Det kanske låter underligt, konstigt, till och med allvarligt? Men vare sig jag eller M2 dricker just nu öl. M2 har sedan december haft som löfte med vår vän Kristopher på Kornmalt & Humlekottar att avstå öl under januari medan det för min del var en effekt av ett “trevligt” nyår (tvärtemot min uppmaning). M2 får dock dricka lättöl och liknanade uppjästa drycker medan det för min del främst är vatten och bröd som gäller – ett straff värdigt en vinnare? Hursomhelst, det som är intressant med att köra såna här prövningar är att man testar sig själv till att se varför man egentligen dricker öl. Är det för berusningen eller är det för att det är en jäkligt god dryck som passar för så många olika tillfällen? Vi får väl se och jag kommer garantera lacka ur på mig själv snart.

En annan fördel är att man, eller inte jag då, kan prova på alla de öl vi finner i landet som inte är starköl. Exempelvis den klassiska och nu väldigt aktuella Carnegie Porter, i 3.5%’iga versionen. En öl som finns på nästintill alla matbutiker och som för med sig både svensk ölkultur, tradition och väldigt bra smaker. Carnegie Porter är verkligen en svensk klassiker och jag vet få som aldrig har provat den. Själv dricker jag sällan den här typen av alkoholsvagare öl då jag lika gärna kan ta en starkare dito som ofta brukar erbjuda mer smak, men det är en bra öl att ha i hemmet och som i annat fall passar gott i en gryta eller som smaksättning på diverse maträtter.

Carnegie Porter 3.5%

Utseende: Lätt ljusbrunt skum som falnar bort rätt snabbt ovanpå den mörkt chokladbruna vätskan.
Doft: Inslag av snäppet syrligare choklad, chokladgodisar och lite mocha. Sötrostat vilket påminner lite om chokladkaffemixen bättre kaffebodar ibland kan erbjuda. Dammigt torrt mörkt julbröd.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra lagom kolsyra. Måttlig kropp vilket passar. Smaken har lite mjölkartad laktosyra i sig som går bra med chokladsmaken vilket känns juligt och mysigt; som att sitta i en alpstuga och dricka varm choklad och kaffe innan man tar första ölen. Lagom doserat kaffeinslag från den inte alltför hårt, men ändå tydligt rostade malten.

Betyg? – Bra. Det här smakar som en bra matporter, fast med lägre alkoholstyrka och mildare kropp. Ibland kan jag tycka att den får metalliska inslag och en blaskighet men desto oftare smakar en bara gott. Med risk för att låta alkoholiserad så tycker jag ändå att det är en öl jag skulle kunna dricka istället för läsk när jag vill ha något smakrikt till maten eller istället för en läsk.

De av er som följer den sympatiska bloggen Kornmalt&Humlekottar kanske noterade en liten notis i början av deras artikel om den makalösa Dunderölsprovningen, som äger rum bland ölnördar i slutet av december i Helsingborg varje år, där man kan läsa:
“Årets första inlägg! Härligt. Årets första öl kommer däremot att få vänta ytterligare en månad då jag har gett mig in på att ha en helt vit Januari.. Och som lite motivation har jag även gått in i ett vad med M2 om att den som misslyckas först ska göra en stor, fin, skånsk spiddekaga till den andra”.

Det kändes som en riktigt vettig och nyttig tanke när jag föreslog detta till Kristopher, som driver ovan blogg, efter att vi båda kände att det varit en otroligt intensiv ölhöst.

Det är såklart riktigt kul att det varit så intensivt, 2012 i stort var det bästa ölåret hittills med allt vad det innebär, men någonstans mellan den ena vansinniga dubbelsuperduperIPAn och den whisklylagrade 15%iga Imperial stouten kände vi att en paus för smaklökar och midjemått skulle sitta fint.
För att motivera oss ytterligare så slog vi som sagt vad om att den som förlorar ska baka det skånskaste av det skånska – en spiddekaga. Eller, ‘Spettekaka’ på upprikiska.
En redig spiddekaga tar 5 timmar att göra och är skitjobbigt, och ingen av oss har någonsin gjort en. Jag vill verkligen inte göra en spiddekaga.
Jag började dock googla recept redan första veckan.

Låt mig poängtera redan här att det är smaken av öl jag verkligen saknar när jag sitter mitt i nätterna och letar recept och genvägar på hur man gör den perfekta spiddekagan. Inte alkoholen, den skiter jag i.
Men jösses Amalia vad jag efter bara tre-fyra dagar får cravings efter en riktigt bra öl. Att få känna den härliga kroppen av en Oskar Blues Gubna eller för sjutton gubbar ‘bara’ en Green Flash West Coast IPA. Alesmith IPA ska vi inte ens tala om även om jag kan nöja mig med betydligt mindre smakfull öl just nu.
Det är fruktansvärt torftigt att tvingas till att dricka alkoholfri öl. Framförallt när man sitter på favorithaket med en polare som såklart känner till ovan vad och lovar dyrt och heligt att inte ställa till med besvär för mig och vara jobbig om vi går ut och tar en öl och käkar.

Jo, tjena.

Jag tvingas till att konsumera BrewDogs Nanny State på 0,5%, som visserligen är helt ok men efter 3-4 stycken känner man för något mer mustigt att fylla munhålan med, särskilt när Andreas på andra sidan bordet jävlas med mig fullkomligt genom att beställa in alla de öl han vet att jag älskar och ‘rub it in my face’ så det skvätter om det – han lät som en tysk dålig dubbning till en, hrmm…. vuxenfilm, varje gång han tog en sipp på den ena ölen efter den andra han beställde in.

Det här gör jag aldrig om, känns som en grådassig höstkväll i Ukraina eller något.

Ovan inträffar alltså dag 4 av min ölfria månad, och var ett riktigt mandomsprov. Det var fruktansvärt svårt att sitta där med en alkoholfri Einbecker (om för övrigt smakar mindre än vatten i detta läge) och dofta på en kupa full med beery goodness från min nyvunne fiende rakt över mig. “De bäst spenderade 700 kronorna i mitt liv” uttrycker han när vi lämnar krogen. Jag ska hämnas, är det enda jag kan tänka.

Visst, jag sover bättre och hela helgen var fylld med med nyttiga aktiviteter som är avklarade, jag har sparat en rejäl slant, inte skickat underliga fylleSMS till Manker med högst tvivelaktiga idéer vi ska göra, men det är så jäkla tradigt.
Hela helgen genomskred utan alkohol, eller tja jag drack ju ‘alkoholfria’ öl (<0,5% ABV) men det gav mig absolut ingenting. Satan vad jag saknar att komma hem från jobb, sätta mig i soffan med en eller två kalla smarriga craft beers som legat och väntat troget i kylskåpet. Men det får vänta ett tag till tydligen, även om jag är lite nyfiken på om jag skulle klara av att göra en snygg spiddekaga.

Vi avslutar med en inspiratorisk strof från Kjell Höglunds “Man vänjer sig” och precis så känner jag mig just nu, i avsaknad av riktigt god öl.

Och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig

Bara 3,5 vecka kvar. Känns som flera månader just nu