När vi besökte Funkwerks för andra gången nu i höstas hade vi redan hunnit med att prata med bryggmästare Gordon Schuck och när vi nu åter pratades vid så var det i samband med en liten date. Gordon fick en chans att träffa ett stycke svensk importörsverksamhet och nu ett par månader senare så vart det klart att vi får in Funkwerks på Systembolaget – helt tokgalet! En av de trevligaste delarna med Fort Collins som stad och troligen det som gjort att M2 och jag fallit i förälskelse med den lilla staden är hur trevliga alla är. När vi kom dit första gången 2011 var det som glada öltokar och när vi skeppades runt mellan bryggerier var det inte för att bryggarna ville sälja in oss på deras vänners bryggerier utan för att alla är en enda stor familj. Därför är det inte så konstigt att de också samarbetar och brygger öl ihop. New Belgium Brewing Company ligger en kortare genväg ifrån Odell Brewing Company som i sin tur är en promenad ifrån Funkwerks. Så när Gordon bjöd över sina vänner Peter Bouchaert (New Belgium) och Bill Beymer (Odell) för att brygga öl så blev det första upplagan av Fort Collins Collaboration. Ölet blev en fransk Biere de Garde som Peter gav en extra twist genom att tillsätta lite belgiska endiveblad.

Funkwerks FC Collaboration 2013

Utseende: Rödskimmrande mörk honungsfärgad vätska, aningen disig med nougatfärgat skum.
Doft: Karamell och gräsig humle med inslag av kletig fruktighet. Rätt simpel arom som känns sötare och lite smutsigare än vad jag förväntar mig, det är lite off.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Karamell, endiveblad (trott eller ej) och fruktig humle. Lite för enkelspråig och inte så mycket farmhouse som det var tänkt. Eftersmaken blir lite för karamellig och det är vissa skumma bismaker som sänker helhetsintyget – det är inte äckligt eller fel, bara lite spretigt.

Betyg? – OK+. Tyvärr är den lite för mörk och smutsig för att den ska känna somrigt ren och läskande. Den är inte på något sätt dålig, men den saknar fräschör eller något som gör att 75 cl flaskan går åt lika fort som man hinner säga ‘bartime’. Tyvärr inte något jag är alltför imponerad av.

Det är åter dags att blicka västerut för att minnas tillbaka till våra veckor i USA. När vi besökte Funkwerks i Fort Collins så tog vi upp det att Crooked Stave till en början huserade i samma små lokaler. Till slut kom Chad Yakobson att få sådan efterfrågan på sin öl att han blev tvungen att flytta bryggeriet varpå han började leta lokaler. Utanför Denvers citykärna ligger vad jag tror var ett gammalt stålverk, utifrån en rätt dyster lokal i ett rätt så dystert område. Tar man väl steget in genom den lite tråkiga entren så möts man av en otroligt hipp och väldigt häftig öppen lokal – The Source. Gallergrindar fälls ner för de olika butikerna likt gamla riddarborgar och den helt nyrenoverade och nyöppnade byggnaden huserar ett bageri, charkuteri, tacos-krog, cafe, blomsterbutik – och ett bryggeri. Längst in i den tegelstensklädda hangaren finner vi stora stålpelare som skyddar ett helt nybyggt och väldigt kompakt litet bryggeri, med koelschip och allt. Bryggeripuben som tar upp ungefär halva ytan ser ut som vilken bryggpub som helst, dock med en flux capacitor (läs, det är framtiden!).

Vid vårat besök skulle de just släppa L’Brett d’Or, en gyllene sour med 100% Brettanomyces där 5 Brettanomycesstammar har valts ut från bryggeriets arkiv för att ge en speciell touch till ölet med betoning på citruskaraktären. Kön ringlade lång redan en timme innan de skulle öppna upp bryggeriet men folk stod och snackade om ölfestivaler, öl i allmänhet och drack cappucinos och åt mackor så tiden gick fort. Ett par öl inhandlades och målmedvetna som vi var så stegade vi fram till bästa hörnet av baren, ockuperade lite mer yta än vi borde (freedom!) och beställde in ett glas av samtliga 15 öl de hade påkopplade.

Intressant är hur Crooked Stave gärna experimenterar med olika kombinationer av jäststammar och framförallt med torrhumlingen av ölen och att man också låter konsumenterna prova de olika varianterna av ölen mot varandra. Det fanns till exempel 3-4 sorter var av dera saisoner Vieille Artisanal och Surette Provision Saison samt deras suris Hop Savant (100% Brettanomyces Pale Ale). Det blev nu tydligare än någonsin att olika jäststammar och olika torrhumling ger såpass olika karaktär till ölet att det är larvigt att bunta ihop dem till samma öl. Tre batcher av Hop Savant, all med olika humlesorter (varav 2 experimentella och ej namngivna sorter) smakade verkligen helt olika och vår lilla provpanel om 4 personer var nog rätt överens om att det hade varit svårt att tro att vissa av dem var “samma” öl. Bryggeriet gör också en belgisk witiber, St. Bretta som kryddas med apelsinsorter som valts efter säsong. Nu under hösten har man saftiga apelsiner från Valencia medan man i somras hade lite mer läskande och bittra blodapelsiner. Även här var det väldigt kul att se hur något man kan tro är rätt liknande ändå kan ge så stort skillnad på smak och doft.

Crooked Stave gör bra mycket mer än de här ölen och med flera specialöl på fat och med flera serier av öl som bara släpps för speciella medlemmar eller vid särskilda tillfällen så är det ett bryggeri som vi verkligen håller högt. Chad är också otroligt kunnig inom sitt område och har skrivit flera vetenskapliga papper på väldigt hög nivå om “Brett”, vilka han låter andra läsa för att lära sig mer. Värt att kika in.

Den nyfikne och uppmärksamme har också sett at vi under 2014 kommer att kunna se bryggeriet i Sverige, håll utkik på CraftBeer.se för mer information.

Under den förmiddag vi spenderade i Fort Collins hann vi inte bara med New Belgium Brewing, en stund i solen och en på tok för lång promenad för att hitta ölbutiken Wilbur’s Total Beverage. Vi hann också med ett trippelbryggeribesök. Fördelen med den så otroligt charmiga lilla staden Fort Collins är just att den är rätt liten, visst universitetsområdet breder ut sig rätt ordentligt och vissa av stadens bryggerier ligger lite utspritt men är man ute efter att besöka de mer etablerade bryggerierna så är det inte så svårt. Mellan Fort Collins Brewery och Odell Brewing Company är det ungefär 300 meter. Vill man sedan vidare, eller om man åker från New Belgium så är det ungefär 2 kilometer nordväst medan man kan spendera lika många meter åt sydost och då komma till Funkwerks. Det var också den rutten vi började vår dag med.

Funkwerks är ett riktigt häftigt bryggeri som startade bara för några år sedan i en liten byggnad på East Lincoln Avenue. Vi besökte dem redan 2011 då de var relativt nystartade och även inhyste Chad från Crooked Stave. Nu har han flyttat till Denver och Funkwerks har kunnat breda ut sin egen produktion ytterligare. Egentligen borde jag kopiera intervjun med Gordon Schuck vi gjorde innan GABF började och som i mitt tycke ger en rätt bra introduktion till bryggeriet. Som ni ser på bilderna så är själva brygganläggningen lika stor som deras fatsamling och med tanke på att man brygger främst saison och suröl så är det också fatrummet som är själva kärnan i bryggeriet. Vi har redan stämt möte med Gordon för att följa upp intervjun vi gjorde och han förklarar att han är under lite pressat schema då deras kärna av bryggare är rätt limiterad och alla drar sitt strå till stacken. Just nu håller han på att få klart vörten för deras saison men han vill mer än gärna guidea oss runt i den lilla lokalen. En lokal de faktiskt har byggt ut sedan vårat senaste möte. De har nu nästan fördubblat själva bryggeriarean och framöver finns planer på att ta över även de intillliggande byggnaderna för att på så sätt kunna få in fler jästankar och mer fat. Att de trots deras tillväxt fortfarande är otroligt små märker vi när vi ser att de fortfarande har en rätt åldersstigen maskin för flasktappning som kräver mer manuellt arbete än vad man förväntar sig från ett av USA’s hetaste funkbryggerier.

Vi provar åter igenom deras öl där Belgian Blond är en ren och törstsläckande belgisk blonde på 5.8%, Leuven är en hybrid av saison och berliner weisse och som med 5.7% får lite mer skjuts från alkoholen, även den är otroligt läskande och blir min klara favorit bland de lättare ljusa ölen. Bland de lite tynge ölen är Deceit och den bourbonfatslagrade strong alen Dark Prøphet helt magiska med bra komplexitet och en smakvariation som ger bevis på att jänkarna trots allt kan få till det med belgiska ölsorterna. Vi börjar nu kika på klockan och ser att vårt nästa möte, på Fort Collins snart ska börja. Samtidigt börjar Gordon få bråttom tillbaka till bryggandet och medan vi båda försöker slita oss åt vardera håll så ger vi varandra beröm för att vi svenskar har väldigt bra koll på det lilla bryggeriet medan vi såklart måste uttrycka vår uppskattning över alla bra öl de får ut. Får de bara upp produktionen lite kanske det finns hopp om att i framtiden få hit små batcher av deras öl.

Tillbaka i bilen är vi nöjda och lite småglada efter att ha fått i oss en dos återställare. Nu är det dock dags att göra en rundtur på Fort Collins Brewery vilket vi tyvärr inte hann med vid vårt senaste besök i staden. Det skulle inte göra så mycket visade det sig. 2011 var produktionen fortfarande inte i närheten av vad den är idag. Den utsikt vi hade från bryggpuben ifrån vilken man ser rakt in i bryggeriet är idag helt annorlunda och bryggverket som nu installerats och de enorma jästankar som nyss kommit på plats ger en bra indikation på hur snabbt craft beer-utvecklingen har gått. På bilden här bredvid ser ni det som var bryggeriets grund och en av de rätt små jästankar som fram tills för inte så länge sedan användes.

Förutom att bryggeriet har vuxit så har man också automatiserat nästan hela produktionen. Idag har man ett enormt humlelager till hands just bredvid bryggverket vilket gör att man kan mata ner humlen utan att behöva konka runt på enorma humlepåsar. Därifrån går ölet vidare till den helautomatiserade butteljeringsmaskinen där till och med påfyllningen av flaskor och sedan själva packningen är nästan helt automatiserat. Detta har gjort att produktionen har kunnat ökas ännu mera vilket också gör att mer öl kan skickas iväg och det är först i år man har vågat sig på att exportera öl där Sverige blev försökskanin. Först var man osäkra på hur allt från frakten till mottagandet skulle bli men genom kylda containrar och snabba leveranser garanterades de att ölet skulle vara så färskt som möjligt, något de berättade var svårt att få till i USA. Tack vare produktionsökningen har de också kunnat ge plats för glutenfria bryggeriet New Planet. Trots rätt bra lagar för bryggerier i Denver är det förbjudet med kontraktsbryggning så för att komma runt det har man kommit på den smarta lösningen att man delar lokal, bryggre och utrustning varpå man schemalagt när vilket bryggeri bryggarna tillhör vid ett visst tillfälle.

Jag och M2 sätter oss utomhus i förmiddagssolen och lyckas på något sätt charma oss in att få gå loss på deras tap room trots att de ännu inte har öppnat. Med blodad öltand har vi upptäckt att de har två öl som låter så galna att vi bara måste prova dem, båda från deras rökölsserie – Out of the Ashes – Mesquite Chili Lime Ale och prisvinnaren från GABF 2012 Rauchbier. Den senare görs med 100% tysk rökmalt och smakar precis så köttigt och fylld med tjära och rök som man önskar. Det som gör att den sticker ut är att den stickiga sötman som jag tycker kan finnas är nedtonad. Dock är det galenskapen med mesquite, chili och lime som jag och M2 dras till. Trots rätt dåliga omdömen på RateBeer så får jag säga att den vart riktigt balanserad och oerhört spännande, chilihettan är inte för markant och rökigheten från träet ger en bra grund där limen ger lite avslutande syra. Inget man vill dricka mycket av men helt klart en rolig öl. Klassikerna som Rocky Mountain IPA och amber ale’en Red Banshee levererar som vanligt och faller in i fåran med lättdruckna vardagsöl utan någonting extra, men framförallt IPAn fungerar perfekt när man sitter och bara vill ha en god öl utan att börja nörda. I så fall ger de båda dubbel iporna Hoptitude Imperial Extra Pale Ale och The Incredible Hop – Wet Hop IPA mer för pengarna. Välbalanserade och bra kraft i smakerna, återigen utan att stilla nördådran men desto bättre för att ge smaklökarna mer stimulans. Avslutningen vart nog bäst med deras rökta Doppelbock som verkligen var härlig att dricka med kaffe, rökighet och mysig sötma. Den följdes av lika goda Double Chocolate Stout och Obsessed Barley Wine som båda var riktigt goda. Vi avslutar lätt med en Triple Hop Pils, en lagom humlad pilsner som jag hoppas att vi får se i Sverige nästa sommar – en perfekt sommaröl, fräsch som vinden och just lagom smakrik.

Vi började tröttna lite på att sitta i solen och med vindpustarna som svepte emot oss kom doften av bryggning. Nyfiket spatserar vi bort den lilla sträckan till Odell Brewing Company som sedan vårt senaste besök har byggt ut sin brewpub rejält och helt klart tagit inspiration från Stone med deras Bistro Garden.  Det var små kringelikrokiga gångar, planteringar och rikligt med uteplatser. Det var härligt avslappnat när vi kom dit och trots att klockan knappt var lunchtid var det rätt bra med folk där, jänkarna verkar gilla det där med förmiddagsöl i solen även på en onsdag. Bland ölen var det sweet stouten Wooden Cow, 5 Barrel Pale Ale Nitro och Cutthroat Porter, även den med nitro som stack ut som riktiga höjdaröl. Det är något visst med nitro och den lite mjölkiga, lena känslan passar verkar Odells öl. Något som däremot inte fungerade alls var Wood Fernet Porter, en porter lagrad på Fernet – alla som haft en dålig Fernetfylla anar nog hur ölet lär smaka. Tyvärr hade vi inte hunnit med att boka in något möte och då vi började få lite bråttom för nästa anhalt så fick det bara bli en stunds lugn och ro och ett antal öl på Odells. Vilket är synd då vi nu har varit där två gånger och båda gångerna lyckats missa att hänga runt på bryggeriet – får bli tredje gången gillt.

Vill ni veta hur ni tar er runt i Fort Collins så föreslår jag att ni kikar in inlägget om New Belgium som tipsar om färdrutten upp norr. Ett besök i Fort Collins är ett måste och förutom de fyra bryggerier vi har tipsat om finns det nästan nya bryggerier i vart och vartannat kvarter. Så kika in på RateBeers locationslista för att få lite adresser och lära er mer om vad som finns.

When MankerBeer went to Denver in 2011 we took some time off up in Fort Collins to meet with Bryan Simpson from New Belgium Brewing Company. Bryan led us round Fort Collins to visit some breweries we knew of and some that were totally new – like Funkwerks. Back in 2011 Funkwerks had recently opened an at the time they were housing another brewery that were to make a name of itself – Crooked Stave. Already during their first few years they have won several medals for their beers and been part of what I like to call the new US Belgian brewery tradition, breweries in the states that focus only on Belgian beer styles – and who does it good. When I got hooked on the craft beer thing about five years old most US Belgian inspired beers tasted like weak copies with little or no similarity of Belgian beers. Much have happened and more and more breweries start up, and eventually pass the Belgian breweries that used to be the forefront runners when it comes to certain beer styles. As we are now going back to Denver for 2013 Great American Beer Festival we plan to take the same trip north to Fort Collins and hopefully sit down in Funkwerks neat little brew pub to enjoy some beers and their tasty cheese platter. Thus it is only natural for us to ask Gordon Schuck, the one half of the team that started the brewery to see what has happened since we last visited.

MankerBeer (MB): The Funkwerks public opening party was held on February 1 (which happens to be my birthday) 2011 – But the Funkwerks story started earlier than that, how did your brewing career start and how come it led to the birth of Funkwerks?
Gordon Schuck (GS): I started homebrewing in 2003 and immediately fell in love with Belgian beer in general and Saison in particular. I also began competing in homebrew competitions to get feedback on my beer and immediately started winning medals. Ultimately, in 2007 I won the gold medal at the National Homebrew Competition with a Saison. This was the turning point when I decided to pursue professional brewing and open a brewery. I met my future business partner, Brad Lincoln, at Siebel Institute where we were both studying Brewing Technology. When we decided to open a brewery together it was only natural to focus on Saison.

MB: We visited the brewery in the fall of 2011 and had a great time sampling beers and cheese, what has happened since then?
GS: In 2011 at the Great American Beer Festival we won a silver medal for our Saison. This was a big honor because it is the largest beer competition in the United States and attracts the top breweries in the country. Last year the pressure was on to prove that 2011 wasn’t a fluke. Well, we won the Gold Medal for our Saison and a Gold Medal for Deceit, our Belgian Golden Strong, and title of 2012 GABF Small Brewery of the Year. Needless to say, we were ecstatic. Since then things have exploded. We have expanded distribution in three states and are currently planning an expansion that will double our production in early 2014.

MB: This will be your fourth year at Great American Beer Festival, has the possibility to attend the festival helped you and other “younger” breweries to introduce yourself to a wider audience?
GS: GABF is great for small up and coming breweries because it really is a level playing field for all breweries. The focus for the attendees is about quality of beer and not quantity of production.

MB: More American breweries seems to be focusing on all-Belgian beer styles, what is key to brew high class Belgian beers?
GS: Belgian beers are unique. In no other brewing country are the styles seen as guidelines rather than rules and as such there is quite a bit of overlap. As a brewer, I love the ability to be creative and brew my beer rather than adhere to strict rules. Also, Belgian beers are at once complex and flavorful, yet balanced. This is what separates the great Belgian beers. Have a vision of what you want the beer to be, use a wide pallet of ingredients, layer flavors that complement each other, strike a harmonious balance, and ensure a dry finish.

MB: The number of US craft beer breweries has now reached it’s highest number ever, what is the most important lessons for all up-and-comers to be able to establish themself on the American craft beer scene?
GS: My advice to new breweries is to get as much experience and knowledge as you can, have a solid business plan, concentrate on a niche, and always strive for higher quality. Having deep pockets doesn’t hurt either.

MB: I remember that when biking around in Fort Collins there seemed to be an endless interest in craft beer, why do you think so many great breweries have found their home in Fort Collins?
GS: I think it’s a matter of culture. Odell Brewing Company and New Belgium Brewing Company are the pioneers of the brewing industry and have created a culture of appreciation for craft beer in Fort Collins. The fruits of their labor has created a new generation of breweries. I don’t think we could have been as successful carving out a niche like ours anywhere else. That and the water. We have great water.

MB: What or who has been the most important inspiration for you and Funkwerks?
GS: There have been many but if I have to pick one it would be Pierre Celis and Celis White beer. That beer changed the way I thought about beer and ultimately led to where I am today.

MB: Earlier this year you brewed a collaboration with Bill Beymer of Odell Brewing Company and Peter Bouchaert of New Belgium Brewing Company (Fort Collins Collaboration 2013), do you have any dream collaborator/-s that you would love to brew with?
GS: Of American Breweries, I’d love to collaborate with Vinnie Cilurzo (Russian River Brewing Company), Tomme Arthur (Lost Abbey), or Steven Pauwels (Boulevard Brewing Company). Also, any of the Saison brewers in Belgium. That would be a dream come true for me.

MB: What will happen in Fort Collins during GABF, any bar/brewery events that you would recommend?
GS: GABF week is very busy in Fort Collins. Every brewery in town has brewery tours and the beer bars have special events so you can’t go wrong anywhere. If you can only do one, Mayor of Old Town does a tap takeover of all Northern Colorado breweries so it’s a great place to try a wide variety of what our region has to offer.

MB: For all GABF-debutants, what should one think about and/or not miss at GABF?
GS: Do some research and have a game plan for GABF. There are a lot of beers there you may not have a chance to try again so do your homework. Pace yourself and don’t forget to drink plenty of water.

MB: Could we get an idea of what cool brews will be poured at GABF?
GS: We will have our medal winning Saison, Tropic King Imperial Saison, Deceit Golden Strong, our White beer, and a Quadruple we’ve been working on.