Categorized | Ölrecensioner

Nog med belgo, nu kör vi påskhumle! – S:t Eriks Easter Double IPA

Jahapp, dryga sju sekunder senare och så var Westvleteren 12 slutsåld, borta och ett kärt minne man inte fick uppleva på annat sätt än såhär, typ. Eller så passar man på att dricka den på krogen eller köpa när man är utomlands, både i Belgien och Holland kan man finna den lite var som. Nu tar vi nya tag och vänder oss istället till den gröna humlen och påskens land.

Humle är kärlek och kärlek är humle; någonstans däremellan finner man bland annat den svenska bryggdrottningen Jessica Heidrich och hennes senaste skapelse – S:t Eriks Easter Double IPA. Mycket riktigt – en dubbel IPA på självaste påsken, vem hade kunnat tro det för 30 år sedan? Jessica har aldrig hymlat med att hon gärna låter humlen ha en framträdande roll i sina öl men det är sällan det har blivit obalanserat eller att humlen har fått allt utrymme, något som gjort att de humliga ölen i jämförelse med många amerikanska motsvarigheter framstått som lite veka. Å andra sidan är det också där jag tycker att S:t Eriks har hittat en bra mellanväg där man riktar sig till alla – nyblivna öldrickare liksom de som varit med ett tag och som gärna får ännu mer humletryck i sina öl. Men som framgår av etiketten; “En lyckad DIPA är lömsk och alldeles för god för vad som egentligen är nyttigt med så hög alkoholhalt.” Ölet har endast humlats med Centennialhumle medan balansen skapas av en maltbas bestående av Pilsnermalt, två olika sorters karamellmalt och Carapils.

Ölet släpps tillsammans med övriga påsköl nu på måndag och kommer att kosta 20,90 för 33 cl (artikelnummer 1331).

 

S:t Eriks Easter Double IPA

 

IMG_20130301_213143Utseende: En härtligt disig varm, något mörkare orangefärgad vätska med vitt kompakt skum med krämig topp och minimala till mellanstora bubblor.
Doft: Ren humlearom med centennialhumlens herbala inslag av rågkryddigt riv, granstruntar och humlekåda. Det är en välklädd rå buse med friska citrus- och grapetoner som fladdrar omkring med våriga frukttoner. Första gången jag doftade på ölet tyckte jag att det var lite annonymt, men nu i ett bättre glas doftar det som en DIPA från nordvästra USA, med andra ord mer åt det jordiga och kryddiga hållet.
Smak: Mellanstor munkänsla med bra kolsyra. Oväntat mycket karaktär från jästen och det är bra med jästfällning vilket för med sig skumbanan och lite extra fyllighet. Till bords bjuds också fruktigheten av persikohalvor, aprikoskräm och grapejuice. Grönhumle och tall för tillbaka bråkpellen till eftersmaken som ebbar ut med en tydlig efterbeska som inte är grapeartat torr och hård, men som ändå sätter spår. Var inte förvånad om du känner rester av jästen och skumbanan.

Betyg? – Bra+/Bättre. Det här ölet växte otroligt för mig sedan jag först provade en liten provsmak på Systembolaget. Här ser vi vad möjligheten att ta stora klunkar och att kunna svälja ölet istället för att förpassa det till en spottkopp gör för helheten. Fylligheten, den större kroppen och sköna eftersmaken från jästen var som borta innan, men är det som verkligen gör att ölet sticker ut nu. Förvänta dig bara inte en hel och ren DIPA för här får du lite extra på köpet.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply