MankerBeer.com

Alla bilder som används i inlägget är från GABF 2013 prisutdelning och är © Brewers Association

När årets Great American Beer Festival avslutades och priserna hade delats ut så var det lättare att se vilka trender och vilka utvecklingar vi ser i USA. Innebörden av hur amerikanska bryggerier utvecklas och vilka öl de brygger är onekligen en stark maktfaktor på den internationella ölmarknaden och inte minst över vilka bryggerier och/eller ölstilar som är “inne”. 49.000 besökare intar Denver Convention Center under 3 dagar och hade det gått så hade än fler kunnat knökas in.

2013 delades det ut 252 olika medaljer och bland alla deltgare var det hela 230 debutanter, en siffra som visar den enorma tillväxten på bryggerier USA har sett de senaste åren. Brewers Association slog inte helt oväntat flera rekord, detta 27e festivalår, både vad gäller deltagande bryggerier, öl, tävlande öl och nya tävlande öl. 4,809 olika öl tävlade i år (fler än 3.100 gick att prova på själva festivalen) och 201 öldomare från totalt 11 länder grubblade, provade och dömde under hela veckan för att sutligen utse vinnarna. Detta är då en ökning på hela 12% tävlande öl från förra året, galet!

Medaljerna kommer i valörerna guld, silver och brons och i år delade man ut priser för 84 olika kategorier med totalt 138 ölstilar om man räknar med undergrupper. De 230 debuterande kämparna utgjorde lite mindre än en tredjedel av de totalt 745 bryggerierna som deltog i dommartävlingen (624 deltog som utställare), bryggerier från 49 delstater samt Washington D.C. Av dessa 230 bryggerier vann faktiskt 24 stycken medaljer vilket vi som provade igenom öl från bryggerier vi aldrig har hört talas om kan meddela är en rätt bra siffra, många nya bryggeriers öl var rätt trista men vissa stack verkligen ut.

Med tre guldmedaljer vardera var det två bryggerier kom ut som vinnare på GABF 2013 – Left Hand Brewing Company från Longmont, Colorado och Firestone Walker Brewing Company från Paso Robles, Kalifornien.

Lite otippat vann New Jersey kampen om medaljer per tävlande öl med hela 14.3% (1 medalj av 7 tävlande) samtidigt som Delaware, mycket tack vare Dogfish Head kom tvåa på 13% (3 medaljer av 23 tävlande). Kalifornien med sin myriad av bra bryggerier deltog med 885 tävlande öl och kammade också hem hela 52 medaljer (5.9%). Nu tror jag inte att vi kan vänta oss en boost på Dogfish Head i Europa men jag tror att vi kommer att få se fler mindre kända bryggerier från Kalifornien i takt med att de mer etablerade får ökat tryck på sin öl i USA och i vissa fall får svårt att leverera internationellt.

 Inte lika otippat har American-Style India Pale Ale (a.k.a. IPA) varit den absolut vanligaste ölstilen sedan 2001. 2013 vann stilen åter listan över flest tävlingsbidrag med hela 252 bidrag. Tvåa kom Imperial India Pale Ale (149), trea Herb and Spice Beer (134), fyra American-Style Pale Ale (124) och slutligen kom American-Style Strong Pale Ale femma (120). En rätt väntad lista även om jag hade trott att fler suröl skulle finnas med, sedan ska man ha klart för sig att det är rätt svårt att rada upp 252 stycken olika IPAs eller 134 olika kryddade öl så även om suröl verkar vara en stark trend så är det vanligare att ett bryggeri har en 2-3 olika pale ales än flera suröl. I snitt var det 51 tävlande öl per kategori, även det en väldigt imponerande siffra sett till antalet kategorier. I år var det också två helt nya kategorier man kunde skicka in bidrag till – Grodzisz (7 insända öl) och Adambier (inga insända öl) och som vi tidigare har skrivit så är den ökning man har sett under de 27 åren vad gäller ölstilar en naturlig utveckling av vad som bryggs runtom i landet snarare än att man försöker leta fram fler kategorier bara för att. Det var också intressant att se att tre medaljer inte delades ut. American-Style or International-Style Pilsener fick ingen guldmedaljör, American-Style Amber/Red Ale fick ingen silvermedaljör och slutligen gavs inget guld ut i klassen Imperial Red Ale.

Ett av de mer förnäma priserna är 2013 Brewery and Brewer of the Year Awards som är uppdelad i flera underkategorier där man särskiljer bryggeri och brewpub och sedan i storleksordning. Detta är de bryggerier, brewpubs och bryggare som sticker ut lite extra varje år. Vinnarna i år blev följande:

Very Small Brewing Company and Very Small Brewing Company Brewer of the Year – Baker City Brewing Company (Marks Lanham and Eli Dickison)
Small Brewing Company and Small Brewing Company Brewer of the Year – Devils Backbone Brewing Company – Basecamp (Jason Oliver)
Mid-Size Brewing Company and Mid-Size Brewing Company Brewer of the Year – Firestone Walker Brewing Company (Matt Brynildson)
Large Brewing Company and Large Brewing Company Brewer of the Year – Sandlot (John, Tom, Bill & Addison)

Small Brewpub and Small Brewpub Brewer of the Year – Gella’s Diner & Lb Brewing Company (Gerald Wyman)
Mid-Size Brewpub of the Year – Beachwood BBQ & Brewing (Julian Shrago and Ian McCall)
Large Brewpub and Large Brewpub Brewer of the Year – Pelican Brewing Company (Darron Welch and Steve Panos)
Brewpub Group and Brewpub Group Brewer of the Year – Rock Bottom Brewery (Team Rock Bottom)

Istället för att lista alla vinnarna, vilka ni finner här så listar vi vinnarna i de kategorier som såg flest tävlingsbidrag.

American-Style India Pale Ale

Gold: Barley Brown’s Brew Pub, Pallet Jack IPA
Silver: Firestone Walker Brewing Co., Union Jack
Bronze: La Cumbre Brewing Co., Project Dank: Operation Pharoah’s Return

Imperial India Pale Ale

Gold: Fat Heads Brewery, Hop Juju
Silver: Three Floyds Brewing Co., Permanent Funeral
Bronze: Smartmouth Brewing Co., Notch 9 Double IPA

Herb and Spice Beer

Gold: Namaste Brewing at the Whip Inn, Bitterama
Silver: Yak & Yeti Restaurant & Brewpub, Chai Milk Stout
Bronze: Black Star Co-op Pub and Brewery, Elba

American-Style Pale Ale

Gold: Lumberyard Brewing Co., Lumberyard American Pale Ale
Silver: Cannonball Creek Brewing Co., Featherweight Pale
Bronze: Joseph James Brewing Co., Citra Rye Pale Ale

American-Style Strong Pale Ale

Gold: Monkey Paw Brewing Co., Bonobos
Silver: Four Peaks Brewing Co., Hop Knot
Bronze: Pizza Port Ocean Beach, Kung Fu Elvis

Det är egentligen inte så svårt att analysera framtiden om man ser till siffrorna ovan. Humlade ljusa öl kommer att fortsätta sälja på och vara det bryggarna vill brygga och som kunderna efterfrågar. Inte helt underligt då de är mer lättdruckna än kraftigare ölstilar. Sen lever IPA-trenden vidare, kanske bara att den är lite nedtonad då vi vant oss vid att alla bryggerier har en 1-2 bra IPAs. Suröl är på upptgående och så även mer kryddade öl, vilket innefattar allt från öl med blommor i till olika typer av chiliöl vilket vi såg en liten ökning av. Lägger vi sedan in kvalitetsfrågan i det hela så är det lite knepigare då kvantitet inte överensstämmer kvalitet vilket mitt tidigare inlägg om ölen vi provade på GABF tar upp. Västkusten frodas och bryggerier från Oregon och Kalifornien har kvar sin ledande roll i den amerikanska utvecklingen av ölindustrin även om delstater som Florida och Texas är på uppåtgående efter viktiga lagändringar. Bryggpubarna börjar bli bättre i takt med att kunderna börjar kräva högre kvalitet på ölen och lättdruckenheten och hinkabiliteten är ännu en kommande trend om man ska tro bryggare och besökare. “Session IPA” har till och med blivit en egen label och i takt med att humlegivorna minskas något så tror jag att andra typer av lättare ales kan få mer uppmärksamhet – vilket behövs. Hoppas även att vi får se brown ales och lättare porters i år, utmärkte matöl som tyvärr kan upplevas för enkla mot vad som ibland felaktigt uppfattas som “komplexare” IPAs.

Förra veckan skrev jag ned mina första tankar om världens största ölmässa – Great American Beer Festival (GABF). Kort och got kan man sammanfatta det med att jag vart riktigt imponerad över hur väl allting var organiserat in i minsta detalj, allt flöt på utan några direkta komplikationer. Idag tänkte jag fokusera lite mer på det som mässan trots allt primärt handlar om – ölen.

Cirka 4.809 öl är på något sätt inblandade på GABF, med “inblandade” menar jag att de antingen serveras på plats eller är med i själva tävlingen. Alla tävlande bryggerier har nämligen inte garanterats en plats på mässan, något vi fick information om att de kommer att ändra på till nästa år.

Av dessa närmare 5.000 öl hann jag på de 2 sessions vi var där med att prova 198 stycken, en hög siffra som i relation till mängden öl som ändå fanns i lokalen får anses vara rätt så fjuttig. Då bör man också veta om att jag och M2 var runt rätt fint hos de olika bryggerierna. På min 7-gradiga poängskala  (7 är en strålande öl som etsat sig fast i min ölsjäl medan 1 är en defekt och helt makalöst dålig öl) så blev genomsnittet 4.3, en siffra man bör vara medveten om speglas av att jag medvetet valde bort öl jag anade att jag inte skulle gilla samt att vi försökte hinna med att prova alla de öl vi redan på föhand visste skulle vara fantastiska. Då jag utgår från RateBeers klassifikationer samt deras klassifikationer av varje enskild öl vad gäller ölstil så vart jag förvånad över att mina provade öl täckte in hela 52 olika ölstilar – allt från gose till imperial pilsners och tjeckiska dunkels. 94 olika brygger hann vi också med att prova öl hos.

De öl som stod ut som sämst vart Carolina Brewery’s IPA Flaship IPA och Hamburger Mary’s specialty grain Sleeping Beauty som både fick underkänt. Utöver det fick 15 olika öl från totalt 12 bryggerier betyget “OK” (en rätt trist öl utan det minsta som står ut, men inte direkt defekt/fel/äcklig). Wiley Roots Brewing Company, North by Northwest Restaurant and Brewery och Smugglers Brewpub står ut med två öl vardera bland dessa.

Om man tar de bästa ölen så ser topp 3 ut såhär:
Funky Buddha Brewery Passion Fruit Berliner Weisse – 7
Port Brewing/Lost Abbey Duck Duck Gooze – 6.5
Funky Buddha Brewery Last Snow – 6.5

Därefter följer sex stycken olika öl som alla fick en 6’a (en öl som jag anser vara otroligt bra och gärna kan dricka om och om igen) i betyg. De som sticker ut här är Snake River Brewing Le Serpent Cerise, Cherry Street Brewing Cooperative Chief Sawnee’s Stash Coconut Porter och Round Guys Brewing Company Berliner-Weisster Weisster-Berliner medan New Belgium NBB Love’s Leopold, Almanac Beer Co’s Farmer’s Reserve No 3 och Pizza Port (San Clemente) Interstellar Overdrive får anses var öl från lite mer kända bryggerier. Totalt fick 55 av de 198 provade ölen ett betyg på, eller högre än 5 (väldigt bra, en öl jag gärna provar flera gånger igen). 39 öl fick ett betyg lägre än en 4’a (4 är en “bra öl”, en öl som inte behöver sticka ut men som är god och levererar något).

Ser man till trender ser ni ovan hur min topplista består av 5 stycken sour/wild ales, 2 berliner weisses och 2 porters, så jag skulle ljuga om jag inte sa att det är både vad jag gillar just nu men också vad som är “inne” i USA just nu. Dock provade vi bara runt 14-15 olika suröl på själva mässan. IPA och DIPA är fortfarande de vanligaste stilarna och nästan alla bryggerier försöker slå varandra när det kommer till humliga öl. Detta gör tyvärr att det är omöjligt att välja ut vilka som är bättre än andra, utbudet gör nästan att man drar alla över en kam om de inte sticker ut på något sätt. De bryggare vi pratade med under dagarna i Denver var inne på samma sak och att alla har sin IPA och DIPA men att det är få som försöker föra stilen vidare eller skapa någon form av variation.

Nu kanske man inte ska låta de öl jag provade på mässan generalisera hur det sett ut på GABF eller i USA i stort, men jag tror ändå att det ger en fingervisning av hur landet ligger. Av 198 öl var trots allt 44 öl IPA eller DIPA, med ett genomsnittsbetyg på 4.2 – med andra ord är nivån på humliga öl i USA rätt hög, siffan är dessutom rätt stabil och skiljer sig knappt när jag tar bort de 5 sämsta och 5 bästa (sett till mina betyg) inom stilarna. Noterbart är att Stone Brewing Co. har 4 10 bästa humleölen jag provade.

Det blir lite svårt att välja ut vilka bryggerier som var mest up-and-coming för när jag ser på de bryggerier som fick en 5’a eller högre är det få överraskningar annat än de jag nämnt ovan. Men ser vi lite bredare och väljer med öl jag provade på kring-events så skulle jag lyfta fram Coloradobaserade Trinity och MillerCoors ägda AC Golden. Väljer vi bryggerier som på olika sätt är tillgängliga i Norden så är Green Flash Green Bullet en favorit, New Belgiums surare öl och Stones alla humliga öl saker vi hoppas dyker upp.

Jag vill åter lyfta fram hur häftig upplevelse GABF är och att ni alla bör försöka med ett besök, om inte nästa år så någon gång framöver. Nu missade vi hela hembryggardelen, längan med små brewpubs och även vissa geografiska områden men går man runt med en eller ett par vänner hinner man med rätt mycket på de 3-4 sessions man kan välja att gå på.

Nästa gång vi ses och pratar GABF så kommer det att handla om Stockholm Beer and Whisky Festival och hur GABF skiljer sig, på gott och på ont. Tills dess får ni dricka god öl och förbereda er för Copenhagen Beer Celebration (CBC) som har biljettsläpp nu på fredag.