En sak jag har velat skriva av mig under flera år nu men aldrig riktigt fått till det med är hur öl är så mycket mer än öl. Till att börja med är det, oavsett om man gillar det eller ej (eller har det som mål) ett berusningsmedel. Vidare är det en dryck, en knytpunkt och det är liksom övriga livsnjuterier en del av en livsstil. När du sitter på en pub i England med en pint bitter, en fish & chips och hör lite annonym pubmusik i bakgrunden är det så mycket mer än att “ta en bärs”. Att sitta på en veranda på amerikanska landsbygden och dricka en Coors Lite medan countrymusiken gör rökoset från smokern sällskap – är det att bara njuta skitöl? Eller som på vissa events här i Sverige, främst då tänker jag på Akkurat – när du kan sitta och lyssna in dig på nya sköna band, äta lite äkta kreolgrubb och dricka en Abita IPA. Det var i alla fall vad jag gjorde för första gången häromåret och från söder i Stockholm flyttades jag flera hundra mil västerut.
Jag vill inte vinkla in detta enbart på Akkurat, men i Sverige finns det rätt få ställen som frammanar en viss “känsla utav en livsstil”. Babajan (även detta på Söder i Stockholm) har också en grym mix av Västindien och Jamaica sett till musik, mat och dryck – men det finns få, för få liknande ställen.
Vad är det jag vill få fram? Jo, att för mig är öl en del av en livsstil. Måhända en varierad sådan men likväl som en av ingredienserna i “det goda livet”. Du ska kunna äta bra, dricka bra och lyssna på bra musik. Ibland kan jag tycka att det i sig blir för nördigt – och missförstå mig rätt, jag är på många sätt en ölnörd. Samtidigt är mitt ultimata “ölhäng” med vänner, en god bit mat och med något skönt band som spelar i bakgrunden. Jag vill åt känslan mer än en viss del, ölen, som del av den.
En anledning till att det är svårt att finna detta i Sverige är att jämfört med USA är vi så små att små krogar inte har råd att ha sina små lokala bryggerier representerade, få krogar har också uteplatser, scener eller liknande och med landet och ölscenens storlek så känner alla, alla. I USA har alla små byar och städer sina egna bryggerier och att det är deras öl som serveras på krogarna är en självklarhet. Där kostar ett stort glas tokbra IPA 3$, lika mycket som en Miller gör. Där slipper du nördighet, hype eller ölfrossa – du bryr dig om det du gillar, du lever och ölet, maten och musiken är en del av det som utgör just dig.
Just därför är det skönt att ha små oaser att ibland besöka för att kunna koppla bort och slippa känslan av att man är på en av världens mest ansedda krogar, som en ölnörd, med vetskapen om att man köper lite dyrare öl som skeppats över halva jordklotet. Istället är man i USA, ölet råkar bara ha sin naturliga plats i glaset i din hand och bandet som spelar gör det lika självklart som att hettan i maten fortfarande sitter kvar i din mun.
Förlåt mig om ni tycker att jag svammlat på länge nog eller att ni inte alls kan relatera till det jag skriver, men jag hoppas och tror att många kan och vill.
Ni som bor i Stockholm kan idag åter se The Mercy Brothers (spelar även imorgon) på Akkurat och till det få en äkta gumbo från Louisiana, tillredd med bandmedlemmarna själva (var där i tid, det finns vara ett par handfull med portioner). Jag kommer att vara där, drömma mig bort till mina drömmars land och känna “laissez les bons temps rouler ” (let the good times roll).
The Mercy Brothers – All the People Who Died
Rekommenderar också Deadman – If I Lay Down in the River, som var min väckarklockelåt i ett år.
Det är alltså den Nya zeeländska makrolager producenten DB Export som tillsammans med bensinåterförsäljaren Gull skapat ett biologiskt drivmedel vid namn Brewtroleum från resterna av ölens jäst.
