Alltid trevligt att prova lite svensk öl som sticker ut. Vissa sticker ut på ett tråkigt vis men Macken Bryggeri som ofta har väldigt spännande referenser till sina öl har gjort några bra lättdruckna öl som borde passa den stora almänheten. Dessa referenser är oftast hämtat från film, serie och musikvärlden.

På etiketten läser jag ”It rubs the lotion on its skin as he covets what he sees. The make-up, the wig, the pendants, and the rings Precious, the mannequins and the moths – his only friends” Det tar mig ganska lång tid innan jag kommer fram till att det är taget från en av tidernas bästa filmer, När lammen tystnar.
Jag förstår inte riktigt varifrån man drar kopplingen mellan filmen När lammen tystnar och en belgisk golden ale med lönnsirap utan vänder mig till Mackens hemsida där jag läser mig till att detta ska vara ett försök till att detta är en strävan att uppnå balans mellan det kvinnliga och det manliga.

Macken bryggeri – C’mon Billy

Utseende: Rött bärnstensfärgad öl med ett litet ljusgult skum.
Doft: Doftar aningen av sirap men främst är det jästen som ger doft. Det påminner väldigt mycket om öl från trappistkloster och framförallt om vit Chimay i sin doft. Lönnsirapen kommer inte igenom mer än aningen på slutet.
Smak: Smaken är len och fin. Åter är det jästen som spelar spelet på tungan och ger en hel del fruktiga estrar som ger en viss plommonsmak men även en del gula äpplen. Lönnsirapen är inte direkt påtaglig i smak men den bidrar till en stor sötma. Väldigt trevlig vinös smak och i avslutningen så känner jag en liten smak av marsipan.

Betyg? – Bättre(-). En sak jag kan tycka lite sämre om är när man använder lönnsirap, om man inte använder den finaste typen av lönnsirap så tenderar det att ofta bara blir sött utan att ge någon direkt smak av själva lönnsirapen. Min gissning är att detta är ett mellanting, för det ger lite smak men det blir lite sött. Dock är ölet väldigt välbalanserat och perfekt karbonerat till stilen.
Ingen smakbomb direkt, men det är välbryggt och välbalanserat och det väger ganska tungt i min bok.

Macken Bryggeri är ett av mängden av många nya bryggerier.
Bryggare Andres Furukawa har sitt imponerande CV där han bland annat har doktorerat i ölbryggning har vi tidigare skrivit om men vi har faktiskt aldrig nämnt något om ölen som kommit ut och därför tar vi idag pennan ur munnen.

Mackens tre första öl består av en Belgisk dubbel (Alraune), en IPA (Twin IPA) och en Wee Heavy. Just Wee heavyn är det jag reagerar mest på, för IPA och belgisk dubbel har vi sett många av tidigare på den svenska marknaden.
En Wee heavy är en starkare variant av en Scotch ale som är en mörk maltfokuserad öl. Inte helt ovanligt att ölen har en viss rökprofil och det är precis det man har i Mistress of the Taboo. Andres har en hel del malt i ölen. Hela 8 olika maltsorter bland annat rökig whiskymalt, chokladmalt och karamellmalt. Han har även låtit ölet vila på ekfat som ska ge rökmalten större chans att mogna och balanseras med.
Eftersom Andres har ett bryggeri, men ännu ingen riktig adress i Stockholm så har han fått åka till Danmark och brygga ölet hos Munkebo Mikrobryg.

Etiketten är väldigt tuff och är skapad utan konstnären Jonathan Hultén som står för allt det visuella till i alla fall de tre första brygderna. Etiketten är inte bara tuff, det är även en hyllning till filmen Repo Man. En film från 1984 med Emilio Estevez. En riktig klassiker där Emilio har en riktigt dålig dag och stjäl en bil som sen för in honom på ett äventyr i sig. Se filmen istället, det är den faktiskt värd om jag inte missminner mig. Etiketten till Belgiska dubbeln Alraune bjuder vi också på här. Den är nämligen riktigt stilig.

Macken Bryggeri Mistress of the Taboo

Utseende: Djupt mörkbrun med vissa röd nyans med en mindre ljusbrun skumkrona.

Doft: Ett rökt köttstycke tillsammans med lite choklad till. Så reagerar min näsa och det är en söt härlig maltighet i doften och den där chokladtonen blir väldigt trevlig i den annars dominerande rökdoften.

Smak: Smaken är så att jag hoppar till direkt. Den är intensivt rökig i första smak, men den lättar snabbt och blir alltmer likt en typisk scotch ale i smaken. Det är en viss sötma från malten som balanserar upp röken fint, chokladen känns inte lika mycket i smaken, men den spelar ett fint spel i bakgrunden tillsammans med en träig eksmak som bidrar med en lätt ton av vanilj. Eftersmaken är utav en viss beska samt lite bröd utan råg. Annars är det inte mycket beska att tala om tyvärr är den lite lätt. Vilket är otroligt då den är på hela 8% ABV. Ett plus för att man döljer alkoholen så pass mycket.

Betyg: Bättre. En spännande öl som Andres själv beskriver som sitt Wild card. Men detta wild card kommer nog inte att gå hem hos alla. För mig som gillar en rökig öl, eller en rökig whisky går det förträfligt. I jämförelse med de andra två som är rena, fina och välpolerade i sina smaker så är detta mer ett vilddjur. Inte bara den som tycker om rököl eller rökig whisky ska prova ölen, även den som tycker mer om det lite mer extrema som letar efter en kick ska absolut prova.

A repo man is always intense… but only a fool gets killed for a car.