Det var inte bara Slottskällans Eight som släpptes i Uppsala och på beställningssortimentet idag utan bryggeriet bjöd även till med att släppa sin 2012 Barrel Aged Imperial Stout. Ölet är en bourbonfatlagrad variant på ett av bryggeriets gamla flaggskepp – Slottskällans Imperial Stout. Ölet finns så klart med på Stockholm Beer and Whisky Festival, så bor du inte i Uppsala och vill prova det lite tidigare än att behöva beställa det så gå förbi Slottskällans monter. Jag tog och provade ölet med en rejäl grönmögelost för att se om ölet skulle vara ännu ett av bryggeriets trevliga nyheter i år.

Slottskällans 2012 Barrel Aged Imperial Stout

Utseende: Lättare mörk brun/svart vätska med litet nougatfärgat skum med minimala bubblor vars sista stund är om en lätt hinna som sakteligen försvinner mer och mer.
Doft: Jämfört med många liknande öl är det en tydligare träsyra och mindre choklad- och kaffetyngd arom. En lättsam fruktigare chokladton men humlen känns för fräsch och fattonerna för annonyma för att helt slå omkull mig som en barrel aged imperial stout.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn till kroppen och då är den ju trots allt 11% stark. Men tar man sig en större munfull så märker man av tyngden något mer men det är fasligt lättdrucket för att vara så starkt. En viss sötma som bidrar till att humlefruktigheten märks än mer och som gör att den ännu inte känns helt som vare sig imperial stout eller ekfatslagrad. Lite choklad kommer efter en stund men jag tycker inte att fatlagringen märks särskilt tydligt, tyvärr. När ölet har fått lufta sig något mer framträder alkoholen tydligare men tyvärr är inte det nog för att omvända mig.

Betyg? – Bra. Det är väldigt gott men jag tror att den ska ligga till sig lite då den både är lite lätt och något för fruktig för att kännas som en ekfatslagrad imperial stout på 11%. För den typen av öl vill jag ha tyngre karaktär av choklad, kaffe, små givor av vanilj och bränt trä och där det inte gör alltför mycket om alkoholen stundtals lyser igenom. Jag gillar bryggeriets stout Svart och den här smakar som den fast lite lagom dopat, vilket är bra men kanske inte helt vad man var ute efter? Så betyget här är snarare utifrån vad det är än hur det faktiskt smakade, en smak jag i övrigt gillade.

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

Det är ofta ett stort fokus på alla de utländska bryggare och öl som finns på mässan vilket inte är helt konstigt när många utställare verkligen har kämpat för att få hit rätt stora namn och öl. Då är det också lätt att glömma bort många av de svenska bryggare och öl som finns att finna på mässan och som ofta är minst sagt lika spännande. Gamla Slottskällans Bryggeri, Slottskällan, har länge funnit att finna på Systembolaget och på svenska krogar och har flertalet fina öl bakom sig. Nu har de också börjat experimentera lite mera och har släppt ett par fatlagrade stouts och de båda spännande ölen Zero och Zeven. Vi har blivit riktigt imponerade av vad som verkar vara en nytändning för bryggeriet och valde att kolla läget med Anders Slotte som 2009 tog över driften av bryggeriet.

MB: Ibland framhålls svensk öl som lite tråkig i jämförelse med vad som sker i övriga världen, samtidigt passar Slottskällan på att släppa whiskeylagrade Svart, Zero, Zeven etc. Är vi svenskar lite bortskämda med utländsk öl att vi inte uppskattar den öl som görs i Sverige?

AS: Svårt att säga, men det är ju ofta så att gräset är grönare på andra sidan. Vissa kanske får intryck av att utlandet ligger steget före. Det finns ju mycket bra både här och där, men även rätt dåliga obalanserade grejor. I och med den ibland rätt våldsamma humlingen, så kan nog en hel del bli skrämda av allt nytt som droppar in.

MB: Hur ser framtiden ut för Slottskällan, vad kan vi se fram emot?

AS: Vi fortsätter att satsa på nyutveckling som du säkert märkt. Problemet är dock att få in lanseringar på bolaget, konkurrensen är hård och utan lanseringar är det svårt att göra något större och långlivat. Åtminstone i den storlek vi är. Närmast till Stockholm kommer vi med en Black Ipa, som vi de facto vann en lansering med men den backades pga atttestflaskan var lite för stark… Men det kommer mera. Vi testar och följer vad trenderna säger och vad konkurrenterna gör.

MB: Hur ser öltrenderna ut i Sverige, vad är “inne” och vad kommer att bli nästa stora trend

AS: Trendmässigt verkar det hårt humlade sitta i ännu, men själv vill jag nog tro på mer traditionella produkter med mer balans och elegans.  Man vet aldrig när det svänger. Systembolaget styr en hel del med sina offerter och vad de tar in. Ekologiskt fortsätter vi med och det tror jag på.

MB: Hur lätt är det att som fristående svenskt bryggeri synas med sina öl i Sverige?

AS: Svårt att synas då man inte kan annonsera in sig, men det är mässor och bra produkter som kan få bra artiklar som verkar vara den framkomliga vägen.

MB: Öl och mat är ju ett stort intresse; om du skulle kombinera ett par av era öl med mat hur skulle parningarna se ut?

AS: Mycket man kunde skriva, men framförallt vill jag tala för London som en bra matöl. Brett spektrum tycker jag, lagom beska som passar bra till all ”vanlig” mat. Imperial Stout och Svart till kraftigare ostar.

MB:  Sist då, Vad ser ni fram mest emot med SBWF?

AS: Roligast är att hitta nytt som sticker ut med ändå är bra. Sedan är det ju roligt med alla människor.

Vi tackar Anders för att han tog sig tid att svara på våra frågor och hoppas att ni tar vägen förbi Slottskällans monter, de brukar alltid ha lite spännande nyheter på fat och/eller flaska och har ni inte reda provat deras fatlagrade Svart så är det dags nu.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Thomas Hoelgaard / Xbeeriment

Efter ett rejält springande på Stockholm Beer and Whisky Festival och en lång och underbar ölresa i USA så är det inte direkt så att man längtar efter att dricka mer öl när man slutligen börjar landa i vardagen. Därför var jag egentligen aldrig sugen på att åka till Örebro Beer and Whisky Festival. En mindre festival med öl man provat, en bussresa bort och en helg som går att till att dricka mer öl och sedan dagen efter att återhämta sig. Så självklart måste man åka. Du åker inte på ölfestival bara för att dricka massa öl utan för att dricka massa öl med oerhört sköna ölintresserade människor där det sociala är mer än lika roligt som att dricka god öl. Så efter några dagars självövertalning så satt jag till slut på Bishops Arms Folkungagatans buss ned till festivalen. Då både Ölhunden Fredrik och Danko skulle med (att BA Linnegatan åkte ned också, men de fick sitta längst fram då de har inte Maharaja på fat så de är inte förlåtna.. ;)).

Det var suddigt redan vid start i Blogghörnan

Jag hade heller inte siktat in mig så mycket på några införrapporter förutom den lilla “Mankers Måsten” jag knepade ihop någon dag innan utan det här var en själslig resa med ölhäng mer än öldrickande som mål. Det blev inte heller mer än dryga 30 olika öl och ciders utan jag kände att det här var en resa för att kunna snacka öl och visa uppskattning till de som gör att vårt intresse kring öl kan fortsätta. Väl nere i Örebro så blev det ett snabbt kikin i det Ölbloggarbås som festival så trevligt hade anordnat, en glasbur där man i lugn och ro kunde sitta och snacka eller skriva ned sina betraktelser, det blev lite hej och hå till de man träffade (David och Fredrik på Ölkultur, Portersteks-Johan, Ölsvammel-Stefan, Fajanen och Jöns m.fl). Men varför sitta i bur och skriva om öl när man kan dricka öl och umgås? Så ut i myllret. Problemet var att köerna för att köpa “ölkuponger” var ruskigt långa och rätt kluriga att finna (fastän de sedan på plats var bra uppskyltade) men efter att ha väntat ut den värsta rusning så det fick bli en tripp dit för att köpa på sig lite extra kuponger varpå det var ut i mässan som gällde.

Första stoppet blev inte helt oväntat den monter som Bishops Arms delade med Brill då  den låg en

Brill/BA levererar än en gång

spottloska ifrån blogghörnan. Där fanns bland annat två “nya” Mikkeller Single Hop-öl i form av Summit (Bättre) och Simcoe (bra+) som tidigare inte varit ute på tur bland krogarna. Så självfallet behövde dessa två provas och de var lika bra som de övriga i serien. Croocked Moon Haymarket Keller Bier (Bättre) var även den en öl som man bara råkade vilja testa, inte ofta man hittar öltypen keller bier (zwickel/landbier..). Även den höll väldigt hög klass med torr, gräsig tysk humle med läskande känsla. Kul att Croocked Moon får ut mer öl i Sverige då jag tycker deras öl oftast imponerar, får bli en tripp ned till Fermentoren sen i vinter för att prova på mer av deras öl. Hos Brill tog Ölhunden och jag även fram Mikkeller och Three Floyds samarbetsöl Ruggoop och Oatgoopsamt Three

Ölhunden tassar in i bilden

Floyds ruggigt goda barley wine Behemoth. Bland dessa föredrar jag Ruggoop med sin riviga rågsälta medan Ölhunden gav vacker tass till Oatgoop vars sötma föll han mer i smaken. Ofrånkomligt är att samtliga tre öl är helt grymt goda. Vi fick även möjligheten att prova Närke Stormaktsporter 2006 Bishops Arms edition, en öl som gjordes till BA i Örebro och som sedermera blev Stormaktsportern. God och smakrik sklart men 5 år hade tagit ut sin rätt på ett sätt som jag tyvärr inte tycker ölen gjorde rättvisa, men kul och gott att få prova. Brill har lyckats fånga in en portfölj med öl som både är i framkanten vad gäller “grym öl” samtidigt som det vägs upp med högkvalitativa öl med väldig drickbarhet, typ Mikkeller American Dream och Nogne Ö IPA. Det är lite rock n roll men ändå något för alla, vilket har märkts över det medaljregn som föll under både SBWF och nu även under ÖBWF (medaljer till Mikkeller Not Just Another Wit samt Hantverksbryggeriet Julnarren, som ingår i Brills portfölj men hade eget bås på mässan). Efter ett par glas 3 Fonteinen Straffe Winter 2008 som jag blev blixtförälskad på SBWF så började nyfikenheten om en helt annan öl ta över, Zero (inte denna grymma Zero dock).

Slottskällan Zero, well done!

Bredvid BA/Brill stod Anders Slotte vid Slottskällans monter och med Zero som mål var det Zero som provades (Bättre). Denna öl som har en teoretisk IBU på 0 (egentligen 87, vilket är något högre för öltypen) har en egen bloggsida där alla intreserade kunde följa projektet. Ölet har fått humlen tillsatt under sista whirlpoolmomentet (slutkoket) där man då egentligen bara slänger i de stora humlemängderna någgra få minuter vilket ger främst stor humlearomatisk doft men även en viss bitterhet. Många hade liknat den vid en BrewDog Nanny State men med alkohol vilket jag inte håller med om, men kan förstå, för det här var godare. Rätt spretig fortfarande men så är den väldigt väldigt färsk. Smaken var mildare än doften och det som börjar framtill i munnen drar sig sakterligen bakåt och upp i gommen. En skön känsla och en fin eftersmak. För de som missar ölen så kommer det ut ett gäng flaskor på krog samt i Uppsala, så håll utkik för det här är ett riktigt intressant projekt som ni bör testa.

Vi var ju bara inne på första “varvet” runtom på mässan så det blev rätt korta besök till en början. Christian Ek, en tredjedel av Brekeriet skulle hålla en provning med bloggarna just när vi anlände men jag som var på tur i mässhallen riktade istället in mig på dera monter för att snacka om deras öl, nya ciders och hur det gått sedan SBWF med de två andra brorsorna.

Brekeriet kan sin öl, cider och ost

Under SBWF var Brekeriet en underdog som växte till ett riktigt skönt ställe att hänga på och framförallt hade de en bra balanserad ölportfölj som imponerade på både mig och M2 som hittade ett gäng favoriter, så bland annat deras cider från La Ferme d’Hotte. Nu hade “den vanliga” cidern fåt sällskap av Cidre Rosé d’Ete (Bäst) samt Cidre ‘Saveur de Pommier’ – Cuvee Prestigiuese. (Bäst+) Den första en torr, syrlig och väldigt stram cider med mild äppelsmak av sura äpplen, något jag verkligen gillade. Men man bör vara medveten om att den är lite annorlunda än andra “torra” ciders. Tror den kan göra sig väldigt bra till goda matcrepes vilket också är varför Brekeriets ciders finns i Stockholm på exempelvis a La Creppe. Den andra av de två var mer sötsyrlig och lätt mousserande och kändes festlig och elegant med lagom sötma för att ge variation i smaken. Ek’arna hade även tagit med sig den fenomenala osten Mimolette till Örebro. En ost som gifter sig perfekt med deras öl (gillar den verkligen med Abbaye des Rocs Brune) och som fick utnämnelsen “bäst med mässan” av Danko, en utnämnelse som man ska ta till sig. Früh Kölsch kommer ju på Systembolaget i vår och bröderna arbetar vidare med att kunna bredda portföljen vilket inte lär vara några problem. Alltid ett trevligt stopp som dock behövde ett slut, man kan ju inte äta ost hela dagarna (eller..?).

Parallellt med Brekeriet stod Great Brands/OT med sin Amerikanska öl och hade det fint. För mig är det svårt att inte vilja stanna där hela dan och dricka G’Knight, Gubna och snacka öl med Jugge. Men efter USA-resan behövde jag komma bort lite från allt det mumsiga Amerikanska så det blev att prova lite av nyheterna som kommer/kommit till Systembolaget i stället. Stone har gjort ett par Belgo-tolkningar av sina största öl och Old Guardian  Belgo-Barley Wine (Bra) kom nyligen ut på Systembolaget, men var tyvärr inte någon favorit utan då föredrar jag den vanliga som är riktigt fin. Däremot var kommande Stone Belgo Anise Russian Imperial Stout (Bäst) en högst underbar öl, som att stoppa huvudet i en lakritspåse – massa anis, choklad och fyllig njutning Riktigt fint jobbat att kunna ta hit och erbjuda oss den – stort köp på den, eller nej – köp den inte utan låt mig få alla? Jugge gör ett fenomenalt jobb vilket vi kände av under USA-resan där alla talade gott och länge om honom och vi som gillar grym jänkarbira ska vara tacksamma och glada (Sverige är t.ex. enda lander utanför USA som får Great Divides öl)

Vi tar väl och stannar där tycker jag? Så kan vi andas ut och sikta på andra delen av gårdagen – där jag hänger med Wicked Wine, har en “hemlis” från Oppigård och framförallt bosätter mig hos Närke. Fungerar? Jag hoppas det. Var ni på mässan? Kommentera gärna här eller på facebooksidan om vilka era favoritöl var och vad som var bäst!