Det här med hype kan vara hemskt att erfara inom dryckesvärlden då det minskar ens chanser att få prova på något, smatidigt är det rätt underhållande då man får uppleva hur nästan vad som helst kan hype’as. Ta bara Akkurat, Oliver Twist och Nynäshamns förarbete inför Tjockhult Tjinook – som faktiskt är riktigt god. Eller Slottskällans Zero och här pratar vi snarare lustiga marknadsföringskampanjer snarare än ren hype. Ren hype passar snarare in på öl som t.ex. Russian River Pliny The Elder, Founders Canadian Breakfast Stout, The Bruery Black Tuesday och Cantiollon Blåbær. Jag menar absolut inte att de inte är bra, för att i vissa fall inte säga fantastiska öl utan mer att hype’en drar upp både priser/värde och intresset över dem mer än vad som kanske är berättigat.
Det som stör mig mest med hype är de förväntningar som byggs upp och som det är lätt att falla för men framförallt att ölen blir så helvetiskt dyra. Jag fick tag på lite Cantillon Blåbær under sommaren och efter att ha provat en flaska (nedan) så tänkte jag prova att byta bort en flaska. För denna enda flaska av en blåbär fick jag uppemot 10-11 toppöl utan problem, vilket för mig är helt galet. Är hype någonsin bra och är det ens rimligt att majoriteten av ölen snabbt hamnar på E-Bay och liknande. Jag tyckte att The Bruery Black Tuesday var dyr (1100:-) på Cracked Kettle men Founders Canadian Breakfast Stout slår nu det priset (låg på lite över 1200:- för en 65 cl-flaska) och jag vet inte om det är värt att ens börja diskutera det. Jag minns en artikel från Vinny på Russian River som gick rätt hårt emot det här med att öl hamnar på olika internetsidor för tiotals gånger pengarna. Men går det ens att göra något åt det?
Tillbaks till Cantillon nu då.. En av de större “bytarölen” så som jag har förstått det och med sista batchen kan jag förstå det då bara 400 liter gjordes av den här ölen som görs av Cantillon, med 100kg blåbär i de 400 litrarna. Exklusivt gjord åt Jeppe och för Ölbutikken. Årets upplaga som kom, 2011, är batch 7.
Andra “hype’ade” öl:
Manker slår på stora trumman – The Bruery Black Tuesday
New York del V – Jag och Dogfish Head
God jul till mig själv! Russian River Pliny The Elder är årets julklapp
Cantillon Blåbær Lambik
Utseende: Blåbärssaftsfärgad vätska, mörkt blå, litet mörkrosa skum.
Doft: Sursyrlig citrusdoft, typisk lambic och typisk välgjorde och väldoftande Cantillon. Lite bäraromer även fast jag tycker det är litte för annonymt, mest doftar det sursyrlig god “lambic” med aningar av bär.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Sursyrlig lambic med lite torr sträv blåbärssmak. Gillar bär syran och att den är väldigt torr och god men måste nog ändå hålla vissa andra Cantillons framför denna. Som anat en superb öl.
Betyg? – Bättre(+). Riktigt bra öl såklart, allt Cantillon är ju nästintill underbart gott och det här är inget undantag. Men är den värd motsvarande en låda blandad öl från Russian River, Hair of the Dog, Dogfish Head m.m? Nej. En till fenomenal lambic från Cantillon som du skulle kunna dricka dygnet runt? Självfallet. Tyvärr går de båda inte ihop för min del utan hade jag köpt en flaska för 4-500 hade jag varit nöjd och tyckt den var riktigt värd det, men den är inte lika värd en drös toppenöl i ubyte.
Fast du bytte din flaska i USA va? Då var kanske bytet inte riktigt lika blodigt för bytaren. Fast jag håller med om att det är tokigt med hysterin runt vissa öl (du glömde Westvleteren). Men det är ju en samlarnördfråga och kanske inte konstigare än att jaga jorden runt för ett frimärke. Personligen försöker jag ignorera vissa öl så mycket jag kan och tänker att när tillfället kommer så kan man ta ställning då. Men 1200:- för en öl? Nja.