Till Bamberg anlände vi tidig kväll. Vad vi inte hade en aning om var att det tydligen var en helt enorm stadsfestival där den här helgen. Och med helt enorm så menar jag verkligen enorm! En festival som folk i trakten går runt och längtar till året runt, något som folk från hela Tyskland tar ledigt och reser till och det är så mycket folk på gatorna att man knappt kommer fram!
Vi checkade in på hotellet snabbt och lätt och begav oss fortast möjligt ner mot stan. När vi började närma oss stadskärnan blev det bara mer och mer folk på gatorna. Överallt satt människor i alla åldrar och drack öl ur krus, allt från tonårstjejer till gubbar som är egentligen är nära döden men vars kärlek till öl håller dom vid liv ytterligare ett tag. Tivoli, korvstånd, kringlor, ölvagnar och godisförsäljare trängdes på gatorna ihop med tusentals glada människor.
Istället för att köpa öl i plastglas som man gör i Sverige och i dom flesta andra länder jag besökt så betalade man här för ett krus varpå man fick en polett man skulle visa upp när man lämnade tillbaka sitt krus och på så sätt också fick tillbaka sina €2 som kruser var värt. Ville man behålla kruset var det bara att strunta att lämna tillbaka det. Ölen köpte man i den vagn vars bryggeri stod på kruset, och det fanns en hel del olika vagnar att välja på, utställda med ett lagom avstånd runt om i hela stan.
Något som var rejält uppfriskande var att var man än tittade så var alla bara glada. Inget bråk, ingen som är jättefull och beter sig illa, bara kärlek och skratt! Vi gick runt resten av kvällen och drack god tysk pilsner, käkade bratwurst och helt enkelt njöt av stämningen.
Dagen därpå var det dags att besöka Aecht Schlenkerla, något som vi lyckades missa förra gången vi var i stan. Schlenkerla är det kändaste Bambergska bryggeriet, främst på grund av sin helt fenomenala rököl.
Bryggpuben ligger mitt i stan i några väldigt, väldigt gamla lokaler. Maten är traditionellt tysk och ölen flödar likt inget annat. Vi var där vid 11.30-tiden och redan då var lokalerna inomhus fullproppad med folk som tryckte i sig haxe och rököl för glatta livet så vi bestämde oss för att slå oss ned på deras biergarten istället. Där ute serverades maten från vagnar om man var hungrig, och endast deras karaktäristiska rököl fanns att tillgå på fat.
Och sällan har väl ordet fat var mer korrekt. Ölen serverades alltså direkt ur trätunnorna den lagrats i, och helvete vad gott det var. Balansen i den här ölen är helt makalös, och när den kommer direkt från tunnorna är den så otroligt mjuk och lättdrucken att det är löjligt. Vi satt kvar här någon timme och det rann ner både två och tre öl i min torra strupe innan vi bestämde oss för att gå någonstans och få lite riktig mat i oss.
Vi hittade en restaurang ett par kvarter bort med en trevlig uteservering som inte var alltför ockuperad av festivalande tyskar. Kyckling för min del, kantarellsallad för frugans del. Och mer öl förstås. När vi ätit klart började vi prata med två killar vid bordet bredvid som visade sig vara bröder från stan men som båda flyttat en bra bit hemifrån för jobb och studier. Den ena bodde i Berlin och den andra i Zürich, men varje år kom dom tillbaka till Bamberg just den här veckan för att festa och träffa gamla vänner.
Där satt vi och pratade med dom i flera timmar och som lite kuriosa så måste jag berätta att en av dom knäckte extra som dubbare, eller “synchronizing” som dom kallade det. Vi svenskar fattar nog inte vilken industri det är i Tyskland (och även i dom andra länderna som dubbar förstås). Nåväl.
Efter vår härliga eftermiddagen på den soliga uteserveringen stannade vi till på bryggpuben Ambräusianum som låg tvärs över torget innan vi skulle upp genom stan och kolla in det högst rateade stället i Bamberg, Café Abseits. Väl där stod det på dörren att dom stängde tidigare på grund av festivalen. Trötta, men väldigt nöjda, begav vi oss istället upp till hotellet för lite välbehövlig sömn.. Och när vi vaknade nästa dag var det dags att styra bilen mot München!
