Att jag är en bitter person som gillar beska humlekrullningar och har svårt att motstå sura frestelser är väl inte alltför okänt av de som följer oss på Facebook eller läser här. Så när vi besöker Avery och blir bortskämda med öl, som dessutom är så “rare” att vi får gömma den på vägen ut så vet vi att det kommer bli extra krullningar i munnen. Anledningen till manövern är att Avery Maretrix, nummer 8 i deras Barrel-Aged Series bara såldes på bryggeriet och tog slut nästan omgående. Ölen som släpptes den 29e juni i år gjordes nämligen bara i 83 cases (cirka 500 flaskor) varav 2/3 släpptes på bryggeriet, resten ligger kvar i källarna för framtida experiment. Det som gör den här serien så speciell och varför jag gillar den så är att man inte bara gör “en vanlig suröl” med lite extra körsbär utan att man valt rätt bär till rätt fat och till väldigt bra utvalda grundöl. Avery och deras Cellar Master Andrew beskriver ölen med att hon väntat på mig i två år, åldrad på Carbernet Sauvignonfat tillsammans med sura körsbär. För att ge den dess funk- och discokaraktär har man använt sin “hus-brett”, lactobacilicus och pediococcus. Så två år med körsbär på Cabernet Sauvignon fat? Inte helt illa utan det låter spännande vinöst och trevligt.
Mer vilda öl från Avery:
Manker Beer TV – Avery Dépuceleuse @ a hotel room in Denver
Avery Meretrix
Utseende: Fört ser vätskan väldigt mörkt träfärgad ut innan den lagt sig och dess medelmörka brunrödorange’a färg syns, då har också det surporösa skummet lagt sig och försvunnit och lämnar den saltsyrespritsande ytan som jag gillar hos suröl.
Doft: Sött murket trä med lite kola och både mörka vinbär, gamla hallon och körsbär. Det doftar väldigt gott men också rätt “simpelt” för den här typen av öl (framförallt då de är såpass speciella). Doftar gott och enkelt på ett sätt som ändå är intressant.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla där det börjar platt men växer ut. Kolsyran är rimligt och passande med de små bubblorna som gör sig bra med det syrligt sura. Både tack vare lagringen på cabernet sauvignonfat och de sura körsbären så återfinns körsbär, och svarta vinbär genom smaken. Den ibland rätt smygsöta känslan av vått trä och en gnutta vanilj och kola (gammal yoghurt) finns i just lagom dos vilket gör att resultatet smaker murkna trädplankor doppade i körsbär och svartvinbärssaft (som en elak/snäll herre dragit saltpetersyra i). Det är inga stora smaker och det märks att man inte har varit ute efter att ge ölen för mycket syra utan att det ska vara balanserat men ändå med lite sötsurt sting på slutet. Det går att hitta bärsmakerna
Betyg? – Bättre (+). Det är svårt, kanske för att jag vill ha syrligt och strävt och ett krig i munnen. Eller så är det bara såpass välblend’at att de sötsura bären gör sig så bra med de vinägervinösa, torra smakerna att jag förlåter alltihop och bara sitter och mumsar vidare. Det här är en vinös suröl på många sätt med druvor och mycket inslag från lagringen och då förlåter jag till slut, det är ju så gott!
