Varje år släpper Sierra Nevada två stycken så kallade “wet hop”-öl, eller egentligen är det 3 om man räknar med Estate Brewers Harvest Ale. Wet hopping innebär att den färska humlen plockas, packas och fraktas iväg till bryggeriet där den åker ned i ölen inom 24 timmar. Numera tar sig vissa friheten att nalla lite lätt på både tiden och färskheten då vissa wet hop-öl har humle som plockats och direkt frysts ned varpå de skickats iväg. Tyvärr får man väl se det som ett nödvändigt ont då det trots allt är få platser som har färsk humle, logistiken att föra den direkt till bryggeriet och sedan direkt ned i ölet.
Men tillbaka till Sierra Nevada och deras öl. Med tre stycken wet hop-öl där ovan nämnda Estate Brewers Harvest Ale har humle från de egna humlegårdarna i Chico i Kalifornien så släpps årligen en Southern Hemisphere och en Northern Hemisphere (ibland under aliaset “Harvest Ale“). Skillnaden är att man på våren släpper Southern Hemisphere där man plockat färsk Nya Zeeländsk humle medan man på höstkanten, då humlen i USA är som bäst, använder humle från Yakima uppe i Washington. Vi svenskar har lyckosamt blivit rätt bortskämda med Sierra Nevada vilket är extra trevligt med just de här ölen som brukar uppskattas av såväl humlefantaster som de som bara vill ha en god öl. Med 60-65 IBU och humlad med Centennial (bitter- och aromhumle) och Cascade (aromhumle) så är det en rätt “lagom” IPA på 6,7%.
Som vår nya sida “Kommande Ölsläpp” visar så dyker Northern Hemisphere upp på Systembolaget 1a februari och då i T7-modulen. 1000 flaskor dyker upp och kommer i bombers på 71 centiliter för det rimliga priset av 89 kronor per flaska. Tyvärr hade jag ingen ost hemma den här gången men vi får väl ta och prova den ändå, humlekniven är vässad.
Sierra Nevada Northern Hemisphere
Utseende: En något rödare orange mörkt gyllenklar vätska med poröst ljust nougatfärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Humlekotte, kåda och tallbarr. Sträv arom med grape och grapezest som fyller näsan med trevliga humledoft. Centennialhumlen ger den rough’a stilen jag uppskattar hos den, men det finns även aromer som påminner mer om lime och torkade blommor.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Trots att den “bara” har runt 65 IBU så har den mycket beska som direkt sätter sig i munnen. Det är tydliga inslag av grape och zest och en sursyrlig bitterhet övergår sen till en kanonfin efterbeska som sitter bak i munnen medan övriga munnen får sällskap av en fruktiga smak med lite persika. Balansen av att gå från att ha tuggat på en grape och druckit beskt te till att avsluta fruktigare och utan att tappa en tråd av beska är något jag imponeras stort av.
Betyg? – Bättre+. Det finns en anledning till att den här IPA’n ligger högt upp på ratingsite’er och att det är en uppskattad klassiker som kommer tillbaka, och snabbt tar slut år efter år. Då jag drack Southern Hemisphere (rätt ofta) i höstas så kom den lite i skymundan av den fenomenala Hoptimum. Men på egen hand började SH sedan växa på mig. Här, med Northern Hemisphere finns däremot vad jag tycker är en komplett öl gällande beska på en IPA. Det här är ingen dubbel-IPA, den har inga tresiffriga IBU’s men ändå har den en riktigt bra och framförallt genomgående beska som sitter kvar länge, men balanserat och lagom.
För mig är det här en riktigt bra IPA och gillar du IPAs med mer grape och tydlig men inte för explosiv beska så kommer du nog gilla den. Gillar du däremot IPAs med mer fruktighet och en integrerad beska så kommer du nog gilla den men inte vara lika överförtjust som jag är. Med tanke på att det är humlebrist och att ölpriserna kommer höjas så är alla högklassiga IPAs för runt 1 kr/cl prisvärda, Mikkeller Hop Burn High ligger ju på runt 46 kr för 33 cl. Så köp ett par flaskor och dela med en vän eller njut av själv, våren är snart här.
