MankerBeer.com

Ja det var ett tag sen nu. Vi har dock spelat in en ny film till er som var… intressant. Lär ta pågarna ett tag att klippa allt råmaterial.

Idag, på MankerBeers 5-årsdag så bjuder er på en annan film ur arkiven och förklara hur det egentligen går till när MankerBeer ger sig ut på sina upptäcktsfärder. Detta är en sann historia sett från insidan, utan att spoliera sanningen om vad som verkligen hände den där dagen den 25 augusti 2012.

Det var med andra ord en sensommar för två år sen. Manker och M2 satte skutan nedåt till Skåne och ett par hus i Sveriges Monaco, Vellinge. Bjuder på en exklusiv bild från inspelningen till SBWF 2012 års video, på tal om video.

Vi var ett par som samlats för att inmundiga kräftor och lite trevlig öl. Det tog ungefär 10 minuter innan snapsvisorna var utbyta mot grova bröl till Joddla med Siv och allmänt bonnigt beteende. Den högt limiterade tradeölen varvades om vartannat och efter ett tag började det regna flaskor och kräftor, främst från en av Mankerskribenterna (numera med ett uttryck för denna grad av berusning).

Klockan fyra (ja klockan 16.00) var misären total när den hemmakryddade snapsen kom fram. Överdrivet torrhumlad av Manker och naturligtvis mer lik en grön sörja, det var det eller en annan Skånskt hemkryddad snaps med naga chili som fick folk till tårar. Att den senare skulle jämföras med några flaskor Sink The Bismarck gjorde det inte bättre. Att gästskribentfyllot (undertecknad) naturligtvis bestämmer sig för att halsa en flaska gjorde att han föll bort bara timman senare, för att sen likt Jesus återuppstå tillsammans med en Cantillon Vigneronne från 2005. Se själva.

Här gick det än mer utför. Manker härjade och krossade glas, M2 härjade än mer och kastade mat och flaskor (ett par månader senare upptäcktes de sista flaskorna), Balder däckade, Henning spelade luftrumor likt en besatt, Jonas Stroh grät (tårar av lycka säger vi..), Röstlund hälsade på vasken, Almryd gick på makrolagern och ett par stycken åkte hem innan klockan var åtta. Efter detta är det bara en ända stort svart hål, ingen vet vad som hänt.

Vi vaknar på morgonen, Manker och jag började städa och likt två zombies letar vi föda. Vilse, min älskade och då gravida sambo, kom hem öppnade dörren, vände på klacken och gick. Öppnade dörren igen och sa, ”Balder, jag åker hem till mina föräldrar ett tag och du det ligger någon i svinstian”.

Där har ni det, mycket kortfattat om hur det verkligen går till när Sveriges bästa ölblogg ger sig ut på tur. Med andra ord, man kan lita på dem, för ölen har de druckit…

Nu ska vi se till att Surisarna sätter Cantillonflaskan i halsen, för nu ska vi skapa vår egen Mamouche! För er som inte känner till Mamouche så är det en öl av belgiska lambicbryggeriet Cantillon som har gjort en lambic med fläderblommor. En av mina absoluta favoritöl och det var en kväll då jag bara kände att “nej fan jag måste ha en Mamouche”.

Tyvärr så gapade Mamouchehyllan tom och jag började klia mig lite i skägget och såg en liten Geuze Tilquin ståendes. Ja va fan man får väl nöja sig med en geuze en kväll som denna tänkte jag….eller? I köket hade jag ju en flaska med koncentrerar flädersaft. Ja va fan ner med lite saft i glaset och sen på med geuzen och det var ta mig fan magiskt. Stannar min hjärna där? Nej, här ska det blandas öl!

Jag döpte snabbt ölen till Tilqouche så ja va fan om man gör det med en Duchsesse de Bourgogne. En flamländsk rödöl i stil med Rodenbach Grand Cru som man finner på systembolaget. Detta borde passa ganska väl kan man då tänka. Men herregud vad räligt detta är. Den mjuka underbara Duchessen med sin smak av balsamico  mot den beska och ändå söta saften blir till en vedervärdig sörja.

Vad provar man mer med? Barley wine kanske? Ja för fasen fram med Bötet Barley Wine från Nynäshamn. Ett Barley Wine i engelsk tappning då den inte är fullständigt fullpackad med humle utan mer fokuserad på malten. Fikon, aprikoser, karamellsötma och en maltsöttma till den unika smaken man får av en fläderblomssaft med den söta beskan. Men nä, det finns ljuspunkter i att det beska från flädern väl kan passa in i detta öl, men då Bötet redan är en söt öl så blir detta en sockerbomb. Men om ni på Nynäshamn får för er att läsa detta så vill jag ha lite royalty när ni brygger en fantastisk öl, för potentialen finns där!

Här tar mina ideer slut, för jag ska snart träffa Manker och då vill vi att ni tar fram en öl som vi tillsammans ska dela i ett avsnitt av MankerBeer TV. Det kommer att bli ett “all-star avsnitt” med det vidrigaste jag har gjort.

Förresten, om någon har en Shipyard Applehead att donera så lovar jag att Manker och jag gör om denna klassiker.