Under de senaste fem åren har jag och M2 vid fyra av åren gjort en gemensam ölresa till vårat älskade ölland i väst, USA. Vi har farit runt i Colorado, bilat ner till Delaware från New York och bilat längs såväl väst- som östkust. De enda egentliga öltäta områdena vi har missat har varit Chicago och Florida. Därför föll det sig väl att Shelton Brothers, en av USA’s största ölimportörer la sin årliga ölfestival i just Florida, närmare bestämt i St Petersburg just utanför Tampa. Vi tänkte hålla oss både smalt och brett vad gäller våra upplevelser under vår vecka där och jag tänkte väl främst introducera Florida som delstat för öl och framöver gå in mer på de olika bryggerierna, själva festivalen och de samarbeten som gjordes då vi, Brekeriet och Brewski reste runt tillsammans.

Florida har länge varit en rätt död delstat när det kommer till craft beer och det var först mellan 2000-2010 som delstatens lagar skulle komma att ändras vilket gynnade möjliga bryggerier. Vipps öppnade bryggerier som Cigar City, Cycle Brewing och Funky Buddha upp och med dem fler och fler mindre och kanske något mer okända bryggerier. När vi inför Copenhagen Beer Celebration tog upp just Floridas ölscen med Doug Dozark från Cycle Brewing och Wayne Wambles från Cigar City så var de båda i en uppbyggnadsfas. Sedan dess har båda bryggerierna växt något och medan Cigar City har gått till en produktion på runt 8 miljoner liter om året så är Cycle fortfarande i en fas där man har gått ifrån bryggpuben för att arbeta med ett något större produktionsbryggeri som i framtiden kan komma att växa än mer.

Mycket tack vare att fler och fler pubar vågar satsa på craft beer i en annars rätt varm delstat där en 14% imperial coffee stout inte säljer så bra, så kan vi nu se en förändring. Bryggerierna börjar få ut ölen lokalt och med det har många av dem kunnat växa. Förutom nämnda bryggerier så har exempelvis Ryan Sentz och Funky Buddha växt ur deras gamla bryggpub och vid vårat besök på bryggeriet i förra veckan så var man i full gång med att bygga ut bardelen för att kunna ta emot ännu fler ölälskare. Jämfört med andra regioner som haft mer gynnsamma lagar så är man fortfarande något steg efter i produktionen för att kunna möta den enorma efterfrågan som finns på de bästa bryggerierna i Florida. Cycle, Cigar City och Funky Buddha skulle utan problem kunna sälja sin produktion till endera delstat i USA eller någon av de större ölländerna i världen.

Andra bryggerier har nått en nästan direkt succé och exempelvis Cigar City har avlat av sig genom Cigar City Cider & Mead där Jared Gilbert idag gör mjöd och cider på sitt lilla bryggverk. Det är inga enorma kvantiteter, ibland bara ett gäng fat av varje men framförallt ciderdelen ser man ut att kunna expandera med då äpplen är lättare att finna än honungen samt att den görs till must på annat håll för att sedan behandlas på bryggeriet. Nere i Miami ser vi så till slut också ett av de mest efterlängtade bryggerierna på länge, J.Wakefield Brewing som i år slog upp portarna efter ett par år av crowdfunding och byggande. Nu står det lilla bryggeriet uppe och direkt har man det trevliga problemet att ha en efterfrågan som är större än tillgången. Men det finns utrymme att expandera, åtminstone i de första faserna, sedan lär det bli som för många andra bryggerier som slagit igenom – man får försöka växa störst och snabbast möjligt.

Åker vi tillbaka till St Petersburg så hittar vi inte bara Cycle Brewing utan en kortare promenad från dem Green Bench Brewing Company. Man har redan varit igång något år och själva bryggeriet med kringliggande område för en underbar biergarden och lagringsutrymme kommer att kunna växa något mer på nuvarande plats. Förutom att man fått hem två stycken foeders vilket möjliggör en helt annan typ av surölsprojekt premierade man nu i veckan deras satsning på cider och mjöd, Green Bench Mead & Cider. Så liksom det Jared gör för CCCB kommer Brian Wing enbart att fokusera på smakrik cider och mjöd med spännande kryddningar.

Slutligen hittar man lite norröver i Tampa ett bryggeri som jag på förhand verkligen var sugen på att besöka alltsedan jag och Balder fick möjligheten att prova deras Berliner Weisse 3 Little Birds, Angry Chair Brewing. Tyvärr har namnet på bryggeriet ingen annan koppling till Alice In Chains som hade en hit med samma namn annat än att alla på bryggeriet såklart gillar gruppen. Tvärtom så är det nyöppnade bryggeriet stöpt ur en passion för öl och ett avbrott från tidigare 9-till-5-jobb där man sitter och nöter ut stolen tills man blir galen (thus, en angry chair). Även fast den första ölen råkade vara en riktigt fin Berliner Weisse så gör man allehanda ölstilar och ser försiktigt på framtiden. I dagsläget butteljerar man inte så värst mycket utan det mesta rullar ut från bryggeriet på fat.

Vi hoppas att ni redan nu börjat bli lite nyfikna och hänger med på våran resa. Som vi tänkte börja nere i Miami hos J.Wakefield Brewing.

När jag och Manker först började planera vår årliga USAölresa så var planerna såklart grandiosa och sträckte sig över flera veckor – men vi insåg snabbt att denna gången taggar vi ner fokuserar vi på en enda stat, istället för att flänga runt som galna. MankerBeer are going to Florida!

Ölscenen i Florida var länge ganska halvtradig, med ett par undantag såklart. De låg ganska långt bak i utvecklingen av craft beer om man jämför med andra stater som t ex Kalifornien eller Colorado men när de väl kom igång så gjorde de det med besked.

Vi sitter alltid som på nålar och väntar på att trade-lådan från Cycle, J. Wakefield Brewing, Funky Buddha och annat smaskigt ska anlända hem till kalla Sverige, lustigt nog ser vi i princip bara distribution av Cigar City Brewing hemma i Moder Sveas famn, men det kickar kanske igång snart!

Anyway – i mitten av oktober åker vi över och hämtar vår så kallade Freedom Truck (dvs en alldeles för stor bil med alldeles för stor motor, gärna med en Walmartinhandlad örnfilt som Manker somnar under) på Miami flygplats och sladdar direkt bort till Hr Wakefields etablissemang och snackar Florida Weisses och annat skojigt med honom. Sen är det lite andra måsten uppskrivna på listan som t ex Funky Buddha, som vi pratat med tidigare (läs om det här och här) och även träffat ett par ggr på Great American Beer Festival och på Copenhagen Beer Celebration, vidare så är Peg’s Cantina och såklart B Nektar Meadery och Cigar City givna utflyktsmål.

Avslutet på resan blir den magiska The Festival som importören Shelton Brothers håller, och i år körs i Tampa, våra älsklingar på Brewski och Brekeriet representerar Sverige på festivalen och det ska bli tokhäftigt att se de hälla skånska bärs på världens mest intressanta craft beer marknad – Muricah’!

Vi behöver dock ER hjälp här också – ölbiten har vi täckt, men våra resor blir mer och mer matinriktade så vi tar tacksamt emot tips på dödssköna häng där det finns bra, lokal craft beer, mat som får en att drömma sig tillbaka i åratal efteråt och en stämning som gör att man aldrig vill lämna! Hit us!

Som vi tidigare berättat, inte minst jag, så pågår det en rejäl ölboom i Florida i USA och ett av de nyare bryggerierna är precis som många av de andra en bryggpub som hoppas på expansion och att man ska kunna leva livet på ölen är Angry Chair brewing från Tampa i Florida.
Angry Chair är ett bryggeri som man bara har sett till på en del olika små festivaler och som då varit väldigt uppskattade. Bland annat var det ett av utropstecknen på Cigar Citys Hunahpu Day förra året.

Den 6 november öppnades slutligen dörrarna för bryggeriet och bryggmästare Ben Romano. Om namnet klingar till så är det för att han tidigare var bryggmästare på Cigar Citys pilotbryggeri. Där han har fått sig en gedigen utbildning i om hur man kan göra experimentella öl. Experimentella öl är en del av deras mål är att göra bra, men framförallt ska man inrikta sig på lågalkoholhaltiga öl. Jag är så klart väldigt peppad att prova detta öl då det är en kul stil att prova, det kan vara precis hur illa som helst och sen hur bra som helst. På flaskan står det lite lagom skönt, ”Behold our first bottling. If You have one of these you’re one of the coolest people we know. Congrats.” Flaskan är skickad exklusivt till oss på MankerBeer, så det är med stor del stolthet, men även med en stor smula ödmjukhet vi tar oss an denna flaska. Det visar vilken respekt Sverige har där ute i ölvärlden och det tycker jag är lite häftigt. Sen låter det väldigt exklusivt med, men det är bara för att man är i uppstartsfasen och istället har vi blivit ett experiment för att se om det blir bra och för att man vill veta hur det smakar här på andra sidan atlanten.

Detta är en berliner weisse, florida style så det är med mycket exotiska frukter, bland annat guanabana, passionsfrukt och guava. Vill då passa på att påpeka att jag bara har smakat på guanabana en eller två gånger och kan inte riktigt ge ett fullständigt utryck för vad det smakar.

Angry Chair – 3 little birds

Utseende: En ljus gyllene öl som är otroligt dimmig. Inte konstigt med tanke på att det är vete i ölen. Enormt stora bubblor lyfter mot toppen och ett stort kritvitt skum försvinner väldigt fort. Det nästan sprakar om ölet och jag börjar bli lite rädd för att jag fått en infekterad flaska.
Doft: I doften kan man inte känna något av en infektion, men det fortsätter att spraka högt. Doften för mig är slående av yuzu, även om det inte ska finnas i ölet, samt en mycket trevlig doft av ananas, grapefrukt och passionsfrukt.
Smak: Oroligt bra! I början är det inte helt olikt den gamla svenska läsken Loranga då den är på tok för kolsyrad och väldigt juicig. När kolsyran lagt sig så är jag lättad, för den är inte infekterad! Smaken är som att dricka tropisk juice. Enormt mycket smak av de tropiska frukterna, yuzu, ananas, persika och med passionsfrukt som pricken över i innan den sakta övergår i början av en fruktig syra till en mjölkig syra.

Betyg? – Bättre+. Aningen obalanserad med den enorma kolsyran vilket drar ner betyget en aning, men när detta lagt sig blev det en otroligt uppfriskande öl, precis det man förväntar sig av en öl i stilen. Har bara provat en florida weisse i samma höga klass och det är Funky Buddahs Passionfruit berliner weisse. Balansen återfås och i avslutningen märker man den verkligen då den långsamt glider över från juicen till syran som avslutar en berliner weisse. Denna syran är inte enorm utan bara len och inte för mycket vilket annars är en tendens i stilen.