Snart är sommaren här och det är därför väldigt skönt att Systembolaget börjar ladda upp med lite session IPA. För är det något jag verkligen uppskattar en sommardag är en lättdrucken och alkoholsvag öl och gärna med lite sommarfriskt humlebett. Det finns många öl i just den klassen just nu känns det som så vi tar tempen på Remmarlövs nya session IPA The Fenton. Vi mötte det relativt nystartade skånska bryggeriet Remmarlövs redan i januari för att snackar truckar, öl och Eslöv. Bryggare Hampus är bland annat känd som en prisvinnande hembryggare, delägare i importföretaget Constant Companion och f.d. bryggare hos Malmö Brygghus. Han var också med i podcasten Sveriges Bryggradio där han oftast med dansade, se nedan.
Namnet the Fenton kan man ju undra över, men att det rör sig om gamla amerikanska bilar har man ju förstått med tanke på att det genomsyrar bryggeriet en aning. Det är en hyllning till Aaron J Fenton, som tillverkade reservdelar till bilar. Främst gjorde man delar till Hot Rods. Den tidens pimp my ride kan man tänka.
Remmarlövs The Fenton finns just nu på ett par olika butiker i Skåne och även på webben. Att den bara kostar 22,80 gör det till ett givet sommarköp för mig. Annars finns alltid Founders All Day IPA på burk för 20kr + pant eller SKA Rudie Session IPA som kostar 23kr + pant och säljs bara i sexpack på webben.
Remmarlöv – The Fenton
Utseende: En klar och ljus gyllene öl med ett litet vitt skum på toppen. Doft: En doft av citrusfrukter och krusbär får även in en viss gräsdoft. Ingen kraftig doft, utan väldigt mjuk och len, vilket är rätt passande för den här typen av öl. De ska vara balanserade utan att du tröttnar helt på dem. Smak: En ganska torr öl med smaker av främst citrus frukter så som lime, persika och grapefrukt. När ölen får lite mer värme så blir det även en sötma från karamellmalten. Lätdrucket och friskt, ungefär det man är sugen på såhär års.
Betyg? – Bra (+). Det är en bra öl, välbryggd och gör precis det jobbet den är skapad att göra. Men om man vill bryta ner det mer så är det väldigt rena smaker som jag verkligen uppskattar. En lättare kropp och munkänsla vilket gör den otroligt lättdrucken. Att byta ut denna mot vilken annan uppfriskande öl som helst är inte svårt, inte heller är det svårt att öppna en till lunch. Om man vill bara kritisk så är den ganska enkelspårig och ingen öl jag tar med mig på en längre afton där smakpalletten sakta försämras.
Senaste årens trend med mer och mer överhumlade öl av alla dess slag börjar sakteligen ge vika för mer sessionvänliga och lättdruckna öl. Likt mycket annat så är nyhetens behag ofta mer spännande för att det är extremare och nytt mer än garanterat bra. Jag älskar maffiga dubbel-IPAs och humlemord till öl, men samtidigt är jag medveten om att en bomber av en 9% ‘ig imperial IPA med en teoretisk IBU på 170 kommer vara kämpig. Än mindre kommer jag njuta lika mycket av den efterföljande dessertölen.
För precis som med mat och andra njutningar så gäller det att balansera olika intryck väl för att inte överväldiga munnen med smaker och känslor. Vem förväntar sig att köttbiffen kommer vara lika god efter att ha dränkt den i brinnande chilisås? Alla har sin smak och jag tycker anti-hetsen mot mer extrema öl är lika larvig som hype’en kring “svåra” öl – en bra öl är en bra öl och låta alla själva definiera vad en sådan öl är.
Men vad gäller drickbarhet och “hinkabilitet” så är det ibland tryggt att finna toppenöl som både har balans, smak och en längd vilket gör att man kan dricka 3-4 stycken och där alla är lika goda. Därför är det infriande att prova en av världens bästa IPAs. Michiganbryggeriet Bells Two Hearted Ale rankas av många som den bästa IPAn i världen, inte för dess enorma fruktiga smak eller käftkrullande beska utan för dess balans. Med enbart rikliga mängder av Centennialhumle i kok och torrhumling så får den all humlekaraktär man föväntar sig, men här är man också ute efter att ge malt och även lite av husjästen utrymme. Resultatet? Toppklass som håller.
Two Hearted Ale
Utseende: Röd orange vätska med fint vitt skum med minimala bubblor, rätt poröst. Doft: Ett perfekt balanserat möte mellan malt och humle där maltens sötma med malt och kakor möter fruktiga citrus och grapesmaker från humlen. Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först slår det in citrus- och grapesmaker med lite torrt gräs som sedan går över till en väldigt frisk och lättdrucken lagom besk karaktär. Mer mandarin och klementin som följs av torr blommighet och mer grape. Hela tiden balanseras humlens bastanta tryck med en maltkropp som inte inkräktar utan som snarare lyfter helheten
Betyg? – Bättre+. En lättdrucken och perfekt bryggd IPA som är ren i smakerna och har lite av allt utan att behöva stoltsera med hög beska. Istället är det mer av smakerna som får vara i centrum, följt av en fin beska. Trots 7% och en IBU som säkerligen nått pensionsålder så är den inte extrem utan nästintill session beer-lätt.
Utseende: En klar och ljus gyllene öl med ett litet vitt skum på toppen.
