Redan i höstas förra året tog vi och kollade av vad som sker på Uppsalas hembryggarfront då vi gjorde en artikel om hembryggarna på Jackdaw Brewery. Det var de tre vännerna och ölnördarna Fredrik Bjarman, Jan Axaeus och Gabriel Källberg som tröttnade på att stå lite fattigare och trötta utanför Regeringsgatans Systembolag i Stockholm och beslutade sig för att börja brygga öl hemma istället. Från det att de började har det nu gått lite över två år sedan första batchen och nu är planerna mer långtgående på att starta sitt eget mikro-, eller snarare nanobryggeri.
Sedan starten har de fått iväg en rätt bra mängd olika öl som görs i småbatcher om 30-40 liter och där framförallt deras IPA med hjortron – Chicouté och den mörka belgiska strong ale’en Zwarte Draak har stått ut.
Nu när vi åter möts i centrala Stockholm är det för att få höra om deras framtidsplaner och för att prova igenom deras portfölj med återkommande öl. Förhoppningen har alltid varit att kunna brygga ett visst öl flera gånger, för att se hur bra receptet står sig och om ölet faktiskt håller. Sedan kommer faktorer som planering, ingredienser och viljan att göra lite nya saker alltid in men ett par öl börjar göras någorlunda återkommande om jag förstod det rätt.
Med lite starkare öl, sällan under 7-8% alkoholstyrka är det en något annorlunda väg man valt att gå jämfört med de många hembryggare som börjar med en american pale ale och sedan går in på de kraftigare sakerna när det börjar rulla på. Samtidigt har de lyckats oerhört bra med flera av de öl vi fick prova så jag har svårt att se att det finns en chans att misslyckas med deras kommande bryggeri.
Planen är att finna en lokal i Uppsala och ha den klar framåt hösten för att sakteligen börja brygga mer och mer och i större skala. Initiellt är tanken snarare att kunna leverera öl på fat runtom i närområdet för att fat för fat växa sig större, få kontroll på hela flödet och se hur mottagandet blir.
Ölen vi fick prova var en intressant blandning av öl med bär, rester och allehanda galenskaper. Hjortron-IPAn Chicouté började nu åldras lite varpå de humliga smakerna och beskan mattats något medan den mörkare maltbasen blev tydligare liksom den väl markerade smaken av hjortron var omöjlig att missa. Det märks att man kört i bra med hjortron. I Hip Hop har man istället valt att addera nypon till en stark ale. Nyponen kommer fram rätt snällt och nog kunde grundölet ha tonats ned lite, blivit lite renare och då kunnat släppa fram nyponen snäppet mer.
Tar vi istället Argousier, en belgisk stark tripel med havtorn så når vi världsklass tyckte samtliga närvarande. Elegant, torr champagneliknande arom med en vinös och druvlik smak med stor bärighet, fin syra och en underbar torr finish. Ölet är dubbeljäst med en belgojäst och sedan på flaska med champagnejäst och den torra långa finishen vägrar att ta slut – helt makalöst bra! Lika bra är Zwarte Draak som påminner om Struise Pannepot, kanske är den lite mörkare och har lite mer av allt men här är variationen mellan mörka smaker, sötma och lätt kryddning från jästen fantastiskt fin. Läs recensionen jag länkar till ovan och ni kommer ha svårt att inte bli sugna på öl.
De båda julölen De Sint Christmas och De Sint Christmas Zwarte Piet har kryddats enbart med ingefära och pommerans – till skillnad mot de glöggkryddebombade ölen som annars är rätt vanliga. Det drar åt saltlakrits, ingefära och kryddig citrus i båda ölen medan den lite lättare och ljusare Zwarte Piet har en något tunnare kropp som släpper fram kryddorna lite mer försiktigt men i en renare form.
Vi avslutar med Tabula Rasa – en galen öl på teoretiska 600 IBU. Namnet åsyftar “tabberaset”, med andra ord den stora festen där man tar allt det man har över och festar upp det. Humlad med den för mig nya Belmahumlen som ger friska toner av blodgrape, citrus och gröna frukter. Konstigt nog väldigt balanserad och utan en för bittert bitande beska.
Det här kan bli en väldigt intressant sommar och ni gör rätt i att följa killarna på Facebook.
