En för mig riktigt kul öl att prova lite för att även kunna återkoppla till det bryggeriet som jag nämnde som det absolut mest hypade bryggeriet just nu . Toppling Goliath har under året släppt två mycket hypade fatlagrade imperial stouts i Kentucky brunch samt Assassin. Jag bjöd hem min MankerBeer kollega Kristopher och hans fru till mig och min familj i lördags. Föga förvånande så kunde jag inte hålla mig för att öppna den då den damp ner på fredagen från ett ölbyte, en så kallad trade. Ni kommer snart att få en introduktion i trades som blir en total guide till trades. Men mer om det senare.
Det vi sedan tidigare vetat om ölet är att det är en imperial stout med kaffe som lagrats på rågwhiskyfat, att det är årets version ser man inte vara på etiketten utan även på det guldfärgade vaxet som för övrigt är mycket ståtligt. Jag har sedan länge varit sugen på att prova någon av deras imperial stout då deras pale ale pseudoSue lämnade ett spår i mig som en väldigt välbryggt och gott öl.
Toppling Goliath Assassin Imperial Stout 2014
Utseende: En riktigt vacker pjäs. Det är en viskös massa likt motorolja, färgen är inte olikt då den är kolsvart. Ett mäktigt mockafärgat skum reser sig, men faller snabbt samman och lägger sig bara på toppen av ölet. Besviket konstaterar jag att jag skulle ha velat äta lite på skummet.
Doft: Om utseendet gav mig en liten besvikelse så gör doften det inte. Bara näsan kommer ner i glaset så tittar jag på Kristopher och spontanskrattar. Det är helt otroligt, man får ut kaffet och en kafferost. Sen kommer det en doft som påminner om en kladdkaka. Fantastiskt! En viss doft av ek med vanilj tar steget in tillsammans med en doft av mörkare frukter så som fikon, russin och torkade aprikoser.
Smak: Smaken är även den helt otrolig. Det är bland det godaste jag någonsin har smakat på, dock bara det näst bästa jag smakat på i år. Hur som så börjar det med att den inte bara är viskös till utseendet utan det är en kraftig öl, men den är otroligt len i munnen och börjar med en snabb kick med whiskyn men blir lika snabbt en stor kaffesmak med en väldigt trevlig rostad smak som möter en stor sötma som balanseras upp inte bara av rosten utan även av en beska likt den i mörk choklad. Allt detta får även in en smak av vanilj och till slut känner man fatlagringen igen och det lyfter ölet till en ny höjd. Ibland säger man att en öl klibbar fast och att eftersmaken håller i sig länge. Jag kommer nog aldrig att kunna säga det igen efter Assassin, för den satt kvar i evigheter.
Betyg: Bäst (+) Bara Double barrel Hunahpu från Cigar City kan mäta sig med detta öl av de jag har provat i år. Men det är även en av de bästa öl jag någonsin provat. Skillnaden på denna likt många andra fatlagrade öl är att fatlagringen är gjord rätt. Det är inte spritigt och man känner inte mycket av spriten utan det förhöjer bara helheten av ölen och ger en extra värmande känsla. Undra vad Kristopher tyckte om ölen? För jag svävade omkring i någon form av sinnesperiferi.
