1878 öppnade ett litet bryggeri i den tyska staden Aying, en kort bilfärd sydost från München, Ayinger. På den tiden låg det på männen att driva bryggeriet, vilket blev ett problem när grundaren Johann Liebhard endast fick döttrar. Därför blev det senare upp till ena dotterns man att ta över verksamheten. Då även de bara fick döttrar skulle det ta någon generation tills det slutligen blev en son som kunde ta över bryggeriet. Till slut hamnade bryggeriet hos den 4e generationen, vid namn Inselkammer som än idag driver bryggeriet.
Bryggeriet har länge funnits i den svenska ölimportören Brill & Co’s portfölj och på mässor och på släpp på Systembolaget har främst bryggeriets dubbelbock Celebrator varit en ytterst populär öl. Nyligen var Stefan Ibler, Export Manager på bryggeriet i Sverige för ett par dagars besök varpå man passade på att bjuda in för att se vad bryggeriet har att erbjuda. Förutom Celebrator har jag länge tyckt väldigt gott om bryggeriets Dortmunder, den 5.5% starka Jahrhundert men då man provar ett bryggeris olika öl vid olika tillfällen så är det svårt att få en känsla över själva bryggeriet. Därför passade en provning in perfekt.
Ayinger är ofta ansett som tysklands bästa bryggerier och man följer den tryska traditionen med reinheitsgebot, med andra ord att ölet får innehålla malt, humle och vatten. Reinheitsgebot har länge varit diskuterat och många menar att det är förlegat, men Stefan förklarar att det är bara om du vill kalla din produkt för “bier” som du måste följa lagen. Annars kan du kalla den för maltdryck eller lite vad du vill, men en tysk öl – ja den bryggs på enbart humle, vatten och malt. Jästen hittade man ju först ett par århundraden senare så det skulle dröja innan man la till det som godkänd ingrediens. Det finns en rätt sund anledning till lagen, för liksom våra svenska hedningar knappast drack 3.5% ren lageröl drack tysken en dryck som var både väldigt stark och kunde innehålla alla möjliga ingredienser. Inte alltför otippat ledde det till oregerliga och karatefulla inmundigare. Reinheitsgebot blev på så sätt en hjälp till att garantera en viss kontroll över produktionen av öl.
Åter till Ayinger, bryggeriet har en väldigt speciell logo som visar upp två av stadens mest kända hus, till vänster den familjeägda restaurangen och till höger det lite finare gästgiveriet. I mitten finns i verkligen den klassiska majpålen som annars är vad som ofta kännetecknar staden, blå och vitt för Bayerns färger. Sedan 1999 har man flyttat ut från själva staden för att kunna bygga ut bryggeriet som idag stoltserar med 80 anställda och har en produktion på 120.000 hektoliter om året. Man tar sitt vatten från sin egen källa som går djupt ned i marken vilket ger ett friskt bra vatten att brygga med och humlen och malten hämtas även den från det direkta närområdet.
Vi börjar provningen med nyss nämnda Dortmunder Jahrhundert. Ölet bryggdes 1987 för att fira bryggeriets 100-årsjubileum. Dortmunder kallas stilen efter staden som först började se tyskarnas “export”-öl. Tack vare att man lärde sig kyla produkter för längre resor kunde ölet hålla för längre resor, thus – exportöl. Ölet är lätt örtigt med en mjuk, rätt fyllig kropp och lämnar en mild fruktighet. Dess balanserade sötma och milda beska gör den passande till ljusa kötträtter som kyckling. En bra öl som fungerar bra som vardagsöl.
Betyg? – Bra+
Därefter tar vi steget ned och provar Leichte Bräuweisse, en 3.2% stark tysk Hefeweizen. Precis som en bra Hefe ska ha så finns en mild arom och smak av skumbanan, men den är inte så stickig och kladdig som vissa kan vara. Istället går det över i milda toner av råg och vört med ett slut av örter. Smakrik och god öl som enkelt skulle kunna avnjutas kallt en varm sommardag, eller till lättare maträtter.
Betyg? – Bra-
Ölets storebror, Bräu-Weisse är snäppet starkare och landar på 5.1%. En ofiltrerad smarrighet som ger tydliga toner av skumbanan, viss mineral och jästiga estrar som bygger upp en mild syra. Återigen är det en mjuk, fyllig och väldigt ren öl som går att dricka utan att man blir mätt eller tröttnar på överdrivna banansmaker.
Betyg? – Bra
Bryggeriets öl har såhär långt gått från lätta till mer smakrika och med deras 5.8% starka Dunkelweize Ur-Weisse tar vi nu också steget mot mörkare öl. Namnet kommer från faktumet att de traditionella veteölen oftast var betydligt mörkare än vad vi ser idag. Då dracks de också av äldre som ville åt ölets kraftgivande egenskaper. Ölet vann dessutom bästa veteöl på Stockholm Beer förra året, igen. Smaken börjar med rostat korn, kryddor och övergår sedan till en dov ton av skumbanan. Ölet är trots färgen och den kraftiga smaken rätt lättdrucken, men jag skulle nog servera den med något tilltugg. Varför inte lätt kött eller något där de rostade tonerna från ölet byts ut mot de i maten?
Betyg? – Bra
Liksom alla tyska bryggerier har man en riktigt fin färsköl, ja färsköl. Begreppet används ofta felaktigt om ofiltrerade öl men den tyska Kellerbieren är menad att dricka så färsk som möjligt. Ayinger Kellerbier är en 4.9% stark Kellerbier med härlig dov smak av “varm sommarstuga”, säd, och en frisk efterbeska. Perfekt att ha som törstsläckare eller som en frisk palettrensare.
Betyg? – Bra+
Vill man istället ha en snäppet mörkare öl, men med mindre vetesmak kan man prova bryggeriets Altbairisch Dunkel på 5%. Mörk karamellig med kryddad sirap och rostad malt som slutar med milda kaffetoner. Bra till lättgrillat eller skaldjur.
Betyg? – Bra
Vi hade också turen att få prova ett av bryggeriets säsongsöl, deras 7% starka Weizenbock. Mer kolsyra ger en något mer smakexplosiv öl med bra tryck och lite kraftigare toner av torr kryddighet, bananchoklad och nötskal. Mer karamell än de andra ölen och överlag en lite “vuxnare” smak.
Betyg? – Bra
Självklart slutade vi med bryggeriets första exportöl – Celebrator. Denna Doppelbock är trots sina 6.7% i grunden en lageröl men du får rikligt med komplexa kaffetoner, sirap och en elegant, begynnande komplexitet av banan och karamell. I dag finns Ayinger i alla USA’s delstater men det hade man inte gjort om man inte hade fått frågan av en amerikan som blev så förtjust i ölet som i USA kom att bli Celebrator. Han ville importera ölet till USA och hade också gjort en label som han tyckte skulle passa, därför är Celebrator också det ölet vars etikett skiljer sig från de andra. Det är med andra ord han vi har att tacka för ölet som rankas som bäst i sin stil på RateBeer och som vunnit flera medaljer på bl.a. Stockholm Beer.
Betyg? – Bättre.
Ölen finns att finna då och då på Systembolaget vid olika tillfälliga släpp samt på bättre sorterade ölkrogar, varför inte kika med någon med ett bra tyskt utbud.
