Under den förmiddag vi spenderade i Fort Collins hann vi inte bara med New Belgium Brewing, en stund i solen och en på tok för lång promenad för att hitta ölbutiken Wilbur’s Total Beverage. Vi hann också med ett trippelbryggeribesök. Fördelen med den så otroligt charmiga lilla staden Fort Collins är just att den är rätt liten, visst universitetsområdet breder ut sig rätt ordentligt och vissa av stadens bryggerier ligger lite utspritt men är man ute efter att besöka de mer etablerade bryggerierna så är det inte så svårt. Mellan Fort Collins Brewery och Odell Brewing Company är det ungefär 300 meter. Vill man sedan vidare, eller om man åker från New Belgium så är det ungefär 2 kilometer nordväst medan man kan spendera lika många meter åt sydost och då komma till Funkwerks. Det var också den rutten vi började vår dag med.
Funkwerks är ett riktigt häftigt bryggeri som startade bara för några år sedan i en liten byggnad på East Lincoln Avenue. Vi besökte dem redan 2011 då de var relativt nystartade och även inhyste Chad från Crooked Stave. 
Nu har han flyttat till Denver och Funkwerks har kunnat breda ut sin egen produktion ytterligare. Egentligen borde jag kopiera intervjun med Gordon Schuck vi gjorde innan GABF började och som i mitt tycke ger en rätt bra introduktion till bryggeriet. Som ni ser på bilderna så är själva brygganläggningen lika stor som deras fatsamling och med tanke på att man brygger främst saison och suröl så är det också fatrummet som är själva kärnan i bryggeriet. Vi har redan stämt möte med Gordon för att följa upp intervjun vi gjorde och han förklarar att han är under lite pressat schema då deras kärna av bryggare är rätt limiterad och alla drar sitt strå till stacken. Just nu håller han på att få klart vörten för deras saison men han vill mer än gärna guidea oss runt i den lilla lokalen. En lokal de faktiskt har byggt ut sedan vårat senaste möte. De har nu nästan fördubblat själva bryggeriarean och framöver finns planer på att ta över även de intillliggande byggnaderna för att på så sätt kunna få in fler jästankar och mer fat. Att de trots deras tillväxt fortfarande är otroligt små märker vi när vi ser att de fortfarande har en rätt åldersstigen maskin för flasktappning som kräver mer manuellt arbete än vad man förväntar sig från ett av USA’s hetaste funkbryggerier.
Vi provar åter igenom deras öl där Belgian Blond är en ren och törstsläckande belgisk blonde på 5.8%, Leuven är en hybrid av saison och berliner weisse och som med 5.7% får lite mer skjuts från alkoholen, även den är otroligt läskande och blir min klara favorit bland de lättare ljusa ölen. Bland de lite tynge ölen är Deceit och den bourbonfatslagrade strong alen Dark Prøphet helt magiska med bra komplexitet och en smakvariation som ger bevis på att jänkarna trots allt kan få till det med belgiska ölsorterna. Vi börjar nu kika på klockan och ser att vårt nästa möte, på Fort Collins snart ska börja. Samtidigt börjar Gordon få bråttom tillbaka till bryggandet och medan vi båda försöker slita oss åt vardera håll så ger vi varandra beröm för att vi svenskar har väldigt bra koll på det lilla bryggeriet medan vi såklart måste uttrycka vår uppskattning över alla bra öl de får ut. Får de bara upp produktionen lite kanske det finns hopp om att i framtiden få hit små batcher av deras öl.
Tillbaka i bilen är vi nöjda och lite småglada efter att ha fått i oss en dos återställare. Nu är det dock dags att göra en rundtur på Fort Collins Brewery vilket vi tyvärr inte hann med vid vårt senaste besök i staden. Det skulle inte göra så mycket visade det sig. 2011 var produktionen fortfarande inte i närheten av vad den är idag. Den utsikt vi hade från bryggpuben ifrån vilken man ser rakt in i bryggeriet är idag helt annorlunda och bryggverket som nu installerats och de enorma jästankar som nyss kommit på plats ger en bra indikation på hur snabbt craft beer-utvecklingen har gått. På bilden här bredvid ser ni det som var bryggeriets grund och en av de rätt små jästankar som fram tills för inte så länge sedan användes.
Förutom att bryggeriet har vuxit så har man också automatiserat nästan hela produktionen. Idag har man ett enormt humlelager till hands just bredvid bryggverket vilket gör att man kan mata ner humlen utan att behöva konka runt på enorma humlepåsar. 
Därifrån går ölet vidare till den helautomatiserade butteljeringsmaskinen där till och med påfyllningen av flaskor och sedan själva packningen är nästan helt automatiserat. Detta har gjort att produktionen har kunnat ökas ännu mera vilket också gör att mer öl kan skickas iväg och det är först i år man har vågat sig på att exportera öl där Sverige blev försökskanin. Först var man osäkra på hur allt från frakten till mottagandet skulle bli men genom kylda containrar och snabba leveranser garanterades de att ölet skulle vara så färskt som möjligt, något de berättade var svårt att få till i USA. Tack vare produktionsökningen har de också kunnat ge plats för glutenfria bryggeriet New Planet. Trots rätt bra lagar för bryggerier i Denver är det förbjudet med kontraktsbryggning så för att komma runt det har man kommit på den smarta lösningen att man delar lokal, bryggre och utrustning varpå man schemalagt när vilket bryggeri bryggarna tillhör vid ett visst tillfälle.
Jag och M2 sätter oss utomhus i förmiddagssolen och lyckas på något sätt charma oss in att få gå loss på deras tap room trots att de ännu inte har öppnat. Med blodad öltand har vi upptäckt att de har två öl som låter så galna att vi bara måste prova dem, båda från deras rökölsserie – Out of the Ashes – Mesquite Chili Lime Ale och prisvinnaren från GABF 2012 Rauchbier. Den senare görs med 100% tysk rökmalt och smakar precis så köttigt och fylld med tjära och rök som man önskar. Det som gör att den sticker ut är att den stickiga sötman som jag tycker kan finnas är nedtonad. Dock är det galenskapen med mesquite, chili och lime som jag och M2 dras till. Trots rätt dåliga omdömen på RateBeer så får jag säga att den vart riktigt balanserad och oerhört spännande, chilihettan är inte för markant och rökigheten från träet ger en bra grund där limen ger lite avslutande syra. Inget man vill dricka mycket av men helt klart en rolig öl. 
Klassikerna som Rocky Mountain IPA och amber ale’en Red Banshee levererar som vanligt och faller in i fåran med lättdruckna vardagsöl utan någonting extra, men framförallt IPAn fungerar perfekt när man sitter och bara vill ha en god öl utan att börja nörda. I så fall ger de båda dubbel iporna Hoptitude Imperial Extra Pale Ale och The Incredible Hop – Wet Hop IPA mer för pengarna. Välbalanserade och bra kraft i smakerna, återigen utan att stilla nördådran men desto bättre för att ge smaklökarna mer stimulans. Avslutningen vart nog bäst med deras rökta Doppelbock som verkligen var härlig att dricka med kaffe, rökighet och mysig sötma. Den följdes av lika goda Double Chocolate Stout och Obsessed Barley Wine som båda var riktigt goda. Vi avslutar lätt med en Triple Hop Pils, en lagom humlad pilsner som jag hoppas att vi får se i Sverige nästa sommar – en perfekt sommaröl, fräsch som vinden och just lagom smakrik.
Vi började tröttna lite på att sitta i solen och med vindpustarna som svepte emot oss kom doften av bryggning. Nyfiket spatserar vi bort den lilla sträckan till Odell Brewing Company som sedan vårt senaste besök har byggt ut sin brewpub rejält och helt klart tagit inspiration från Stone med deras Bistro Garden. Det var små kringelikrokiga gångar, planteringar och rikligt med uteplatser. Det var härligt avslappnat när vi kom dit och trots att klockan knappt var lunchtid var det rätt bra med folk där, jänkarna verkar gilla det där med förmiddagsöl i solen även på en onsdag. Bland ölen var det sweet stouten Wooden Cow, 5 Barrel Pale Ale Nitro och Cutthroat Porter, även den med nitro som stack ut som riktiga höjdaröl. Det är något visst med nitro och den lite mjölkiga, lena känslan passar verkar Odells öl. Något som däremot inte fungerade alls var Wood Fernet Porter, en porter lagrad på Fernet – alla som haft en dålig Fernetfylla anar nog hur ölet lär smaka. Tyvärr hade vi inte hunnit med att boka in något möte och då vi började få lite bråttom för nästa anhalt så fick det bara bli en stunds lugn och ro och ett antal öl på Odells. Vilket är synd då vi nu har varit där två gånger och båda gångerna lyckats missa att hänga runt på bryggeriet – får bli tredje gången gillt.
Vill ni veta hur ni tar er runt i Fort Collins så föreslår jag att ni kikar in inlägget om New Belgium som tipsar om färdrutten upp norr. Ett besök i Fort Collins är ett måste och förutom de fyra bryggerier vi har tipsat om finns det nästan nya bryggerier i vart och vartannat kvarter. Så kika in på RateBeers locationslista för att få lite adresser och lära er mer om vad som finns.
