Tag Archive | "Original Brands"

tallinbeerweek

MankerBeer News: Res till Tallinn Beer Week med Original Brands

1-2 april är det dags för Tallinn Beer Week, en ölfestival som inte helt oväntat går av stapeln i Tallinn. Festivalen som arrangeras Põhjala arrangerades första gången förra året och trots att det blott är deras andra år har de redan fått ihop en imponerande lista med bryggerier. Eller vad sägs om:

tallinbeerweek

AF Brew (RUS)
All In Brewing (SWE)
Bakunin (RUS)
Beavertown (UK)
Boneyard (USA)
Brew By Numbers (UK)
Brewdog (SCO)
Buddelship (GER)
Buxton (UK)
Cigar City (USA)
CR/AK (ITA)
De Molen (NL)
Del Ducato (ITA)
Edge Brewing (CAT/ESP)
Garage Beer (CAT/ESP)
La Pirata (CAT/ESP)
Labietis (LV)
Lehe (EST)
Lervig (NOR)
Lindheim Ølkompani (NOR)
Loverbeer (ITA)
Mallaskoski (FIN)
Mikkeller (DK)
Põhjala (EST)
Pühaste (EST)
Sori (EST)
Stone Brewing (USA/GER)
Tanker (EST)
To Øl (DK)
Vormsi (EST)
Õllenaut (EST)

Efter fjolårets uppskattade och högst annorlunda ölresa i Baltikum annordnar den svenska ölimportören Original Brands nu en resa till festivalen där festivalpass, resa och eventuellt bastubadande ingår.

Avfärden till Tallinn sker den 31/3 klockan 17 och du anländer Stockholm åter på måndag den 3e april klockan 10:30. I priset ingår del i A-hytt (2 personer per hytt) och del i dubbelrum 2 nätter på Tallinn Tallink Express Hotel, just bredvid festivallokalen. Behöver man anslutningsbuss och/eller önskar måltider så går det att ordna om man hör av sig till arrangören.

Själva resan inklusive 2 hotellnätter , 2 dagars festivalbiljett (inklusive obegränsat med smakprover á la CBC), VIP-tillträde dag två då man släpps in en halvtimme tidigare kostar 2.250 SEK per person, och det som kan tänkas tillkomma är anslutningsbuss, måltider och ifall man vill besöka TANKER för att bada bastu på söndagen.

För att anmäla intresse och signe’a upp er mailar ni Martin på Original Brands på martin@originalbrands.se.

Posted in MankerBeer NewsComments (0)

IMG_20150820_201437

MankerBeer Meets: Põhjala på Bishops Arms Gamla Stan

IMG_20150820_193245I förra veckan var Chris Pilkington från estniska bryggeriet Põhjala över i Sverige för att tillsammans med bryggeriets svenska importör Original Brands ha en Tap Takeover och Meet the Brewer-provning på Bishops Arms Gamla Stan i Stockholm. Vi har tidigare berättat om bryggeriet som för oss och många inom ölsvängen har seglat upp som ett av norra Europas mer spännande bryggerier. Det kanske låter lite tjatigt och som om vi försöker skapa hype för något men man bör ha i minnet att Chris tidigare har jobbat på välkända BrewDog och många av deras före detta bryggare har gått vidare till att skapa riktigt bra saker på annat håll.

Tidigare i våras släpptes Uus MaailmSystembolaget och sålde slut fortare än vad någon väntat sig och nu i fredags släpptes en specialbrygd ihop med amerikanska Boneyard, en version av Boneyards mäktiga “trippel-IPA” Notorious. Det häftiga med det här är inte själva ölet utan att det är andra gången samarbetet bryggs och denna gång enkom på efterfrågan från den svenska marknaden och en release på Systembolaget. Så ja, vi i Sverige börjar få rätt mycket att säga till om. På gott och ont får man säga då Chris berättar att mängdne humle som används är en rätt stor del av deras årsranson.

 

Samtidigt så växer bryggeriet fortare än väntat och redan efter ett år och några månader låg man där man planerat vara på istt 5e år. Så det går fort och mycket tack vare uppmärksamheten de fått internationellt, många samarbeten med internationella bryggerier men framförallt också för att de estländska, men framförallt finska öldrickarna gillar deras öl. Liksom många andra bryggerier i de baltiska länderna så använder man mycket Mosaic, men framförallt Galaxyhumle i sin öl. Galaxy, Mosaic och Magnumhumle var tre sorter vi ofta stötte på under vår resa från Estland ner till Litauen tidigare i år och det har både med utbudet att göra men också vad efterfrågan önskar. Förutom det så använder bryggeriet i stort sett samma jäst till de flesta av sina öl och egentligen är det på ytan inte så komplicerat, mest gott.

IMG_20150820_201437Till exempel har deras India Pale Ale, Virmalised varit väldigt lyckosam och dagen till ära fanns en speciell version med zestad grapefrukt och grapejuice att tillgå på kran. Läskande och väldigt väl avvägd grapefruktkaraktär. Detsamma gäller för nämnda Uus Maailm som är tänkt som en San Diego Session IPA, men med vete och havre för extra karaktär. De har också sänkt alkoholstyrkan på den något så nu klockar den in på 4.7% vilket känns rätt lagom om man jämför den med ett öl från Chris tidigare bryggeri som jag tycker har rätt stora likheter med den här – en viss Punk IPA.

Bland de mer spännande ölen på fat fanns Cellar Series Mutant Disco TQ, deras Mutant Disco IPA fast som lagrats ett par månader på tequilafat. Vågat. Personligen har jag svårt med tequilafatlagrade öl, jag tycker att det blir för kryddigt, spritigt och för myket “ibiza-party-med-benke” av det hela. Men här var smakerna fruktiga och hade mer karaktär av lätt ekighet, agavefrukt, citron och tonic, en släng gin och lite söt kaktus. Inte alls så bittert och rivigt men lagom beskt och intressant. De har nyligen börjat lagra lite öl på fat och det ska bli kul att följa deras arbete. Bland annat har de lagt deras samarbete med Magne (före detta bryggare på  norska Lervig) från nystartade Norway Brewing Co. i USA, Amber Ale’en Batch Zero på Pedro Ximenezfat. Första gången jag drack den olagrade ölen på flaska var den rätt enkel, lite tråkig men nu med någon månad på sig att växa ihop och på fat var den som en maffig Barley Wine. Smak av russin, svart thé och en mixtur av sötma och bitterhet.

 

Så om ni någon gång hamnar på andra sidan Östersjön, vare sig det är i Finland eller i något av länderna söderut. Se efter om de har något från Põhjala eller hör efter vad för annat de har som är lokalt och lovande. Framförallt i Estland håller mycket av den hantverksmässiga ölen rätt bra standard med bryggerier som just Põhjala och Tanker som också är up-and-coming. Men det finns fler och närheten just Estland har till den finska marknaden samt till väst gör att de, kanske mer än övriga länder i Baltikum utvecklats och förfinat sin “craft beer-scen”. De är några år bakom Sverige, Norge, Danmark och Finland men kommer också från en väldigt traditionsbunden ölkultur, något även Chris vittnar om. Han vill, om möjligt, brygga öl med respekt till de bryggtraditioner som finns. Kanske inte all out då den typen av traditionella öl inte är lika gångbara som deras öl, men gärna på något sätt. Som till exempel deras rågöl, något som tidigare var vad som bryggdes hos alla bryggerier i landet. Bara att Põhjalas rågöl är mer upphumlad, renare och mer smakrik.

Posted in MankerBeer Meets:, ÖlrecensionerComments (0)

IMG_20150227_124227 kopia

MankerBeer Tours Baltikum: Põhjala – Estländsk öl på frammarch

IMG_20150226_173447 kopiaFör lite över ett år sedan fick jag frågan ifall jag hade lust att åka på en ölresa till Litauen. Den för mig då rätt nya ölimportören Original Brands skulle besöka lite av de bryggerierna man jobbade med i Estland och Litauen och ville se ifall några dryckesintresserade ville följa med. Tyvärr kunde jag inte åka men där och då öppnades mina ögon för öl från länder man tidigare mest förknippat med billiga färjeresor.

Allt sedan dess har jag skrattat åt tanken på öl från de här länderna, mycket då de ölen jag först fick prova var rätt svajjiga. Så när jag åter fick frågan om att följa med på en weekend till de här länderna tackade jag glatt ja, nu skulle mina fördomar få sig en match. Siktet låg visserligen på Litauen men redan då vi satt oss i bussen i Tallins hamn fick vi de första fördomarna krossade. Bryggeriet Põhjala, nu sverigeaktuella med ett av ölen i kommer att prova på nedan, var tänkta som bussällskap på resan ned till Vilnius. Tyvärr hade vår tänkta dryckesguide och ägaren av bryggeriet gått och dragit på sig en dunderförkylning så istället fick vi en busslast full med öl och en spontan genomgång av våra resvärdar från Original Brands, Martin och Fredrik.

 

Med all rätt är estländsk öl lite förbisedd och vi kommer att återkomma mer till varför i det här resereportaget. Exempelvis startade Põhjala för bara 3 år sedan och då få öl från “öst” tenderar att nå Sverige så är det inte konstigt att vi inte har hört om dem. Men konstigt är vad det är. IMG_20150227_112148 kopiaFör på bara 3 år har man dels bryggt landets första Berliner Weisse och annordnat landets första mikroölsfestival, Tallin Craft Beer Weekend som gick av stapeln 28 mars i år. En festival där med bryggerier som svenska All in Brewing, amerikanska Boneyard, italienska Ducato och många andra välkända namn.

Innan vår resa ens har anlänt till Vilnius kan vi redan slå fast att mycket varför vi inte vet så mycket om vad som ölmässigt sker i öst beror på att det har varit rätt isolerat. I de fattigare länderna söderut är logistiken för att ta sig till exempelvis Sverige bra mycket svårare och en bättre craft beer där kostar mer än vad många är beredda att lägga. Estland och Tallin däremot har det lättare då det både går flyg och färjor som tar suktande ölfantaster till Sverige där utbudet är bra mycket större än hemma. Därför är också bryggerierna från Estland lite i framkant om man jämför med de i Litauen.

 

Det återgående temat i Põhjalas öl var just den moderniseringen och kvaliten som vi sett har pågått mycket i de ölländer som har haft sin “revolution”. Vi skulle komma att få prova 8 stycken olika öl, allt från IPA, Berliner Weisse och laktostout till öl med råg och USA-inspirerade vete-IPAs. Allt serverat i väldigt snygga Põhjalaglas längst bak i en skumpande buss.

IMG_20150227_115552 kopiaFörst ut var bryggeriets Specialty Grainöl Rukkirääk, namngiven efter fågeln som ofta huserar ute på rågfälten. 8 olika maltsorter och humlad med Chinook, Cascade och den i Baltikum väldigt vanligt förekommande Magnumhumlen. Ölet har karaktär från småbitter nötchoklad, sträv malt och påminner mycket om en rågfylld Brown Ale. Det är rent, välsmakande och modernt.

Näst på tur är ett öl som släpps om någon vecka (24/4) på Systembolaget – Uus Maailm, en San Diego Session IPA med vete. I grund och botten är ölet en upphumlad veteale som humlad med Mosaic, Galaxy och såklart Magnum. Ölet är torrt och kryddigt med stor närvaro av citrus, tall och humlekottar. Fin fruktighet och föredömligt fräsch. Kanske lite kort eftersmak men som helhet är detta lika bra som en bättre amerikansk IPA.

 

Bryggerier har också ett par IPA’s som tyvärr var lite sötfruktiga och jäsiga. Virmalised hade lite för mycket kanderad frukt och diacetyl för min smak medan Dubbel IPA’n Topeltnelson var lurig. Rikligt humlad med Magnum och Nelson Sauvin smakade den just Nelson. Väldigt mycket oljig grape, kanderad frukt och lite sur grapefrukt gjorde att det tog ett tag innan man kom överens med smakerna och insikten att ölet faktiskt smakar rent och ska vara såhär. Gillar du Nelson Sauvinhumle älskar du den, är du inte lika förtjust kan du vara lite mer skeptisk.

Varje år den 28 december, vilket är årets mörkaste natt så brygger man en särskild 13,6% stark öl Pime Öö. En sirapsmjuk Imperial Stout med stora kaffetoner och mörkaste sirapen. Ölet är en uppumpad version av deras vanliga Imperial Stout Öö där denna är snäppet sötare. Vilket gör den kraftig och tung men ändå mjuk och inte alltför svår att dricka. Då är Öö lite vuxnare med sina toner av tobak, aska och bränt. Fortfarande mjuk och söt, men ändå snäppet tyngre än Pime Öö.

IMG_20150227_124227 kopiaPõhjala har också en laktosporter på 7,8%, Must Kuld som de sedan har låtit ligga med olika frukter, bär och kaffebönor. Versionen vi får prova är den “rena” laktosportern som är rätt torr och hård, men som ändå har en lurigt söt och fyllig grund. Väldigt lättdrucken med brödiga inslag och smak av mjuk espresso, choklad och lite gräddighet.

Sist ut på bussresan som nu äntligen har tagit oss över gränsen mot Litauen där vi stannar till för ett kortare toalettbesök och för att bunkra upp på smaskiga lokala korvar är deras Berliner Weisse. Kreuzberg har bara humlats med Magnumhumle och för malten står Pale Ale, Vete och havreflakes, så det är en rätt simpel bas på den 3,5% starka berlinern, som det ska vara. Den är läskande småfruktig med en behagligt låg sälta och syra men ändå med uppfriskande “fizzighet”. Det är inte den bästa Berliner Weissen jag har druckit men nog en av de mer balanserade och rättframma.

 

Ungefär här var vi framme vid vårat första stopp på resan, i vad vi känner är mitt ute i ingenstans. Här är också vart vi för första gången får bekanta oss med det gamla Litauen, ett land vars dryckestraditioner har hållits kvar och där man på vissa håll än i dag mäter temperaturen på ölet med fingret. Ett land där man är stolta över att ha sin gamla dryckeskultur, även fast den för oss moderniserade svenskar framstår som rädd udda. I nästa del kommer vi därför att kika mer på det gamla Litauen.

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (2)

IMG_20140901_184012

Italiensk öl på frammarsch – Vi provar vad Grado Plato har att erbjuda

IMG_20140901_184012Italiensk öl är på verklig frammarsch och i Sverige finner vi numera LoverBeer, Baladin, Birraficio del Ducato och nu mera också Birraficio Grado Plato. Bryggeriet som grundades i Chieri, Turin grundades 2003 av Sergio och Gabriele Ormea. De ville skapa något annorludna, något som skulle kunna brygga öl utan inblandning från andra. Italienarna är ett passionerat folk och man brinner för all form av njutning vare sig det är öl, vin eller mat, något grabbarna ville ta vara på genom att hålla fast i att ölen skulle fungera väl med mat. Man byggde upp en bryggpub och fick fram två öl Spoon River och Sveva, en röd öl och en ljus öl som ackompanjerade den vällagade maten. Det skulle dock dröja 3 år innan man fick den första internationella ordern varpå de stolt kunde sända sin första öl utomlands. Med andra ord har de varit igång rätt länge och tack vare den svenska importören Original Brands kan vi nu också finna ölen i Sverige. 2008 fick man liksom alla mer framgångsrika bryggerier bygga ut och utöka produktionen vilket tvingade dem att flytta till Montaldto Torinese, lyckligtvis inte alltför långt ifrån den tidigare bryggerilokalen. Utbyggningen gav dem möjligheten att bygga in mer avancerad utrustning och man kunde nu börja styra jäsningen av ölen bättre och se till att ölen lagrades under optimala klimat. I samband med att man kunde brygga mer öl började man också att brygga fler öl och få in mer matprodukter. Så idag säljer de inte bara öl utan även olika tilltugg och röror som enligt de som provat dem ska vara mycket vällagade.

I samband med att bryggeriets kastanjeöl Strada San Felice släpps på Systembolaget nu på fredag bjöd Original Brands nyligen in till en provning av ett par av bryggeriets öl. Strada San Felice bryggs med malda kastanjer (rostade och orostade) och en flaska om 75 cl kommer att kosta 77,77 SEK vilket får anses vara väldigt prisvärt för en trevlig öl som gör sig utmärkt till höstens måltider. Vi provade ölet tillsammans med tre stycken olika pastarätter som kvällens värd, Rodolfino i Gamla Stan i Stockholm tillagat. Svamppasta, ostpasta och entrecotepastan var alla tre utsökta (rekommenderar ett besök om ni vill gå till en riktig italienare!) och bjöd på trevliga kontraster till ölets mjuka och aningen kryddiga ton. Osten mjukade upp smaken och släppte fram en fin sötma medan svampen fick en något kryddig känsla vilket även entrecotpastan bjöd på. Tydliga rostade toner med bra örtighet och milt rostad malt. Stundtals påminner ölet om en kraftig belgisk mörk ale medan det ibland är något mjukare och inte alls så kryddigt som det kanske känts just innan. Detta gör det väldigt användbart till mat så prova gärna istället för en flaska rött.

IMG_20140901_180512Vi provade också igenom ett par andra öl som alla stod ut som väldigt välbryggda även om vissa kanske var mer snäppet vassare. Främst tänker jag då på de båda ölen bryggeriet först bryggde – Svecia och Spoon River. Svevia (4.9% stark klassiskt tysk helles) bjuder på en brödig arom och smak med lätt fruktighet och tydlig pilsnermalt. Rund men med lite skön efterbeska. Traditionell men liksom alla bryggeriets öl med en modern, något amerikansk touch. Spoon River (5.6% stark amber ale) satte direkta spår i mig då den påminner om amerikanska Rouges Amber Ale. Karamellig och full av torkade frukt, bär och röda smultron. Mjuk och rund men inte direkt söt och även här är det just känslan i munnen som sticker ut mer än smakkomplexiteten. Färskhumlat och fräsch i en stil som lätt kan bli lite för torr, mat och humletrött.

Om de båda ölen visar var Italiensk öl står just nu så var Sticher (6.5% stark altbier) och Weizentea (witbier med grönt te) något sämre. Den första kändes för spritig, trots värmande karamell och nedtonad kryddighet. Tillsammans med mat så tonades alkoholen ned vilket var välkommet och min bords kollega och sommeliervän skulle rekommendera den med en entrecote med ansjovissmör. Weizentea drog mellan skumbanan, lime och gröna ärtor utan att någonsin hitta fram, det är inga fel på den men i jämförelse med många av dem andra föll den lite platt.

IMG_20140901_180434Min favorit var dock Melissa, en 6.5% stark ale med honung som Sergio själv rekommenderar till ljusare kött såsom kalv, hare eller gås.  Honung i öl kan lätt ta över om ölet blir för sött eller om honungen tillåts ge för mycket smak, men Melissa klarar det. En underbar arom med tydlig honung har allt – syra, sötma och kryddighet, allt med ett trevligt djup. Påminner om godisar och överlag är den riktigt välbalanserad och jag skulle inte tveka på att ta fram den som en välkomst- eller efter-maten-öl.

Slutligen vill jag lyfta fram de båda ölen Kukumerla (en 10% stark Winter Warmer eller Barley Wine) och Arabica Porter (endast 4.5% stark porter fullmatad med kaffe). Kukumerla var en typiskt värmande höst-/vinteröl som i god modern amerikansk stil har en tydlig sötma, men också viss syra. Smakregistret spänner från brittisk julkaka till apelsiner, torkade apelsinskal och karamell. Arabican var lite speciell och delade provningspanelen, vissa gillade den låga alkoholstyrkan och hur kaffet kommer fram medan andra tyckte att den var något mesig och obalanserad. Jag tycker att den var trevlig sett till vad det är och om doften var underbar av nybryggt kaffe så var smaken ren, trevlig men alltför kort och enformig. Återigen tror jag dock att den fungerar fint med mat och även här ser vi exempel på hur bryggeriets röda tråd spinner vidare, öl och mat hör ihop minst lika mycket som vin och mat.

Om man ska sammanfatta mina första intryck av bryggeriet så är de positiva. Det jag gillar med Grado Plato är att samtliga ölen är enkla, rena och har en röd tråd men framförallt att man lyckas balansera traditionella stilar och öl med en modern touch. Det är ofta man går “all in American” på öl och drar i mer humle, höjer alkoholstyrkan eller låter en spännande ingrediens bli för tydlig, vilket är synd. Här har man arbetat fram samma moderna tänk men utan att låta det gå för långt. Det gör att man får öl som är intressanta och goda att dricka som de är men som också fungerar väldigt bra till mat. Jag rekommenderar er en flaska Strada San Felice men också att hålla vidare koll på Italiensk öl, för vi kommer att få se mer av ölen framöver. Vill ni veta vart just Original Brands levererar så skulle jag tipsa er om att dra dem ett meddelande på Facebook.

Buon appetito

Posted in MankerBeer and Food, MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (0)