Ni som har hängt med ett tag har flera gånger fått läsa mina tankar om ölen i Systembolagets så kallade lokala sortiment. Öl som främst säljs inom bryggeriets närområde men som också ibland går att beställa genom samma bolags websida. Problemet med många av ölen är att de är infekterade, har brister i receptet eller helt enkelt inte är goda – glömde jag nämna att de olyckligtvis ofta också är rätt dyra.
Ibland får jag banning för den banning jag delar ut till många öl. Vissa tror att jag rentutav njuter av att “såga” öl. Till er vill jag säga att det inte är glamoröst, roande, kul eller för den delen gott att sitta instängd i en källare i flera timmar med 59 öl framför sig. 59 öl som sakteligen bryter ner smaklökarna och som tar värdefull tid av mitt liv.
Jag gillar verkligen öl. Ölvärlden och det community som finns. På samma sätt som att bra öl ska premieras, lyftas fram och hyllas ska öl som – i mitt tycke och baserat på min erfarenhet – inte håller måttet omtalas. Såga är ett hårt ord så vi kan välja att även här kalla det för att lyfta fram dem.
Det här inlägget handlar däremot inte om de lokala ölens brister. Utan snarare om hur Systembolagets rutin för skribentprovningar, men ibland också deras inköpsrutin ser ut. Tyvärr är det få som känner till hur länge en öl ska finnas i lager innan Systembolaget väljer att sätta ut den på hyllor. Likaså hur bryggerier, visserligen frivilligt, stressas att få fram klara produkter till provningar och offerter.
Förut hölls Systembolagsprovningarna rätt långt innan ölsläppen, något som för vin inte spelar så stor roll men för en färsk IPA eller en öl som ligger på slutlagring kan det ha stor betydelse. Något som flera bryggerier vars öl jag har anmärkt smakar lite “ofärdigt” har hört av sig och erbjudit att skicka nya samples att prova, igen ett tecken på den öppenhet och ärlighet som präglar ölvärlden. Nu senast fick jag höra att Systembolagets krav på när ölen som ska vara med på skribentprovningarna ska vara inne inte riktigt möjliggör en färdig slutprodukt.
Systembolaget vill ha ölet i god tid innan en planerad skribentprovning, därtill är det ytterligare några veckor innan ölet ens släpps att köpa/beställa. I praktiken gör det att ett bryggeri kan tvingas göra testbatcher som man sänder in som offerter/provflaskor, eller att man tappar upp en ofärdig produkt och skickar in. För importörer innebär det att man ska ha in flaskor till Systembolaget långt innan de släpps varpå öl som skickas från USA ofta hinner bli 3-5 månader innan ölet väl släpps. Glöm nu inte att många bryggerier i USA ibland sätter så lite som 3-6 månader som “best before date” på ölen, allt för att uppmuntra folk att dricka dem färskt. Med andra ord tror folk att ölen som de ser på hyllorna har gått ut/snart går ut, när de egentligen är 2-3 månader gamla. Allt för Systembolaget egen kontroll, krav, samt för skribentprovningarna.
Nu står ölen i sak kylda innan skribentprovningarna, men sedan står många av dem öppna i värmen i några timmar, vilket inte är perfekt för en öl som redan är framstressad. Det här är något jag märkt då jag har provat flera av ölen vid tidigare tillfällen, på mässor, krogen eller på andra sätt. Ölen kan då ha smakat superbt, men på skribentprovningarna smakar det helt annorlunda.
Jag säger inte att detta på något sätt försvarar många öl som vi provat, de är i många fall fortfarande öl som inte riktigt håller måttet och felsmakerna finns i många fall där även vid senare provningar. Men jag tror tyvärr att själva systemet med hur skribentprovningsöl och offertöl skickas in, hanteras och sedan ska lagerhållas en lång tid innan själva lanseringen kan skada många öl och inte minst den upplevelse skribenter, Systembolagets egen personal och slutligen slutkonsumenter uppfattar ölen.
Samtidigt är det svårt. Vad ska man göra för att förändra systemet? Ja, dels så är ju skribentprovningar i sig inte så himla viktigt i den riktiga världen. Vi har en viktig roll med att nå ut, informera och sprida kunskap om vad som kommer och hur vi uppfattar ölen. Sedan är det upp till var ölfantast att själv bilda sig en uppfattning utifrån deras egna preferenser. Problemet som blir kvar är att bryggerier och importörer även fortsättningsvis kommer att behöva sända in små offertprover som i många fall kan skilja sig, på gott eller ont från slutprodukten. Eller att de måste sända in offerter över kommande öl, men där proverna inte riktigt är så bra som de önskat.
Grundproblemet är det monopol vi har och där en lansering på Systembolaget för många är så värdefull att de tvingas att kapitulera för de rutiner som finns. Ta bara Poppels vars framgångar på Systembolagen runtom i landet har möjliggjort deras expansion, ökade produktion och nu också den flytt de gör. Ta ett bryggeri så som Dugges som efter att ha kämpat sig igenom ett par svåra år nu äntligen har flertalet bra öl i fasta och tillfälliga släpp. Eller varför inte Omnipollo där den fasta lanseringen av Leon öppnade upp nya möjligheter och en viss trygghet.
Nu pratar vi dessutom bara om etablerade aktörer. Tänk då hur det är för de små bryggerierna runt om i landet som bara drömmer om att få in ett öl på en exklusiv lansering. För dem är det lokala sortimentet den första och i längden tyvärr kanske enda möjligheten de har att nå ut med sin öl, förutom till krogar vilket i sin tur innebär ökade kostnader och spenderad tid.
Lösningen? Tyvärr har jag ingen bra lösning då någon form av kvalitetstest bör göras och likaså en viss lagring för att garantera tillgången till ölen. Därmed måste ölen ibland skickas in långt före det att släppen väl är, eller att man skickar in testprover som folk kanske olyckligt sågar utan att ölet för den delen är klart. Kanske är lösningen att återigen se över alternativa vägar för bryggerier att nå ut med sin öl, att se över hur man kan modifiera monopolet så att små aktörer uppmuntras snarare än missgynnas. Men utan att man äventyrar de krav om fri konkurens som sätts genom EU.
Fram tills dess ska jag själv försöka vara tydligare med hur jag ser på ölen vi provar i fråga om färskhet. Är de för färska och inte klara, såsom vissa svenska försök på en belgisk ale kan vara, eller är IPA’n vi provar tyvärr inte längre purfärsk. Är Imperial Stouten fortfarande i stadiet att den borde fått stå i lagertank någon månad eller är surölet på tok för nytappat så alla bakterier inte hunnit göra sitt?
4 Responses to “Manker Lackar – Eller, “Systembolaget och ofärdiga provningsöl””
Trackbacks/Pingbacks
[…] skrev jag däremot en Manker Lackar på temat och då med fokus på Systembolagets rutiner för hanteringen och kraven på när och hur […]
[…] vi fortsätter spåret jag var inne på tidigare med att ge vissa lokala öl från Systembolagets lokala sortiment en andra chans så kan vi fortsätta med ännu en öl från Åre Bryggcompagni. Nyligen gav jag […]
[…] tillskotten i deras sortiment. Jag vill återigen slå ett slag för min lackning som handlar om hur ölen hanteras innan de når de provningar där vi får prova igenom nyheterna. Alla ölen är troligen inte […]
[…] jag köpt och provat kort därpå har varit otroligt mycket bättre och helt saknat felen. Därav den här artikeln ni kan läsa innan ni fortsätter nedåt. Vidare fick jag höra att den här månadens […]