MankerBeer Meets: In de Verzekering tegen de Grote Dorst

20150621_115234Om du råkar befinna dig i Belgien en söndag, tycka om öl och har 3 timmar över och vill besöka världens 3’e högst rankade ölplats (enligt Ratebeer 2015-06-04). Då råder vi dig att ta dig till byn Lennik en halvtimme utanför Bryssel. Här finns bland annat De Heeren som jag tidigare skrivit tidigare. Men om man tar sig ut ännu lite längre, till den ännu lite mindre orten Eizeringen så finns det i ett litet villakvarter ett litet ställe vid namn de Verzekering tegen de Grote Dorst, eller kort Grote Dorst eller bara Dorst som vissa kallar det.

Vad namnet betyder kan man som svensk nästan utläsa direkt, Verzekering betyder försäkring, tegen betyder mot och grote dorst betyder stor törst. Med andra ord är namnet försäkring mot stor törst på svenska. Av en slump råkade både jag själv men även Manker och Fredrik från Surisarna att besöka stället bara någon vecka emellan, så här får ni lite av ett gemensamt resereportage.

I den förvånansvärt lilla lokalen finns det en liten bar som bara håller öppet på söndagar mellan 10-13.30 och vid speciella kyrkliga högtider. Lokalen ligger precis intill St Ursulakyrkan och öppettiderna är i anslutning till söndagens gudstjänst. Detta lilla ölkafé mitt i Pajottenland har ett fantastiskt sortiment av främst lambic och vintagelambic men även en del riktigt trevliga öl från De Struisse Brouwers.

20150621_125704Det gamla caféet är över 70 år gammalt och drevs i över 50 år av en gammal kvinna vid namn Marguerite. 1999 orkade hon inte längre driva stället som kring julen skulle stängas ned. Då kom bröderna Kurt och Yvees Panneels in i bilden och tog över stället. Två år senare började man renovera stället, ett arbete som kom att pågå ända fram till 2005 då man åter öppnade, såklart med bibehållet arv i fråga om öppettider, men även med byggnaden och för byn. På vardagarna har bröderna vanliga jobb och bor inte ens i byn utan för dem är det här ett sätt att hålla i liv en vacker tradition och något de värnar om.

När man kommer in undrar man nästan var man hamnat, det verkligen syns att historia är väldigt viktigt för dem. Du kommer rakt in i en art deco-bar från 50-talet med väggarna beprydda av gamla hjälmar andra ssouvenirer från andra världskriget. Amerikanerna som jag delar bord med reagerar på ett hjärnkors på väggen och vi andra runt samma bord drar lite på smilbanden.
Runt om i lokalen gör sig även ölet sig påmind, för det hänger humlerankor och malt lite här och var. Inte direkt snyggt utsmyckat utan mer medvetet slafsigt.


Det är alltså en mycket mysig
och trevlig lokal även om det är lite trångt ibland. Bli inte förvånad om det mitt under besöket dyker in en pensionärsförening eller ett helt cykellag (cykling är landets nationalsport). Detta gör att det kan vara bra att komma i tid för att få ett bord då den stackars personalen senare kommer att få det svårt att röra sig runt i lokalen. Det kan också ta lite tid att få in din öl, inte på grund utav ohövlig barpersonal utan för att alla tar det i sin egen takt. Något som skänker ett lugn över stället och som man gärna och snabbt faller in i, perfekt på en småvarm semesterdag.

Jag öppnar med två glas från fatlistan, både Jonge lambic från Tilquin och en från Girardin innan jag öppnar den minst sagt imponerande flasklistan. Herrejösses vilken lista! Mycket har varit urplockat på grund utav lassen med amerikaner som hittar sin väg ut till den lilla byn och som snabbt plockar på sig sådant som de uppfattar vara värt hype’en, men det finns gott om klassisk god geuze eller Yvees egen favorit – helt vanlig lambic.

Jag som åker ensam hittar snabbt en 375ml flaska som jag verkligen vill prova och helt plötsligt står jag där med en 3 Fonteinen Oude Kriek från 2006. På den tiden gjorde man vanliga krieken med körsbär från Schaarbeekse och det ger en färg utom denna värld! Smaken är densamma, helt fantastisk. Att den kostade mig under hundralappen är för mig fortfarande en gåta. Denna plats är fantastisk!

3 font OK 2006Efter några minuter sätter sig ett bekant ansikte ner och hälsar, det är Uli eller Ulrich Kremer som han heter på riktigt. För er som inte känner till Uli så är det en tysk lambic blender som blandar lambic under namnet h.ertie. Vi delar en Cantillon Mamouche från 2011 och avslutar förmiddagen med en Lou Pepe Kriek från 2009. Hela kalaset gick på ca 300 kronor. Ja det är svårslaget! Förutom de här ölen hittar du gammal Eylenbosch och lambic från nu nedstängda bryggerier. Inte för speciellt, inte för dyrt utan just lagom för en riktigt intressant dag ute på vischan.

Vi (Manker och Fredrik) hade även turen att ihop med våran amerikanska vän och resesällskap kunna sitta någon timme efter stängning med Yvees och diskutera lambicens framtid, vikten av att veta vad man dricker och hans vänskap med Chris Lively. Chris som har Ebenezer’s Pub i Maine, USA arrangerar vartannat Night of Great Thirst, den amerikanska motsvarigheten till Nacht van de Grote Dorst  som Yvees och Kurt har. Chris minifestival går i år av stapeln den 22a augusti och kommer att bli grym!

Det var också kul att höra Yvees berätta om de små nyanserna mellan olika lambic och hur han genom att åka runt till olika bryggerier och blenders får prova på lambicerna som sedan väljs ut till att bli en geuze eller för att se vilka som ska butteljeras när. Han brukar ta med sin son, ung nog för att inte få dricka öl i Sverige, men gammal nog för att i Belgien kunna få prova på små smakprover för att själv lära sig känna de olika karaktärerna på en lambic. Intressant och ännu ett bevis på den levande kulturen och traditionen som ligger hos den här typen av öl.

Just nu har man dock semesterstängt och öppnar igen den 2 augusti. Vi rekommenderar er verkligen att viga en söndagsförmiddag där om ni har möjlighet och tid, för detta var verkligen något speciellt. Enda kruxet kan vara att ta sig dit och sedan därifrån men det går både att ta en taxi från Bryssel (dyrt!) eller att ta en av två tåg till stationerna en 15-30 minuters promenad därifrån, eller för den delen att betala 2 euro för att ta bussen dit och sedan tillbaka till stan, vilket å andra sidan tar rätt lång tid. När Manker och Surisarna var där tog de bussen halvvägs in mot stan och sedan en billig och snabb resa med Uber resten av vägen.

Balder

Balder - Beer Writer & Head of Bacon Wonders. Balder, aka pappa, har ett enormt intresse för allt som handlar om öl; Laga mat till, och med öl, brygga egen öl, byta öl, dricka öl, prata om öl, resa för att dricka öl och vad ni än kan tänka er. Vår man i Malmö med omnejd.

More Posts - Website

Follow Me:
YouTube

Leave a Reply