Kommer ni ihåg min förra krönika? Den handlade om en dag i december då mitt tycke för riktigt bra öl skulle konsumeras.

Jag hade sen tidigare varit gladare för de lite mörkare ölen och när danskarna släppte sina julöl var jag alltid över och handlade lite. Detta är som ni kanske förstår i unga år då jag fortfarande inte nått den respektabla åldern av 30 än. Sedan dess har det bara gått utför och min besatthet av julöl har nu lett till att jag och Ölrådet.se troligen kommer att slå ett rätt osunt rekord i år vad gäller julöl. Så låt detta bli en försmak av vad julölet bringar med sig.

Men den där dagen i december fick mig att upptäcka att det fanns en nivå till av julöl. Vi började hänga på Bishops Arms i Malmö. På den tiden fanns det bara ett, det som vi numera kallar Savoy och troligen är det mest gemytliga BA i Sverige (min mening). Det började som en afterwork och slutade i att vi ofta var där två gånger per vecka.

Den ölen som verkligen fick oss på bättre humör var återigen ett julöl. En öl för 90 kr, som var på 9% ABV. Perfekt efter jobbet tyckte vi. Man behövde ju bara betala 90 kr och fick ett öl som var mycket starkare än den vanliga lagern för 60 kr utan att minsta lilla smaka alkohol. Det var ju dessutom så mycket godare än vad alla andra ölen var. Det var en liten kär flaska som finns på nästan varje systembolags ölhyllor. Det var så klart en helt vanligt blå Chimay.
Nu kanske ni reagerar och tänker. Ha din sopa, den blåa Chimayen är ju en öl man brygger över hela säsongen. Det må vara sant men sanningen är den att munkarna i Notre Dame de Scourmont bryggde detta som ett julöl från första början. Men då den blev så populär valde man att utöka och göra det till en av sina ordinarie öl. TACK julen!

Men så kan man fråga sig vad är det som gör att det är ett julöl? Det är en fråga man kan ställa sig i all oändlighet. Det finns nämligen inte någon riktig definition på det. Precis som att det finns inga rätt eller fel i smakerna DU känner. Det är individuellt och så är även alla julöl. Det hela kulminerar i vad bryggare sätter på etiketten. Säger dom att det är julöl så är det ett julöl för dem, punkt. Det är därför jag har bestämt mig för att ge dem alla en chans och även se om de är så juliga utifrån ett par aspekter.
Är de värmande i vinterkylan? Passar de till maten? Passar de efter maten när man bara ska sitta och umgås med familj och vänner. Eller för den som firar julen själv, att unna sig en liten lyxig njutning.

Allt sedan jag började ställa mig själv dessa frågor och hittat njutning i julölen har jag nördat ner mig fullständigt. Jag bedriver själv en ölblogg. Inte den mest lästa eller mest intressanta (för alla), det är jag väl medveten om. Det är en blogg där det mest skrivs om roliga upplevelser, väldigt gamla öl eller om öl som man inte ser så ofta i Sverige. Men när novembermörkret lägger sig och all grönska dör då blomstrar det i gamla goa Skåne. Mitt hem fylls med ljus och värme (tacka min sambo för det) men framförallt med julöl. Men under julen går min trygga läsarskara och inte bara fördubblas, den fullkomligen exploderar. Anledningen? Jo jag provar precis alla julölen som kommer till Systembolaget! Förutom dem är det några resor till Danmark och lite webshoppande, så det blir en del.

I år är målet 200 olika öl och recensioner, men målet är satt högt och kravet jag satt på mig själv är 150 stycken. En djupdykning som får de flesta att flämta till ordentligt. Det är rekord av något slag, men jag har inte riktigt känt mig manad att undersöka saken. Men ett svenskt rekord i ölrecensioner på en blogg lär jag nå. Men jag dricker inte bara öl, jag försöker varje år att forska lite i det. Det finns så många teorier och så mycket kul information att lära sig om de här mytiska ölen. Visste ni att det bara var kvinnorna som bryggde julölen förr, visste ni att det var lag på att alla skulle dricka minst två glas var och visste ni att alla gårdar i Sverige var tvungna att ha ett julöl. Tanken är att om några år kunna presentera en riktig, riktigt forskning på julölet.

Jag ska inte bli långdragen, men i kort så härstammar det redan till innan vi blev kristna i Sverige och vikingarna hade sina midvinterblot och egentligen är rena offerfester till asagudarna, det blev med Kristendomens infall inte borttaget utan istället fräst i Jesusnamn. Traditioner som är svåra att rucka på och om de är så fast förankrade är de här för att stanna.
Det vi kan säga om den svenska julölen är att en hybid mellan St Eriks som är brygd av en kvinna, Jessica Heidrich, och Sigtunas Midvinterblot är den ultimata julölen. Nu börjar tankelampan åter lysa…

Så det jag egentligen ville säga till er är att låt julen komma med lycka! Låt den komma med julöl, men tänk på att inte dricka för mycket på julafton, det kommer ju ett nyår också!

De senaste åren, liksom bara det sista året, har det skrivits mycket om Sigtuna Brygghus och deras olika öl där både ris och ros har svallat och bryggeriet har ständigt varit omtalat bland öldrickare. Om vi struntar i deras övriga öl utan fokuserar på Emil Lindéns Imperial Porter Midvinterblot som nu åter släpps lagom till jul så är det en öl som jag sist när den kom tyckte vad lite sådär – något borde ändras. När Emil nu för andra året i rad brygger ölet så har man sänkt alkoholhalten något men fortfarande en stor dos havre, choklad- och mörk karamellmalt samt Muscovadosocker, något som Sigtuna hoppas ska göra ölet mer lättdrucket men fortfarande lika lagringsbart. Även detta öl släpps den 15 november och med tanke på vad jag nedan tycker om ölet så är priset på 22,90 nissepengar för 33 cl ett pris vi alla kan hålla med om är bra.

Sigtuna Midvinterblot

Utseende: En fin mörkare brunsvart vätska med ett stilrent ljusbrunt espressofärgat skum.
Doft: Även på julen dricker man espresso och så doftar även denna öl; espresso, mörkt socker och eleganta mörka karamellkolor som lägger sig emellan för att balansera det rostade och bittra med det söta mörka.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En tydlig och ren smak av mörk kola nedsänkt i torrt rostat kaffe. Havremalten lättar upp stämningen och ger en fyllighet vilket släpper fram torkade frukter, kola och mörk jullimpa. Den är ändå på 8% och trycket i smaken ger sig till känna, men alkoholen lyckas hela tiden hålla sig gömd och även i den här ölen tycker jag att det mjöliga från havren tonar ned de vassa kanterna utmärkt. En återkommande smak jag funnit i flera av bryggeriets öl är vad jag kommit att kalla för “Sigtunafruktighet”; en blandning av kolasötade frukter som saftiga päron, söta russin med inslag av choklad.

Betyg? – Bättre. Riktigt bra smak och riktigt lättdrucken med en fin karamellighet som agerar mur mellan det mörka och det ljusare smakerna i ölen. Man har lyckat bra med att få den mer balanserad och något lättare och en testpanel jag provade en flaska på var eniga om att det var en riktigt bra öl som de lätt kunde dricka mer av. På julbordet skulle jag avnjuta den med skinka, korv och min favorit – Jansons frestelse, eller varför inte framåt det att chokladaskarna åker fram? Eller så har man den till alla andra typer av mat, eller före eller efter middagen, för det här är en öl som passar närsom kylan smyger sig på.