I Stockholm skiner solen idag och bara genom att kika ut så får man förrädiska vårkänslor, för det kommer snöa, säkert imorgon. Vill vi istället hålla kvar vid den positiva känslan av vår, värme, knoppande buskar och blommor som börjar kika fram så kan vi också klura på det här med vilken typ av öl som är typsikt vårig. Ofta kan jag tycka att fräscha, milda ljusa belgiska ales eller saisons är ett bra vårtecken, likaså en pale ale. För mig är våren mild, balanserad och på väg mot något mer, därför brukar jag relatera den till lite snällare öltyper. En sådan öltyp som lätt kan glömmas bort men som ofta har allt det men som också kan ha en jämförelsevis fylligare kropp och en robustare maltbas är US red ales, eller vad man kanske mer vanligt sammanfattar med amber ales. Vissa är ljusa och tråkiga, andra mer humlestinna och än andra bara balanserade och helt lagom.

Norska Lervig Aktiebryggeri har förutom standardprodukterna både en “Brewers Reserve” och en “Brand“-serie där den brewers reserve-ölen är de kraftigare, ibland lite galnare ölen som bryggmästare Mike Murphy tagit fram. Brand-serien däremot är ölen som har något mer än standardprodukterna och som är de öl man egentligen vill ska förknippas med bryggeriet för den bredare massan av öldrickare. Sedan tidigare har vi berättat att ölen nu bytt svensk distributör och att de finns på fler och fler krogar.

Det är i den gruppen vi finner både Hoppy Joe, en medelfyllig US red ale/amber ale med en typisk maltsötma som balanserar en förhållandevis markerad beska och Betty Brown, en typisk brown ale med inslag av nötter, toner av choklad och lagom bitterhet. Ibland när jag har druckit dessa och liknande öl har jag blivit lite besviken, de har inte nått upp till det jag kanske egentligen önskade mig i just den situationen, men vid andra tillfällen när jag bara vill ha en bra vardagsöl i en park eller till kvällens raggmunkar så har de fungerat oerhört mycket bättre. Var öl har sin plats, och en bra plats för öl som dessa är kanske just såhär på vårkanten. Andra tips är Ölvisholts Skjálfti, Dugges Avenyn Ale och Oppigårds Single Hop, för att inte glömma Lagunitas New Dogtown.

Lervig Hoppy Joe

Utseende: Lätt mörkare orangegylle vätska med rödaktigare skimmer högre upp i glaset, litet vitt skum som lägger sig som en tunn, tunn hinna.
Doft: Mild citrusfruktighet med lite apelsin, passionsfruktskärnor, karamell och kakor. Trots snart halvåret gammal är doften förhållandevis fräsch med tydlig maltighet och angenäma inslag från humlen som jag minns som än tydligare när den var fräschare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara så mild till smaken så är beskan ett trevligt inslag som också ger lite citrus, mild och rätt gömd touch av grapefrukt och framförallt en fräsch blommig smak kontrast mot den lite sötare maltigheten där kola, kakor och söta tropiska och inte alltför smakrika frukter gör sällskap. Slutar ut i en fruktig, torrare finish med läskande efterbeska.

Betyg? – Bra+. Otroligt lättdrucken och somrigt fräsch, även nu på vintern där den slinker ned perfekt till lite grillad kyckling med en enklare sallad. Efterbeskan och att den har en markerad beska gör att aktiverar hela munnen även fast den mattas så pass att man startar om vid varje ny klunk, en öl att köpa och ha hemma.

Lervig Betty Brown

Utseende: Klart gyllene mörkare orangebrun vätska med klettigt nougatfärgat skum med stort kladd på glasväggarna.
Doft: En skalbitter start med aningar av seven eleven-kaffe, nötkross och seg toffee, lite mörk sirap och en dov fruktighet som dränks av malten och de rostade, nötiga tonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra mild kolsyra. Gillar du maltiga öl, tänk brittiska bitters men med snäppet mindre bitterhet men desto mer mörk sirapsdoppad limpa som styggungen blötlagt och sedan tappat både toffeekola, nespressopulver och koncentrerat maltextrakt med gräsighet från humlen på så får du mycket av smaken.

Betyg? – Bra+. En brown ale som kanske fegar med maltspåret som blir lite trött i längden, men jämför med många andra brown ales som är mildare i munnen och smaken så vågar Betty ta för sig mer. Kletar mer i munnen, har mer riv och är som en “imperial brown ale” om man jämför med de brittiska småttingarna, och då är Betty ändå bara på 4.7%.

Jag hoppas att ni märkte att det stod “i” och inte “till” i rubriken, för tyvärr är det inte en flytt till Sverige som norska Lervig kommer att göra utan det rör snarare hur de distribueras. Lervig tillhörde tidigare Elixir Wines men har tillsammans med Ugly Duck (Dan), Kona Brewing Co (USA), Widmer Brothers (USA) m.fl blivit ett av Brewery Internationals märken.

Vi intervjuade Mike Murphy, bryggmästare på Lervig, i samband med Stockholm Beer and Whisky Festival 2012 och jag rekommenderar intervjun för er som vill lära er lite mer om bryggeriet.

Bland annat ger Mike sin syn på burköl, deras american pale ale Lucky Jack är en av ölen som kommer på burk och som han själv säger;

MB: For those of us that follow your blog we read your take on canning beers. What are the biggest prejudices against canned beers here in Norden?

MM: Like most places people assimulate can beer with cheap beer, like a screw cap on wine, basically because most craft brewers can not afford a proper bottling line much less a canning line, therefore it must be a mass produced lame beer in there… I just tell people it’s not any differnet than a small keg, it may look and feel less special in the can but when you need to carry the dead bottles from your home to the recycle center you can feel the differnece as well. I like that the can has more printing options, better on the environment as far as trasnsport, and it actually stores the beer better than a glass bottle… It’s nice to have a choice and I really believe that cans are the future even for craft beer.

Förutom den finns bland annat den friskt humlade amber ale’en Hoppy Joe och den lättdruckan brown ale’en Betty Brown. Med tiden kommer säkerligen fler öl och jag tycker det är kul att båda få mer kontinuitet i Lervigs öl här i Sverige men också att vi kanske får se mer burköl både på krog och Systembolag. Självfallet kommer recensioner på samtliga dessa framöver.

Att vi ser större aktörer som Brewery International och Galatea satsa mer och mer på craftsegmentet kanske vissa tycker är negativt och att de rider på en våg, hype eller bara på marknaden. Själv tycker jag att det spelar noll roll då vi som konsumenter i slutändan är de som styr vilka öl vi vill köpa och jag ser det bara som positivt att vi får fler och fler bra bryggerier representerade i Sverige. Detta ökar både intresse och internationell medvetenhet om Sverige som öl-land, eller har jag fel?