Posted on 10 April 2012. Tags: Bells, Manker Beer, session beer, Two HEarted Ale, ölrecension
Senaste årens trend med mer och mer överhumlade öl av alla dess slag börjar sakteligen ge vika för mer sessionvänliga och lättdruckna öl. Likt mycket annat så är nyhetens behag ofta mer spännande för att det är extremare och nytt mer än garanterat bra. Jag älskar maffiga dubbel-IPAs och humlemord till öl, men samtidigt är jag medveten om att en bomber av en 9% ‘ig imperial IPA med en teoretisk IBU på 170 kommer vara kämpig. Än mindre kommer jag njuta lika mycket av den efterföljande dessertölen.
För precis som med mat och andra njutningar så gäller det att balansera olika intryck väl för att inte överväldiga munnen med smaker och känslor. Vem förväntar sig att köttbiffen kommer vara lika god efter att ha dränkt den i brinnande chilisås? Alla har sin smak och jag tycker anti-hetsen mot mer extrema öl är lika larvig som hype’en kring “svåra” öl – en bra öl är en bra öl och låta alla själva definiera vad en sådan öl är.
Men vad gäller drickbarhet och “hinkabilitet” så är det ibland tryggt att finna toppenöl som både har balans, smak och en längd vilket gör att man kan dricka 3-4 stycken och där alla är lika goda. Därför är det infriande att prova en av världens bästa IPAs. Michiganbryggeriet Bells Two Hearted Ale rankas av många som den bästa IPAn i världen, inte för dess enorma fruktiga smak eller käftkrullande beska utan för dess balans. Med enbart rikliga mängder av Centennialhumle i kok och torrhumling så får den all humlekaraktär man föväntar sig, men här är man också ute efter att ge malt och även lite av husjästen utrymme. Resultatet? Toppklass som håller.
Two Hearted Ale
Utseende: Röd orange vätska med fint vitt skum med minimala bubblor, rätt poröst.
Doft: Ett perfekt balanserat möte mellan malt och humle där maltens sötma med malt och kakor möter fruktiga citrus och grapesmaker från humlen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först slår det in citrus- och grapesmaker med lite torrt gräs som sedan går över till en väldigt frisk och lättdrucken lagom besk karaktär. Mer mandarin och klementin som följs av torr blommighet och mer grape. Hela tiden balanseras humlens bastanta tryck med en maltkropp som inte inkräktar utan som snarare lyfter helheten
Betyg? – Bättre+. En lättdrucken och perfekt bryggd IPA som är ren i smakerna och har lite av allt utan att behöva stoltsera med hög beska. Istället är det mer av smakerna som får vara i centrum, följt av en fin beska. Trots 7% och en IBU som säkerligen nått pensionsålder så är den inte extrem utan nästintill session beer-lätt.
Posted in Ölrecensioner
Posted on 01 March 2012. Tags: 21st Ammendment, Bells, Manker Beer, Ninkasi, Oliver Twist, Two HEarted Ale
Igår startade Oliver Twist i Stockholm sin senaste Micromerica. En festival de håller ett par gånger om året då helt makalöst bra amerikanska öl gästspelar på krogen. Denna gång fylls faten de närmsta månaderna (eller hur snabbt de nu går åt) med runt en 10 amerikanska fat varav 8 aldrig förr har besökt Svea rike. Ölen ser ni här till höger och klickar ni på bilden så får ni i alla fall en lite större sådan.
I flaskväg serveras bland annat en av världens bästa IPA’s Bells Two Hearted Ale, kaffebomben Java Stout från samma bryggeri och en radda andra spännande öl. Så är ni i Stockholm framöver, missa inte ett besök.
Först ut på fat var Sixpoint Bengali Tiger, en skön IPA torrhumlad med stora mängder East Kent Golding-humle. Vi drack ett par av Brooklynbryggeriet Sixpoints öl i USA i höstas och deras Righteous Rye är en av M2s favoriter under resan och Bengali’n var lika färsk och god här som på plats i USA. En lite örtigt kryddad IPA mer än besk, men med stor drickbarhet och perfekt att börja kvällen med. Även bryggeriets Diesel Stout höll samma bra kvalitet som alla bryggeriets burköl gör. Problemet med den är att den ändå hade en rätt hög alkoholhalt och jämför man med andra imperial stouts så är den lite enklare, men vad gör det – imperial stout på tallboyburk som är kraftig men lättdrucken och smakrik, winning.
Bakom baren stod de båda hyggliga herrarna Thomas och CC och det var den sistnämnde som rekommenderade mig dagens öl. Jag gillar verkligen 21st Ammendment enda sedan jag drack deras mörka belgoööl Monks Blood och sedan dess har de fortsatt att imponera. Den ekade IPA’n Hop Crisis är fenomenal och Bitter American är en topp-session ale och IPA’n Brew Free or Die går inte av för hackor.
Så när 21st Ammendment nu gör sin första samarbetsöl så gör dem det med rivalen från norr, Ninkasi (baserat i Oregon). Ölen är en English-style strong ale med dadlar från Kalifornien och torrhumlad med humle från nordvästra USA för att representera de båda bryggeriernas hemmaplaner. CC sålde in den som en mildare Stone Arrogant Bastard, alltså en strong ale med humlekaraktär, sötma och smak av bär och kola. Jag är inte den som är den så jag tyckte det lät som ett perfekt val. Ölet är även med på fatlistan och kommer inom kort att serveras på fat – galet (bra) säger vi!
21st Ammendment/Ninkasi Allies Win the War
Utseende: Klart mörkröd gyllene vätska med nougatfärgat skum, lite mörkare på ett vackert sätt (ja, jag sa det just om en öl) som strong ales brukar ha.
Doft: Det som sticker ut, för den är rätt mild och lite hemlighetsfull är gräddig sötma där dadlarnas klibbighet ger sig till känn. Mörk karamell och röda bär leker också runt och humlen är inte lika pang på utan visar sig just lagom.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En mild kropp med just den balans och nedtoning som den utlovades ha. Det är verkligen en lättare och något mindre humlebråkig Arrogant Bastard. Samma röda bär o nötter men mer sötma (dadlar), framförallt i eftersmaken. Väldigt mild rätt igenom trots att den är på 8.5% . Fyllig rund och gräddig där fruktigheten som finns är lät dold men avslöjar sig då och då med aprikos och persika.
Betyg? – Bättre . Extremt lättdrucken vilket är förrädiskt på en ändå rätt potent öl. Bitvis klibbigt söt men inte stickig vilket jag verkligen gillar. Det här är en öl man sakta kan sitta och njuta av, perfekt i kupan och perfekt att mumsa i sig. Som en dessert som inte är “fel” för dig och jag tror de här burkarna kommer ta slut fort, särskilt för det modesta priset. Så passa på om ni vill prova en riktigt bra öl från ett av USA’s bästa bryggerier.
Posted in MankerBeer Talk, Ölrecensioner