Det finns många legender och många historier kring bryggeriet i våra hjärtan, Cantillon. Det kan ju känns som ganska normalt när det är ett så pass anrikt och gammalt bryggeri men historierna övergår ibland till verklighet, ibland även vice versa. Denna historia är en av de berättelser som får våra ölhjärtan att ta ett skutt och våra stora munnar att tystna, och visar på att legender ibland kan vara verklighet.
Det var en tämligen vanlig dag i augusti, en tisdag närmare bestämt, vi hade samlat delar av MankerBeer för att en god vän från Amerika var på denna sidan pölen. Vi åt god mat, hade trevliga samtal om öl, livet och allt annat. Vi provade fantastiska öl från USA som Manker nog kommer berätta närmare om vid andra tillfällen. Efter vår trevliga middag, var det Akkurat som stod på vår agenda, när vi väl är där placerar vi oss längs bardisken. Vi ser att Stene, Akkurats ägare står bakom kranarna och jobbar, vi hälsar så som man sig bör. Vi surrar på om en massa olika saker och under tiden dricker några av oss den fantastiska handpumpade Skebon med fläder (Sambucus Superbia), en trevlig kväll helt enkelt.
Nu är det händelsevis så att vår kära amerikanska vän är hel torsk på hjortron vilket gör att valet av öl från källaren var självklar, Cantillon Soleil De Minuit. Käre tid vad den ölen har utvecklats till det bättre. De tidigare något fenoliska smakerna av plast och eller gröna hjortron var helt borta, ölet hade börjat få den fantastiska smaken av lagrad lambic samtidigt som frukten hade fått en skjuts fram av bland annat kolsyra men även av tidens tand. Vi var alla i konsensus gällande ölet i våra glas, det här har en extrem potential, och med tanke på historierna vi hört angående första batchen Soleil från 1999 så hoppas vi på att den kan åtminstone få en närliggande smaksensation inom ett par år. Klart redan nu är att alla tvivlare bör ta sig till Akkurat för att åter testa en flaska, för det här är en helt annan öl än tidigare.
Vi fortsätter att dricka goda öl och prata om livet i allmänhet, samt hjortron och hur vår ena amerikanska vän förklarar att hon aldrig riktigt har provat hjortron. Stene går i väg ett tag medan vi provar den läskande Nynäshamns Mellanskär Melon & Gurka vilket är ett otippat lyckat experiment. Till slut kommer Stene tillbaka, med ett leende som säger allt och ingenting, han log från öra till öra. Med sig hade han en gammal omärkt flaska. Han öppnar och häller upp ger alla ett varsitt glas av den ölen som kanske, eller nej, definitivt är den mest svårfunna Cantillonölen på planeten jorden. Vad han häller upp till oss är Soleil Batch 1, 1999. Vi var hänförda, när man väl fick stoppa näsan i glaset fanns där så extremt mycket frukt. Hjortron, verkligen så otroligt mycket hjortron. Men även andra konstiga frukter som jag inte förstod hur de kan finnas i glaset, passionsfrukt, papaya och ananas. Även när ens egen näsa inte var i glaset så kunde man få puffar av doften bara någon rörde flaskan eller rörde på sitt glas. Det var ett magiskt ögonblick. Ölet är en dröm att få prova för alla lambicfantaster och framförallt för de som verkligen gillar den nya batchen men drömt om att få prova den tidigare. Jämfört med den nya så hade 1999 inte bara en enorm komplexitet med frukt och bär utan djuper i aromen och kraften i både smak och doft vilket man inte kunde tro att en fruktlambic skulle ha efter 15 år i en källare.
Tyvärr måste vi berätta att denna öl inte finns att beställa på Akkurat utan Stene hittade någon flaska när han städade i källaren, och av någon anledning som vi är så oerhört tacksamma för, öppnade han den med oss.
Stene berättar historier om hur de tidigare hade så mycket Soleil 1999 att de till och med gjorde Moules De Soleil (musslor gjorda med Soleil 1999) de hade så mycket att de inte visste vad de skulle göra med all öl. Det var ju så att efterfrågan på lambic har ju varit extremt låg till för ungefär 4-5 år sedan, medans Cantillon nu nog är ett av de mest eftertraktade bryggerierna.
Vi vill även ge ett till offentligt tack till dig Stene Isaksson. Inte bara för att du öppnade en en flaska, men ett stort tack för det med. Men utan dig hade så mycket som vi älskar gått förlorat genom de svåra åren! Tack! Du är en ölhjälte! Eller det är nog mer Akkurat att säga öllegend!
Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.
