Ett dygn på vår väg genom Rocky Mountains hade vi valt att stanna till helt vid Idaho Springs. Ett pyttigt litet samhälle som kändes inslängt mitt i ingenstans – vilket delvis också är sant. Med 1893 invånare (störst i hela countyt…) så är det kanske inte i denna gamla gruvstad man förväntar sig att finna ett riktigt bra bryggeri. Så är dock fallet och i ett hörn på vad vi antar är “gågatan” så hittade vi också Tommyknocker Brewery. Med en 15-20 olika öl samt ett par läsksorter så är bryggeriet både större och mer belönat med medaljer än vad du kanske tror.
Vad vi slogs av redan när vi irrade runt i vår husbil var hur en doft av vört och humle spred sig i hela området runt bryggeriet och bidrog till en för oss trevlig stämning. När vi sedan kom i bryggeriet så kändes det mer som att vi kommit till en yttepyttig bryggpub. För mitt inne i restaurangen stod bryggeriet med de två lagringstankarna Cheech och Chong (roligt bara det) och övriga tankar, högar med maltpåsar och skyddsutrustning.
Bryggeriet öppnade redan 1994 och har under de senaste 4 åren ökat sin produktion med över 30% vilket följer den övriga utvecklingen i landet. Det bryggs mer och mer och ölen når längre och längre bort. 80 fat per dag, eller 13.000 flaskor är vad man kan brygga och även buteljera per dag förutsatt att maskinerna går på högvarv.
Ölen då?
Imperial Maple Nut Brown var en kraftig men balanserad brown ale med balanserad sötma och fin smak av lönnsirap och choklad (Bra) medan den vanliga Nut Brown Ale‘en hade en mjukare gräddighet som drog åt godiskola vilket föll oss bättre i smaken (Bättre). Höll vi oss kvar vid halvmörka öl så var Vienna Amber‘n en rätt tråkig vienna med helt okey maltkaraktär men inte mycket mer (Okey+).
Betydligt trevligare var då mörka IPAn Hopstrike som självrunnen där smaker av fruktpurée och grönt te dominerade (Bättre) medan den på fat hade mer svedda humlekottar och kaffe men samma fina smak av te (Bättre). Även den vanliga IPAn Pick Axe IPA hade en fin humlekaraktär med bra maltbas som bidrog till att ge intrycket av att vara en stabil IPA utan massa lulllull (Bättre-).
Bocken Butt Head Bock (Bra+) och Alpine Glacier Pilsner (Bra+) var bådra bra där den första hade fin ton av karamell och kola och den senare var smörig men torr med fräsch fruktsmak. Rye Porter var lite väl mild men en rätt bra rågporter (Bra+) vilket väl är ett liknande betyg man kan ge Jack Whacker Wheat, en veteöl med en obligatorisk citronskiva på glaset (Bra+).
Bland de bästa ölen var Cocoa Stout‘en som hade stor smak av mörk espresso och kakao (Bättre) liksom Black Powder Oatmeal Stout som dröp av kaffe, mörk kakao och mild choklad (Bättre (+)). Sist av allt måste vi också nämna fruktölen Tundrabeary, en summer special baserat på en pale ale med hallon, blåbär och andra bär och frukter som snarare påminde om en cider än öl (Bra). Läskande och tja, rolig.
Här någonstans hade vi ätit upp våra hamburgare och det var dags att styra kosan in mot staden för att se om det fanns något mer vi kunde hitta på (det gjorde det inte) innan vi fortsätta färden in bland bergen. Summa summarum är att Tommyknocker är ett imponerande litet bryggeri med trevliga öl som inte gör alltför stort väsen av sig men som nog skulle kunna fungera rätt bra i Sverige.
MankerBeer Tours USA:
Manker Beer Meets: Eric Wallace och Left Hand Brewery
MankerBeer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Sista kvällen i USA, med vemod och glädje
På listan idag – Great Divide
Manker Beer Tours the US – Här är rutten, tips mottages tacksamt!
MankerBeers rapporter från USA, förslag och satsningar.
Mikrobryggeri/Craft brewer – Är det ens en fungerande term?
