Det som är bra och dåligt med februari är att månaden är något kortare än de övriga, vilket då för med sig att vi snabbare både får lön och i sin tur en ny chans att bränna densamma snabbare på Systembolaget. För inte hade februarisläppets våndor släppt, ölen var dyr, de var många och de var riktigt bra förens vi blir påminda om att det är mer öl vi bara måste köpa. Marssläppet är med andra ord nu kommet. 1 mars släpps precis som övriga månader, övriga år nya öl.
Den här månadens analys av Systembolagssläppet ser åter snäppet annorlunda ut och anledningen är simpel – Systembolaget låter oss prova lite nyheter med fokus på T5 och T6-modulerna och därför är det lättare att gå igenom de mer noggrant än T7-ölen. Fördelen med att ha druckit öl en längre tid är att man känner igen och ofta har provat även dessa öl varpå vi efter genomgången av alla T5 och T6-öl imorgon har en genomgång av T7-ölen med kortare smakreflektioner och information om ölen.
Vad släpps i mars? Eller snarare vad släpps i mars som man kan undvika – inte för att ölen inte är bra utan för att februari och mars har inneburit en rejäl ölbudget för den med smak för god öl. Båda släppen fortsätter där fjolåret slutade, i matiga släpp med något för alla – oavsett om du föredrar öl från Belgien, Sverige, USA, Danmark eller Tyskland, oavsett prisklasser och med lika mycket för den som gillar pilsner som den som vill dricka en extremhumlad frukt-IPA med jordnötter, aska och ballonger, nästan i alla fall.
Tar man bara första lilla provsmakarlådan från Störtebeker så är det sex stycken flaskor på runt 22 kronor styck (en låda kostar dryga 135 kronor) med allt från en kellerbier till en pilsner via en kanske lite för söt porter. Men är du nyfiken och en nybliven ölfantast så kan lådan vara ett bra sätt att bekanta dig med lite mer klassiska ölstilar, bortom IPAs och kraftiga imperial stouts. Ölen är överlag helt okey med vissa toppar och något bottennapp, oavsett vilket så är det en välbehövlig bredd.
För dryga 100-lappen får du sedan chansen att prova två stycken av danska mästerbryggeriet Amagers “Sinner Series“-öl. Det är Greed och Sloth som nu finns att prova; Greed kan man nog kalla ett koncept mer än en fantastisk öl. Det är en klassisk pilsner som humlats med de milda humlesorterna Tettnanger och Hallertau Mittelfrüh; med andra ord en överprissatt pilsner – just vad namnet berättar. Sloth däremot är en mer välhumlad öl som symboliserar lättja – därför har man enbart använt pilsnermalt, amerikansk jäst och Simcoehumle i receptet. Båda ölen är välbrygda, som alltid med Amager och framförallt Sloth är det bra köpabilitet på, Greed är kul – men det är en överprissatt pilsner – vilket de inte hymlar om.
Fortfarande inne på humlekicks? Om februari då var rätt månad för att stilla humlenerven så kommer den stora humlegranaten nu! Oskar Blues Deviant Dale’s. En storburk högoktan-DIPA med granskott, tallbarr, humlesirap och all ljuvlig gräsighet du kan tänka dig. Ölet har inte heller en fräsch fruktighet som är känslig för tid så den är riktigt uttrycksfull i doft och smak, så köp för guds skull och prova – det här är världsklass! Tyvärr innebär det också att Dragets Kanal DIPA från Nynäs kommer i skymundan och jag vet inte men det känns fortfarande som om det är en öl som varierar något enormt; på fat kan den ibland vara superb med kletig humle och fräsch fruktighet, för att på flaska en vecka senare vara dammig, instängd och ha tappat smak. För ett öl i den prisklassen och storleken har man inte riktigt råd att gambla så, tyvärr, tyvärr.
Vill du hellre ha lite öl som är smaksatt med sprit som vår kära vän Steffo hade kallat det så har Innis & Gunn för första gången i min bok nu lyckats otroligt bra med en lagring. De har lagrats ölet på irländska whiskyfat vilket har gett just den touchen deras rätt söta öl behöver för att det ska bli lite mer varierat och komplext. Ölet är inte för dyrt och jag tror att alla fans av whisky, I & G eller brittisk öl kommer att glädjas – både jag och M2 blev imponerade, vad det nu säger.
Känns det istället som en bra säsong för arga lappar och uppror så kan vi knyta nävarna åt att Systembolaets återkommande mest prisvärda öl – Brooklyn Black Chocolate Stout har blivit dyrare. Från att ha kostar 19,90 har denna 10% imperial stout nu höjts till fasansfulla 22,90, vilket fortfarande är galet billigt för den här ölen. Köp minst en kasse av den, lagra hälften och ta fram då och då. Med 2-3 år på nacken händer mycket med ölet och om du inte orkar hålla dig ifrån dem så är den såpass billig att du inte behöver känna smak. Måttfull men kraftig smak på ett enkelt sätt som inte är fullt så explosiv som andra amerikanska imperial stouts. Som exempelvis Great Divide Oak Aged Yeti eller North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged Stout – som bägge släpps på fredag. Den senare är snäppet dyrare men en årgångsöl från North Coast och lär passa alla bourbonfantaster, för här är det bourbontoner för varenda av de 179 slantarna du fått hota upp. Vill du bara ha lite träkaraktär med aningar av träskivor och torr pepprighet så är den ekfatslagrade Yetin bättre, runt 100-lappen för en bomber (65 cl) är ett bra pris för en öl som kan delas eller girigt avnjutas en skön kväll. Prova gärna Yetin mot den olagrade eller vänta på någon av de andra lagringarna för att göra en kul provning där ni ser hur olika lagringar påverkat ölet.
Sugen på mer bourbonlagrad imperial stout? Prova i så fall Omnipollo/To Øl Brewmance som vi nyligen skrev om. Något så ovanligt som en imperial stout brygd hos De Proef som fått smaksättning av ett av världens finaste och dyraste honung och som sedan legat 3 månader på bourbonfat. Som alltid med Omnipollo är det elegant och balanserat men Tore och Tobias på To Øl har nog kunnat kollaborera fram lite mer galenskap. Köp 1-3 flaskor och låt åtminstone en eller två ligga till sig lite för att se om ölet utvecklas mer, vilket jag har aningar om att det bör göra – smakerna är redan nu bra men kan nog gifta sig lite till med några månader i källaren.
Orkar vi fortsätta med imperial stouts? Har vi något val, jag tror inte det – för vi har både Oskar Blues Ten Fidy och Stronzo Swagger Juze kvar i T5. Ten Fidy tror jag inte behöver någon större presentation då det är en öl som funnits i Sverige sedan jag började dricka god öl. Men det är en 10.%% imperial stout som jag alltid finner så underbart fint balanserad mellan smakrik och stark men ändå mjuk och len, något jag kan finna i fler liknande öl som haft havre i sig. 50 kronor för en burk är ett väldigt bra pris och jag vill verkligen se hur den lagras, den 2 år gamla Ten Fidy vi drack på Oskar Blues härom hösten var helt sagolikt fin – så köp ett par och se. Swagger Juze, även den brygd på De Proef är en espresso rye stout på 8% och om Stronzo förut hade problem med att träffa rätt så har de nu fått bättre koll och lyckats få mer balans på ölen, fått ned den tidigare för tydliga sötman och här har man en smakmässigt helt okey varierad smak som inte är alltför dyr. Helt klart värd att prova, för Stronzo kommer nog att ta mer och mer plats framöver.
Äntligen vänder vi blad och släpper allt vad stouts heter. Sist ut bland nyheterna är två amerikaner från Stone – Double Bastard 2012 och Vertical Epic 12.12.12 – den sista i Stones vertikalserie. Hur firar de slutet? Jo med kryddor såklart; kanel, ingefära, allkrydda, apelsinskal och nypon är bara lite av allt som gett ölet dess speciell smak. Låter det som en saison, jovisst, men där har vi fel – istället är det en mörk belgisk dubbel varpå smaker av mörk malt, mörk fruktighet och choklad balanserar kryddorna – smågalet men faktiskt bra. Såklart är det bara att köpa för att äntligen kunna köra en ordentligt vertikalprovning. Bättre ligger vi till med Double Bastard som fortsätter att komma även efter i år. En av världens bästa american strong ales som med 11.2% bränner till i munnen med en rejäl beska, en sjö av bär och stora smaker som kräver sin öldrickare. Låt den ligga i alla fall ett år om du vill ha en kletig och besk värmekälla en regnig afton. Cirka 90 riksdaler är också ett helt överkomligt pris för en öl som alltid levererar.
Störtebeker Provsmakarlåda
Roggen-Weizen
Manker: Lite tyngre, aningen likörliknande weizen. Potent vetemalt med sötma, krydda och alkohol. Smaken är lättare och inte lika alkoholig även fast ölet är så lätt, ska inte finnas. Maltigare. (OK).
M2: Doftar maltkryddat liggunderlag, brödgt. Har en fin sötma med tydliga inslag av råglimpa. (Bra).
Bernstein-Weizen
Manker: Aningen smörigt, viss fruktighet. Småtrist. Inslag av vete och sötma men inte alltför markant, lite snäll. (OK+).
M2: Doftar lösgodis med en släng av skumbanan. Smaken är metallisk, söt och mjuk utan direkt påtagliga smaker. (OK+).
Pilsener
Manker: Typisk pilsner. Lite smör, lite strån, lite ljus citrus. Ren smak som tar krafttag och växer på, finns någon bismak som ger lite jobbig och felaktig syra. (OK).
M2: Doftar använd disktrasa, skum doft. Smakar desto friskare, torr smak med halmtoner. (OK).
Keller-bier
Manker: Har den skönt smaklösa kellerbierartade smaken. Smakar inte så värst mycket men gillar man keller bier så har den instängt ljust maltförråd, aningen mjukt kärnat grädde och gräs. (OK(+)).
M2: Gräsig och torr både till doft och smak. (OK+).
Schwartzbier
Manker: En gräddigare schwarz med sirapssötma som känns för sockrad, kola. Blir för mycket av det söta, bokstavligen. (Ok).
M2: Rostad malt och kakelbord. Tydlig maltkaraktär i smaken, men åter lite enkel, men gott. (Bra).
Hanse-Porter
Manker: Sockrad ren och lite spännande smak som igen blir för söt i längden. Smakar sockrad karamell. (OK+).
M2: Färdigjäst sirapslimpa till doften medan smaken är söt och trevlig, som en maltkakebakande girl next door. (Bra+).
Amager Greed
Manker: Mycket smak i en rätt simpel pilsner, lite mer humelstuk. Ren och god, men speciell och står väl inte direkt ut som den bästa i serien? (Ok+/Bra-).
M2: Doften är rakt på med humlekottar och citron utan komplexitet, smaken är fräsch har inslag av gurka och en mild beska, nice. (Bra).
Amager Sloth
Manker: Humleklös med mycket tropik med växande beska. Ren, lite citrus och riv. Bra apa och kul att man lyckades så bra med så få ingredienser. (Bra+/Bättre).
M2: Äntligen (jämfört med ovan) får man lite humlekick, massa humle till och med. Beskan är tydlig och in i granskogen och slicka på tall och humlig gräsighet. (Bättre).
Innis & Gunn Irish Cask
Manker: Söt och kolakletig vilket man vant sig med i I&G’s öl men väldigt fin whiskytouch som kryddar på med lite lätt rök, trä och ett alkoholsting vilket för en gångs skull går väldigt bra mot sötman och smaken i I&G. Förvånansvärt bra. (Bra).
M2: Mjuk fin doft med förnimmelse av whisky, sirap och sträv kola i smaken, gillar eftersmaken. (Bättre).
Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA
Manker: Örtig, grönsaker. För ren och annonym humle i doften. Smaken har lite mer karaktär men humlen är för snäll och det händer aldrig riktigt något. (Bra-).
M2: Dofta i ett örtigare vindsförråd och släng in lite gamla kuddar, smaken är okey och inte alls åt DPIPA-hållet. (OK+).
Oskar Blues Deviant Dale’s
Manker & M2: Bland det bästa du kan dricka i humleväg just nu – och på burk! (Bättre+).
Stone Double Bastard Ale 2012
Manker: Likörhetta och som ett typexempel på en bra american strong ale med massa röda bär, kletig humle och bra tryck. Gräddig men med bra beska och långlivad smak och doft. (Bättre (+)).
M2: Här slåss malten mot humlen och båda vill gå på knockout mot varandra, smaken domineras av malt och frina gran/tall-smaker med kompakt humlekladd. (Bättre).
Stone Vertical Epic 12.12.12
Manker: Enbär? Jasmin? Kryddfest. Blommigt mot en mörk maltbas av mörk choklad som balanserar upp de flörtande blommiga inslagen. Är välbalanserad för att vara så, så, så annorlunda. För tankarna till julkakor, julbröd och vört – fast örtigare. (Bättre).
M2: Är det jul eller pumpafestival igen? Det är kryddor och massa nejlika. (Bra+).
Brooklyn Black Chocolate Stout
Manker & M2: Lika bra som alltid. Massa choklad, kaffe och bra balans. Enkel men ändå potent med smaker som är rakt på sak. Balanserad vanilj och bourbontoner. Köp, spar och ha kvar! (Bättre).
Stronzo Swagger Juze
Manker & M2: Kryddig mörk imperial stout med en len känsla i munnen som fylls med fruktiga, runda inslag. Riktigt bra och ett mörker som hin håle vore imponerad av. Stronzo fortsätter att hitta mer och mer rätt med sina imperial stouts. (Bättre(+)).
Omnipollo/To Øl Brewmance
Manker & M2: Långt namn = bra öl, jajjamen? (Bättre).
Great Divide Oak Aged Yeti Imperial Stout
Manker: Imperial stout som hällts ut över nyslipade träsplankor vilket bidrar med pepprighet vilket passar utmärkt med smaken av choklad. och fyllig malt. Lång smak som sitter kvar riktigt bra. (Bättre+).
M2: Rakt på sak med så mycket vanilj, kaffe, träskivor och eksmak att det blir över flera gånger om. Grymt! (Bäst).
North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged Stout
Manker: Mycket bourbon, lite för mycket för att drickas i mer än små cognacskupor. Vanilj, choklad, plommon, mörker. Beror på om du gillar den typen av öl. Kan bränna till lite. (Bra+/Bättre).
M2: Som att gå in i en härlig alpstuga med kraftig smak med hur mycket choklad och malt som helst, väldigt tydlig bourbon. (Bäst).
2013-03-01, små partier, tillfälligt vår
T5 11612 Stone Vertical Epic 12.12.12 2012 USA 650 97,40 2160
T5 11662 Stone Double Bastard Ale 2012 USA 650 89,60 2160
T5 11707 Oak Aged Yeti Imperial Stout USA 650 95,10 3228
T5 11600 North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged Stout USA 500 178,80kr 1344
T5 11045 Oskar Blues Ten Fidy USA 355 49,80 4800
T5 11047 Oskar Blues Deviant Dale’s USA 473 54,90 7200
T5 11057 Stronzo Swagger Juze Danmark 330 46,90 6000
T5 11068 Amager Greed Danmark 500 47,80 4008
T5 11069 Amager Sloth Danmark 500 44,90 10080
T5 11071 Störtebeker Provsmakarlåda (Benstein-Weizen, Hanse-Porter, Keller-bier, Pilsener, Roggen-Weizen, Schwartzbier) Tyskland 3000 135,60 6000
T5 11641 Innis & Gunn Irish Cask Storbritannien 330 24,90 40000
T5 11655 Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA Sverige 250 27,20 8640
T5 11700 Omnipollo/To Øl Brewmance Belgien 375 109,00 3240
T5 11702 Brooklyn Black Chocolate Stout USA 355 22,90 22320
T6 11053 Uinta Baba Black Lager USA 355 27,90 1008
T6 11075 Brewdog Abstrakt 12 Storbritannien 375 129,00 1500
T7 11070 Det Lille Bryggeri 300 Danmark 330 77,00
T7 11072 Stronzo Fruit Cake Danmark 330 69,90 840
T7 11073 Deus Brut des Flandres 2012 Belgien 750 219,00
T7 11074 Cuvée De Ranke Belgien 750 73,00
T7 11513 Bötet Barley Wine 2010 Sverige 250 36,70 2160
T7 11076 La Trappe Quadrupel Oak Aged Batch 12 Holland 375 116,50 300
T7 11079 Mohawk Double Rocket Sverige 375 99,10 720
Vad betyder T-indelningarna
B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker
2 Responses to “Analys inför Systembolagets släpp 1 mars: T5 är en skattkista även i mars”
Trackbacks/Pingbacks
[…] Igår skrev vi som jag hoppas att ni såg om ölen som släpps på fredag i Systembolagets T5-modul. Men vad är lite öl i T5 om inte annorlunda än de öl som släpps i T6 och T7-modulerna, med andra ord de lite exklusivare butikerna som enbart invånare i Stockholm, Göteborg och Malmö får en chans på. Lite förlegat, men tyvärr sanningen vi lever i. […]
[…] ni inte det minsta intresserade av just Westvleteren 12 så kanske något av ölen i morgondagens T5 eller T6-T7 släpp passar er […]