Hur skall man kunna summera dag ett av en av världens största ölmässor? Vilka bland de flera tusen ölen ska jag lyfta lite extra eller har jag haft chans att prova? Det är såklart ett tufft jobb att hänga runt på en ölmässa. Det är alkoholhaltiga produkter det rör sig om och det är väldigt många av dem. Mitt tips och det jag själv kör på är att ha med en vattenflaska som ni fyller på, ofta. Utöver det kan det vara fiffigt att ha med ett lite mindre provglas av whiskystorlek och be att få vissa tyngre öl i “half pours”, mindre öl men mindre risk att fastna med ett halvfyllt glas du har betalat en femtiolapp för och som du känner att du inte kommer orka avsluta. Bättre då att prova fler och sedan prova mer av det du faktiskt gillade.
Vad gillade jag och vad vill jag rekommendera? Om vi kort flikar in att det var förhållandevis få av de runt 100 olika öl jag provade igår som fick väldigt höga betyg, många fick ett väldigt bra “bättre” och “bättre+” i betyg. Däremot är genomsnittet i år mycket högre än tidigare år och det märks att svenska bryggerier har satt en högre kvalitet och att vi får in bättre utländsk öl – kul!
Bland svenska bryggerier måste ni prova Mohawk och Brekeriets samarbete Collab à Trois som serveras i deras båda montrar, en frisk IPA med bra smak från brettanomycesen. Kunde kanske haft lite mer beska och fruktighet i sig, men det var väldigt bra. Lika bra, om inte bättre var Argouse, Brekeriets havtornsöl som så snabbt sålde slut på Systembolaget. Oavsett om ni köpte ölet eller ej så kommer ni bli lyckliga om ni provar den på mässan, en av de bästa ölen igår.
Annars är det mera skånskt i Malmö Brygghus jag tycker ni ska prova. Canned Wheat är en av de bästa svenska ölen just nu och deras 3 drar starkt åt Averys mästerliga Hog Heaven. Det är också värt att investera i var sitt glas av Grand Crew 2011 och 2012 för att jämföra vilken årgång av denna svenska lambic man föredrar, vi var eniga om att 2012’an hade en trevligare syra, lite mindre beska och kändes skönare.
Vill ni ha mer humle, vilket ni vill ha så ska ni prova Epics Hop Zombie i Galateas Craft Beer-hörn. Humle, mer humle och så lite mer humle. Riktigt gott och lätt att vilja ha mer av. Är den påkopplad bör ni också prova Summer Wines romlagrade imperial stout, Calico med allt från smak av ingefära, muskot, rom och jultomte – galet, kraftigt men rätt gott. På andra sidan montern hittar ni S:t Eriks och vill ni förvånas så kommer ni garanterat att göra det när ni provar Jessicas nya Raspberry Imperial Stout som hon bryggt hos Thornbridge och som snart kommer på 
Systembolaget. Lättare än ni kan förvänta er, mer hallon än ni kunnat hoppas på och en härlig släng av lakrits och chokladpralin.
Inte långt därifrån har ni Brewers Associations monter där ni förutom Rogues Beard Beer bör prova allt. Ja, jag skrev det – allt. Som jänkarölsfantast är det tjänstefel att inte lyfta fram bredden på de öl som finns. Firestone Walker Parabola, Sucaba och Double Jack är världsklass, Lakefronts 25th Anniversary med aprikos var riktigt smaskig och Engel Weisse från Elevation är en berliner weisse som ger mersmak. Ciscos pumpaöl här på bilden kanske inte var den godaste ölen, men jag är helt förälskad i den gulliga labeln. Öl från Dogfish Head, Ska, No-li och så vidare gör inte montern tråkigare.
Innan vi lämnar Hall 1 vill vi dock ge ett stort utropstecken för Monks Cafés monter- ölen från Struise, De Molen, Alvinne och deras egna produkter är av väldigt hög klass och flera av ölen som huvudrbryggaren på Struise, Urbain häller upp är svåra att inte fastna för som “endast denna öl för resten av kvällen”. Alvinne var länge ett av belgiens roligare bryggerier och jag provade mycket från dem innan de fick kvalitetsproblem och en infektion i bryggeriet varpå det skulle ta ett par år innan de nu är på fötterna igen. Från dem bör ni prova Mano Negra Chili och samarbetet med Stillwater, Wild West – väldigt udda öl båda två.
Inne i Hall 2 ligger ett litet rum med små svenska mikrobryggerier med nyheter som Adelsö, Nääs, Flying Brewery med flera så vill ni prova på lite nytt 
svenskt så är det dit ni bör bege er. I samma hall kan ni längst upp och längst in även finna Akebono som förutom japansk Hitachino Nest har ett enormt utbud av Saké. Vi körde igenom en provning av flera sorter och både jag och M2 imponerads över hur likt tillverkningsprocessen var och hur brett spektra av smaker, dofter och intryck du kunde få. Ta en tur dit för lite välbehövlig vila och för att erbjuda smaklökarna lite andra upplevelser än öl, öl och mer öl.
Vi kom inte riktigt längre än så igår innan vi valde att ta vårt pick och pack och bege oss hemmåt. Idag blir det mer fokus på Brill & Co, Wicked Wine och Cask Sweden vilka alla brukar kunna leverera på SBWF. Jag hoppas att vi ses i vimlet, håll utkik efter en skäggig dåre i Hooch-tshirt.
