Om de senaste två åren har varit grogrunden för flera nano- och mikrobryggerier så verkar bara de senaste två åren ha varit detsamma för fler och fler så kallade ölkrogar. Idag har vi fler ölkrogar än på väldigt länge. Bristen som jag hoppas att ni direkt har sett är att jag bara använder begreppet ölkrog utan att ens definiera det; för vad är en ölkrog? Är en ölkrog ett ställe som serverar öl, bara serverar en viss typ av öl, serverar både öl från mikrobryggerier och massproducerande drakar eller är det kanske att de har en viss filosofi eller åtminstone ett tänk om varför de har “bättre” öl på menyn?

Det är lätt att bli snobbig när man försöker dra den här typen av gränser och jag tror inte att det finns något rätt eller fel. För oavsett vilken definition man väljer eller formulerar så är det krogar som hamnar utanför som andra skulle ha med, eller krogar som innefattas som andra aldrig skulle tänka på att ha med.

Kanske är det istället syftet som är den ledande punkten? För på samma sätt som syftet har en viktig roll i gränsdragningen mellan om ett bryggeri är craft eller crafty vilket gjort att fler av de volymmässigt sett makrobryggande mikrobryggerierna i USA kan anses vara crafty, så är realiteten för många krogar att de måste ha lite av båda. Eller kanske var det så att de började sälja makrolager för att ha råd att satsa på bättre öl när så efterfrågan började komma från just deras gäster. Oavsett så är det inte alltid svart på vitt och man måste försöka se helheten. Samtidigt är det idag mer och mer skepticism i ölvärlden i samband med att storbryggerierna försöker komma på sätt att ta sig in på craft beer-scenen och när jag läser inlägg som det här så är det en av anledningarna till jag själv har tappat bort mig i vad jag tycker är en ölkrog eller en krog som serverar säljande öl, men slänger in något enstaka för att stilla ölfantasterna.

Visst är det grymt med en stor mängd flasköl, men på en gastrokrog så är flasköl ofta rätt dyrt och borde man inte känna att man vill vara såpass fristående att man ordnar sig en egen fatanläggning och kan servera en helt annan typ av upplevelse för alla de som kanske vill ha öl till maten? Vissa bättre krogar är långt fram här och både Matbaren/Matsalen, 19 Glas, Restaurang AG, Pubologi (bara för att nämna ett par från Stockholm, övriga landet får ni gärna tipsa om) och liknande har en fokuserad inställning till vad öl också kan ge till maten. Trots att de i första hand har inriktat sig på vinlistorna.

Jag kan välja ett par andra bättre krogar som helt gett upp det här med att erbjuda bra öl till sina gäster, men så vill de inte heller försöka få in i sitt koncept att de är en ölkrog eller ens en restaurang med ett nämnvärt ölutbud. Något som man i inlägget jag länkade till ovan faktiskt gör.

Vad vill jag säga då, varför är jag så jäkla gnällig? Jo, för att jag tycker att det är synd. Samtidigt kan man välja att se det på motsatt sätt – fan, vad häftigt med en restaurang som satsar på öl till maten – om än bara på flaska. Att de har en fatanläggning från någon annan och serverar helt annan typ av öl på fat, det är en bra start och kanske ett nödvändigt ont för att ha balans i kostnaderna. Men vad vill man då vara, egentligen och vad är det man egentligen satsar på? Ska man istället göra som Pubologi och 19 Glas och satsa på färre men mer noggrant utvalda öl? Måste man ha så många “bra” öl som möjligt för att vara en ölkrog, eller är kvalitet mer värt än kvantitet?

Eller är jag bara en gammal bitter gubbfan som gillar att gnälla på små principsaker och att om man säger att man satsar på öl så gör man det hela vägen. Jag själv tror mest på det sista alternativet.

Förra veckan hade den efterlängtade Mikkeller 19 premiär på restaurangen 19 Glas i Stockholm. Ölen är Mikkels motsvarighet till den tidigare 10 där humlesorterna från samtliga “Single Hop”-öl får vara med i ölet (min recension av Mikkeller 10). Humlefördelningen ser ni nedan och jag tror han gjort mer än rätt i att försöka få balans på humlevariationerna och inte bara slänga ned stora mängder av allt, bättre att få karaktär på ölen och försöka få det balanserat. Simcoe, Citra och Amarillo dominerar medan t.ex. de lite annonyma Williamette, Mt. Hood och även mer bitterhumlesorter som t.ex. Nugget får vara mer i skymundan (behövs också mindre då de ska ge bitterhet mer än stora aromer och smaker).

På 19 Glas som är kända för sitt stora vinutbud och sin goda mat så fanns det även för kvällen lite bra förslag till ölen så jag valde ut 3-4 olika smårätter för att prova till ölet. Jag kommer dock att börja med att beskriva ölet och vad jag tyckte om det och sedan gå igenom hur jag tyckte det passade in på de olika rätterna. Peter och kockgänget på 19 Glas brukar sällan erbjuda mat som inte likställs med perfekt njutning  så kan rekomendera ett besök, vin- liksom öldrickare – eller nykterist, bara ni gillar god mat.

Humlefördelning:
Simcoe 17.14%
Citra 15.72%
Amarillo 14.29%
Sorachi Ace 10.71%
Bravo 6.79%
Colombus 6.79%
Cluster 4.64%
Warrior 4.64%
Cascade 3.57%
Centennial 3.57%
Palisade 2.86%
Challenger 1.43%
Galena 1.43%
Magnum 1.43%
Mt. Hood 1.43%
Tettnanger 1.43%
Nugget 0.71%
Super Galena 0.71%
Willamette 0.71%

Mikkeller 19

Utseende: Vacker mörk orangegyllene vätska med mörkare topp. Skummet är även det IPA-ljusgult och krämigt.
Doft: Balans är det första jag kommer att tänka på. Det börjar fruktigt och lätt med en fin mix av krydda och ljusa tropiska frukter. Trodde att den skulle ha mer sälta och ge aningar av klibbig beska, vilktet jag fick fel på då den är fruktigare än förväntat. Förutom fruktigheten identifieras grape och torrt gräs och just all variation gör att man får lite av allt, men är det nödvändigtvis något bra? Det är individuellt, men jag gillar doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Tycker mig ana sorachi (dock utan dillen) och citra mer än frukterna från doften, men det avtar och lämnar mer smak av citrus och örtiga fruktskal. Sältan är mild och beskan modest vilket bidrar till en fortsatt balanserad öl. Samtidigt är den inte fjantig utan det är mycket smak och väldigt stor drinkabilitet, en bra sommaröl som man jämfört med t.ex. I Hardcore You skulle kunna dricka båda snabbare och mer av. Den saknar den klibbiga beskan och sältan som kraftigare öl har och går mer på en väldigt humlad IPA med lägre alkoholhalt än innan nämnda IHY. Fruktkarameller och apelsin med lite humlekotte ger en lång smak som sitter kvar riktigt bra. Mycket komplexitet och vill man vara elak kanske det blir rörigt, men god öl är det och en öl jag vill dricka igen.

Betyg? – Bättre(+)/Bättre+. Alltså ett högre betyg än vad jag gav Mikkeller 10. Det här är en lättdrucken IPA med mycket smak, arom och intryck. Balans och viss komplexitet utan att bli alltför avancerad vilket nog inte är vad som ska åtstadkommas. 19 humlesorter ska i, alkoholhalten ska ligga på runt 7% – ja, då blir det såhär.

Rätt 1 – Musslor och 19

Musslorna har leegat i äppelcidervinäger, karamell och granolja och de matiga musslorna är i sig underbart goda. Granoljan ger lite granton som blir perfekt med lite syra från vinägern vilket balanserar beskan och även sötman hos ölen. Men ölen tonar också ned gransmaken och syran och släpper fram en smakrikare mussla. Inget av ölen eller musslan tar över utan det går ihop väldigt bra, typexempel på hur olika smaker balanserar varandra.

Rätt 2 – Slarvsylta på rapphöna och 19

Här har man gjort slarvsylta av rapphöna med granolja på toppen, serverad med levainbröd. Den kompakta slarvsyltan påminner delvis om tonfisk på burk i konsistens och utseende, men är så god att det är svårt att inte vilja ha mer. Tyvärr tar ölen över här, vilket är underligt då slarvsylan känns lite “fet” och borde kunna släppa fram det fruktiga i ölen. Det finns fortfarande en bra fin smakbalans där maten känns mer och lite örter kommer igenom. Bra slut och gott här med.

Rätt  3 – Varm macka och 19

 Varm macka med västerbottenost och rödvinssönderkokt kött. Osten does it, en smörigt ostfet brödbit som smakar himmelskt med mjällt sönderkokt kött med lika mycket smak som konsistens. Blir nästan lite kola i smaken och tillsammans med ölen så kommer även lite sälta fram och beskan går bra mot det “feta” (för är absolut inte fetflottigt). Kvällens näst bästa kombo.