OmniMankerBeer Week: Mannen bakom designen, Karl Grandin

Foto: Gustav Karlsson Frost

Foto: Gustav Karlsson Frost

Om ni läste det första inlägget med Henok Fentie inför det att Omnipollos Hatt öppnar på lördag så vet ni att det nu är snart 5 år sedan Henok träffade en viss Karl Grandin. Redan innan Omnipollo slog igenom på den svenska ölscenen så kände vissa igen namnet Karl Grandin. Som en av de som startade det välkända klädmärket Cheap Monday och med olika former av konstutställningar och samarbeten vet folk inom allt från mode till öl och konst vem han är.

Karl har genom åren vi lärt känna Omnipollo också satt en väldigt tydlig stilistisk stämpel på Omnipollo. En stämpel vilket enligt mig har gjort att Omnipollo har gått ifrån att bara vara ett bryggeri till att bli något mer. Bara faktumet att man gjorde en öl ihop med De Molen för Karls Omnipollorelaterade utställning (läs mer nedan) i Amsterdam säger rätt mycket.

Men vem är Karl egentligen och hur mycket Omnipollo är Karl och Karl Omnipollo? Vem bättre att fråga än Karl själv? Vi låter Karl berätta om sin bakgrund, sin del i Omnipollo och hur Omnipollos grafiska profil har vuxit fram.

 

MankerBeer (MB:) Allt sedan Leon kom har du varit en lika omnämnd part av Omnipollo som Henok, men ofta tonas din designerbakgrund ned – hur blev du den Karl Grandin Omnipollo nu har?
Karl Grandin (KG): Jag växte upp bredvid ett berg strax utanför Stockholm och uppmuntrades att rita och hamra på skrivmaskin. Jag hade en enorm aptit på serier och att sätta ögonen i bilder av Robert Crumb och Jack Kirby förtrollande mig. I tonåren började jag arbeta med musiktidningen Pop som startats några år tidigare av bland andra Lars Sundh och Stefania Malmsten. Jag träffade också en tecknare som heter Björn Atldax och vi var båda besatta av bilder och form men ointresserade av reklamvärlden. Tillsammans bildade vi gruppen Vår, en experimentverkstad för att hitta nya lekfulla sätt att arbeta som passade oss.
Några år senare stötte vi på ett gäng som drev en liten jeansbutik på Lilla Essingen och efter olika projekt och nära-döden-upplevelser tillsammans startade vi klädmärket Cheap Monday. Där försökte vi skapa ett eget, annorlunda uttryck kring kläderna, i mönster, tryck och hela den bildvärld vi målade upp kring märket.
När jag träffade Henok – på inrådan av en gemensam vän som berättade om Henoks öldrömmar – var jag i en period där jag verkligen ville arbeta enkelt och direkt, utan någon stor organisation och drivet av experimentlust och fantasi. Och det har vi fortsatt med.

MB: Hur går det till när en ny label ska tas fram för en ny öl? Hur mycket ligger på dig och hur mycket ligger på Henok, eller är det en fortlöpande process?
KG: Det är vare sig så att bilden är en illustration av innehållet i flaskan eller att brygden är utformad för att passa en design. Istället arbetar vi sida vid sida, pratar om idéer parallellt och influeras av varandras tankar. Det händer att ett koncept genomsyrar både öl, form och namn – som med Yellow Belly och Gone — men oftast rör vi oss mer svävande och mindre direkt än så. Förhoppningsvis kommer många av våra idéer framstå på nya sätt i förhållande till varandra.

corporate_animal_fieldMB: Hur skulle du placera designspråket du använder för Omnipollo i förhållande till annat du gör eller har gjort? Går det att skilja på Omnipollo-Karl och Karl Grandin?
KG: Det är i grunden detsamma för allt jag gör. Jag arbetar med teman och uttryck som intresserar mig och många av mina tankar och drömmar hamnar i skissböcker. Det är ur dem som jag hämtar idéer och koncept till allt jag gör, oavsett om det är för en målning, en bar, ett uppdrag eller en etikett.
Det finns en fin barnbok där författaren skrivit en historia till en rad bilder av konstnären Henri Rousseau, bilder som egentligen inte alls hänger samman i en berättelse. På samma vis höger mina bilder inte alls ihop men i efterhand hittar jag ständigt trådar och kopplingar mellan dem.

MB: Ölvärlden har fått fler och fler “designkändisar”, främst tänker jag på Keith Shore (Mikkeller), du själv, Lee Verzosa (Stillwater) och Colin Healey (Prairie). Finns det någon anledning till detta? Är det viktigare att sticka ut mer med utseendet på ölen eller är det bara att öl faktiskt ses mer som ett hantverk?
KG: Precis som att bryggare får alltmer uppmärksamhet i och med att vad de gör upplevs som mer spännande så växer intresset också för andra som är aktiva i kulturen. Hittills är det inte många som tagit utformningen på allvar och försökt göra något eget. Att sticka ut är i sig inte särskilt intressant men att faktiskt uttrycka sig själv eller att kika utanför det uppenbara och skapa något helt nytt kan vara trollbindande. Vi är precis i början av någonting ännu och jag väntar på att få se massor av nya uttryck.

MB: Vem tar du mest inspiration av i ditt eget arbete?
KG: Fullmånen.

PotlatchMB: Hur var det att arbeta med Colin inför Potlatch? Det är lite intressant att två designers samarbetar samtidigt som man gör en öl ihop.
KG: Vi kände inte varandra särskilt väl men det fanns redan då en känsla av koppling mellan mig och Colin, precis som med Keith Shore (Mikkeller), Jean Broillet (Tired Hands), Kasper Ledet (To Øl) och andra som arbetar för att göra något annorlunda med utformningen av öl. Min idé med Potlatch-bilden var att bygga den på ett sätt som gjorde det möjligt att arbeta fritt på var sitt håll och samtidigt få det att hänga ihop i en enhet. Ölen heter Potlatch, efter en högtid som bland annat firas av den nordamerikanska Kwakwaka’wakw-befolkningen, och bilden är en form av totempåle. Egentligen är det en sorts exquisite corpse, eller vik-teckning, där den ena bilden påverkar nästa. Colin är från den amerikanska södern och våra olika associationer till ölen, namnet, projektet och så vidare var väldigt olika. Potlatch bryggdes med samma recept men i två olika versioner, en hos oss och en hos Prairie, och vi gjorde också var sin färgställning av omslagspappret, den ena tryckt i USA och en andra i Europa. Samtidigt tror jag att framtida samarbeten kan komma att ta sig helt andra uttryck, inte minst på grund av de erfarenheter vi fått av att arbeta några korta, intensiva år med var sitt ölmärke och hur hela scenen utvecklas.

MB: Om du fick välja vem du ville, levande eller död – vem hade du helst gjort en label med till nästa Omnipolloöl?
KG: Tre personer jag skulle velat ha chansen att träffa och arbeta med, av tre olika anledningar, är Lena Svedberg, Hieronymus Bosch och Robert Storm Petersen.

MB: Vad är egentligen roligast med Omnipollo?
KG: Det är att vi arbetar fritt, utan ett givet slutmål, men också fritt på det sätt att vi inte känner oss fast i en form. Att skapa utan att följa ett utstakad bana gör att Omnipollo alltid är i förändring och ingen dag riktig sig lik.

MB: En bok, en krog, flera öl, mjöd och så en utställning i Amsterdam. Det känns som att det finns en röd tråd genom allt ni gör, men samtidigt, vad är Omnipollo egentligen? Är det ett bryggeri med en egen bar och en bok om bryggning eller är det något ni inte riktigt definierat vad det kan bli?
KG: Omnipollo var redan från första dagen något med enorm reslust men utan bestämd destination. Att slippa gränser och definitioner är befriande.

MB: Omni-artworkGår det att kombinera öl till konst istället för konst till öl? Lite som med Karl Framboise, att ta fram ett par öl till en viss utställning eller ett verk eller blir det för skitnödigt?
KG: Om drycker i årtusenden kunnat ha så pass centrala roller i ceremonier, mässor och ritualer, så varför inte i en utställning? I The OmnipolloKuva Gallery i Amsterdam ville jag arbeta på samma sätt som vi gör med Omnipollo men med ett annat fokus. Att sätta en ensam ölflaska på ett galleri kändes inte motiverat men att istället titta på ölbryggandets alkemi, vrida på den och hitta ett liknande sätt att arbeta med bilderna var väldigt spännande. På utställningen var brygden Karl Framboise en av väldigt många manifestationer av detta, bredvid skulpturer, tryck, tyg, oljelampor och så vidare.

MB: Slutligen då, vad tror du om 2015. Hur kommer året bli?
KG: Det håller på för fullt runt omkring oss!

 

Och fullt upp det har dem. Nu är det bara dagar kvar tills baren öppnar! Näst på tur står deras alltiallopollo Viktor. Han som knep den åtråvärda platsen som praktikant men vars tjänst utvecklats och blivit fast i takt med att Omnipollo fortsatt växa.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “OmniMankerBeer Week: Mannen bakom designen, Karl Grandin”

Trackbacks/Pingbacks

  1. […] fick ni bekanta er med Henok Fentie och Karl Grandin, de båda grundarna av Omnipollo. Länge var det också Henok och Kalle som skötte allt som rörde […]


Leave a Reply