snabbtorkade frukter. Trevlig gräddkola med något återhållsam beska.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Gräddkola och lite ljus mjölkchoklad med förhållandevis mild beska vilket gör den lättdrucken och lite gräddkolasöt.
Betyg? – Bra+. Mnjae även här, tyvärr, lite grynig halvdan choklad och en mix av sötma och beska som inte riktigt får ihop det. Synd att båda de här ölen framstår som något sämre än vad de kanske är, särskilt också då jag tycker att Marin Brewing gjort bra saker. Men jag ska fortsätta ge Moylans chanser då jag gillar deras humliga öl.
